Sjukt tungt
Sjukt tungt är det och i dag opereras dessutom min pappa.
Han har väntat och lidit under hela pandemin på grund av att han inte kunde opereras då.
Livädd att han ska dö av operationen eller komplikationer efteråt.
Jag har alltid tänkt att jag kommer att ta livet av mig när han dör.
Skräcken att han ska dö har jag levt med ända sedan jag var väldigt liten och han utsatte mig för upperpade trauman som har fortsatt att förstöra hela mitt liv.....
Skräcken har dessutom bara blivit värre ju äldre jag har blivit och påverkar relationen till alla människor jag har omkring mig och möter.
Tycks omöjligt att komma tillrätta med och kunna ha ett liv värt att leva.
I går på sykursen.
En kvinna berättar att det är tungt nu, men hon vet ju att det blir bättre snart.
Blir så himla ledsen och känner mig så hopplös och ensam av att höra något sådant. Tänk att bara tillfälligt känna att det känns tungt och veta att det blir bättre, önskar så att det kunde vara så för mig också.
Det enda som får mig ut ur min lägenhet är suget efter socker.....kakor, kex, choklad, bullar o.s.v. det enda som gör att jag står ut med att finnas typ.
Fast jag står ju verkligen inte ut ändå.
Att äta all den skiten gör ju bara saken ännu värre.
Nä jag vet faktiskt inte om jag kommer att fortsätta skriva här alls.
Känns som det är rätt meningslöst att skriva utan någon respons över huvud taget.
Känslan av att vara ensam i hela universum typ.....
