Tankarsombankar

Tyvärr hittade jag inget prov på den jag köpte, men valde det på grund av att det inte innehåller några eteriska oljor/parfym och få bra naturliga ingredienser.

Kan användas både till kropp och ansikte.

Jag har bara använt det en gång än och resultatet var:

 

Såg snyggt ut på huden, snygg lyster utan vit hinna eller annat som egentligen kunde avslöja att jag hade en solkräm i ansiktet, använde dock inte så mycket som man ska för att kunna komma i Spf 30, hade jag gjort det hade det helt klart blivit i glansigaste laget och behövts puder över för min del.

Tyvärr hettade det i huden och sved en del i ögonen den dagen vilket nog tyvärr berodde på sololjan, men jag ska testa igen och hoppas att det berodde på andra faktorer den dagen (hade till exempel sovit extremt dåligt natten innan bland)

 

 

Jag har testat ett par solprodukter av samma märke tidigare, en solkräm som jag använde några få gånger på kroppen, blev inte mer på grund av att den var så kladdig/fet och svår att tvätta bort + att den doftade väldigt mycket, som att jag hade en massa parfym på mig (min faster som är doftkänslig fick gå långt i från mig på grund av den starka doften)

 

Även deras ansiktsgel Spf 30 (som inte ger någon vit hinna på huden) men som täppte till min hy lite för mycket och gav en väl glansig effekt (funkar säkert om man använder mineralpuder ovanpå om ens hy fixar det, min hy mår inte bra av mineralpuderfoundations tyvärr)

---

 

Tack Coop-killen!  (samma Coop, men inte killen jag skrev om här)

Var nyss och handlade lite på "mitt" Coop och mötte en annan trevlig ung kille som jobbar där.

I allafall började vi snacka om mobiltelefoner, datorer och liknande.

Han visade sig precis som jag inte vara någon stor användare av vare sig dator eller mobiltelefon :)

Hur som helst sa jag i något sammanhang "Jag är ju lite äldre än dig, du började säkert jättetidigt med mobiltelefon och internet"

Var på han sa: "Hur gammal är du"?

Jag berättade att jag är 37 (fyllde för en månad sen, usch!) var på han blev förvånad och sa, "jag trodde du var yngre, du ser yngre ut!"

Åh vad skönt att höra verkligen!!! Var ju inte länge sen den där tanten jag träffade på trodde att jag var i 45-års åldern liksom! Fick ju panik då.

Den här killen på Coop är dessutom bara 22, känns ju ännu bättre att höra att man ser yngre ut än man är av någon som är mycket yngre än en själv :)

En i övrigt riktig skitdag blev så mycket trevligare på kvällskvisten tack och lov! :) 

 

 

Sms från min barndomskompis här om dagen som jag fortfarande inte har svarat på.....

Sjönk ner djupt efter att ha läst det....

 

1. Jag minns inte ens när jag hade kul med någon senast, men jag antar att det var typ för några år sedan när jag hamnade med några personer på en sommarkurs, för ovanlighetens skull klickade det mellan oss...

 

2. Min gränstid för att umgås med någon ligger på ca 2 timmar sen blir det way to much för både kroppen och huvudet :(

Dessutom har jag ju bara Assar att umgås med, ingen jag trivs särskillt med och vi ses dessutom i snitt varannan månad eller en gång i månaden ibland (förutom syrran som jag träffar ungefär lika sällan som Assar)

 

3. Vad jag hade gjort den dagen?!?

Som för det mesta bara fått dagen att gå (diskat lite, någon liten promenad,vilat. ätit dator, tv...) slösat bort den på att må dåligt och känt att dagen var meningslös, ensam :(

 

Gör så ont att bara höra om att andra kan ha kul, må bra med andra människor o.s.v....

Hallå! jag då!?

Bara hatar att det fortsätter att vara så här hela tiden, ingen att trivas med, ingen att ha kul med, en ork lika dålig som en gammal tant typ.

meningslöshet,med mera med mera med mera med mera med mera med mera med mera med mera....

---

 

 

♥ Remiss till neuropsykiatriska enheten för kompletterande utredning eftersom jag inte känner mig säker på min AD(H)D-diagnos som jag fick för några år sedan.

Det kan lika gärna vara min traumatiska barndom m.m. som gett mig symptomen och det gick vi inte ens in på under utredningen sist.

 

♥Lite blodprover, b.l.a D-vitamin, annars flera prover som kändes viktiga men som jag inte fick ta.

Fick t.e.x. inte ta järn (ferritin) trots att jag berättat för honom att det är viktigt eftersom mitt järnförråd i kroppen visade sig ha minskat avsevärt sist det testades (och struntades i resultatet via den idiotläkaren) och snart kunde vara slut helt i värsta fall.

 

♥ Remiss till smärtläkare el liknande som utreder smärta och sedan remiss till smärtenhet (man behöver få en diagnos först för att få komma till smärtenheterna)

 

♥ Läsa på om B12-injektioner (han fick även en utskrift från mig om det och lyckade resultat av det när man lider av ångest, utmattning, sömnproblem m.m oavsett om man har B12-brist el ej)

 

♥ Ringa min terapeut och få bättre förståelse för min situation och fortsatt hjälp efter att jag måste sluta hos henne.

 

♥ Remiss någonstans för grundlig utredning av allt det fysiska som plågar mig hela tiden.

 

♥ Kolla upp om han kunde remittera mig för mag/tarmutredning/gastriskopi och i så fall göra det.

 

 

 

Remiss för komplettering av min AD(H)D-utredning (får komma dit tidigast i augusti när det har gått nästan ett halvår)

 

Vissa blodprover (inget visade något speciellt förutom att mitt kalciumvärde fortfarande ligger precis på gränsen till för lågt precis som senast, vilket det aldrig tidigare har gjort)

 

I övrigt fick jag fråga honom när jag gick på honom i korridoren förra veckan ang B12-injektioner, fick då svaret att han kände sig för osäker för att ordinera det eftersom han aldrig har gjort det tidigare :(

 

Fy f-n för att må skitdåligt och livet bara rinner i från en utan att det finns någon vettig hjälp! :(

Det går sällan ens en dag utan att jag bryter i hop och får gråtattacker över hur förtvivlat mörk hopplös och tung hela min livssituation är.

Idag har jag haft två sådana gråtattacker, i tisdags bröt jag ihop på textilkursen, vilket kändes väldigt jobbigt eftersom jag bröt ihop av till synes ingenting, de fattade inte alls vad som hände...

---

 

Stod och väntade på bussen när en kvinna kom fram till mig och undrade om det inte var Marie.

Enligt henne var vi varandras dubbelgångare jag och den där Marie.

Snacka om att jag skulle vilja träffa den där Marie, tänk om vi verkligen är SÅ lika, vad coolt det vore att ses då :)

Eller så lever jag ett pararellt liv och kallar mig Marie, skulle i så fall förklara varför jag är så slutkörd och mår så uselt jämt.

Kanske är Mariedelen av mig som är uppe på nätterna och lever sitt liv och även gör så att det blir så jäkla snabbt stopp i avloppet av en massa hår trots att jag använder sådan där grej som ska samla upp håret i duschen ;)

Jag har faktiskt sett en kvinna vid ett par tillfällen i närheten av där jag bor som är sjukt likt min morsa, så lik att jag behövt kolla noga flera gånger för att se att det inte är hon typ....