By the way....
Jag ber om ursäkt för att det dröjer med svar på kommentarer från er i bland (ganska ofta emellanåt tyvärr) och att det kanske verkar som att jag inte tänker svara när det har gått ett tag.
Men, jag svarar ofta på kommentarerna, kan dröja någon vecka ibland (kanske mer ibland till och med..)
Så, hoppas att ni kollar in kommentarsfältet även om jag inte har svarat inom de närmsta dagarna.
Sen händer det ju så klart att jag glömmer att svara på någon kommentar, vilket jag ber pom ursäkt för.
Jag har som policy att svara på kommentarer, blir ju glad och tacksam för att få kommentarer och vill ju så klart svara, varför ha en blogg om man inte svarar liksom?!?
Finns ju tyvärr de som bloggar och sällan svarar på kommentarer alls, sådant gör i allafall mig irriterad och sur och leder till att jag inte har någon lust att kommentera hos dem alls.
Har i allafall svarat på lite kommentarer under de tre fyra senaste blogginläggen NU!
TACK för era kommentarer! :)
*Kram på er!*
Läkare i går...
Var i väg på kort drop-in tid på vårdcentralen i går och träffade en läkare eftersom jag är i ännu sämre skick sen några dagar tillbaka :(
När jag ringde sköterskan för bokning på morgonen (ja, man bokar drop-in tid, hur mycket drop-in är det liksom?!?) ville hon att jag skulle åka till sjukhus egentligen, eftersom hon tyckte att mina symptom var för svåra för att tas om hand om på en vårdcentral som inte har så stora resurser, men jag ville inte.
Sitta på en akutmottagning i ca 12 timmar när man mår skit är det värsta som finns, det skulle vara tillräckligt jobbigt att sitta där om man mådde skapligt liksom.
Hur som helst fick jag träffa en läkare som jag aldrig har träffat förut som faktiskt var trevlig, empatisk, lugn och hjälpsam :) Wow liksom, hur ofta händer det liksom?!? (känns som 1 på 50 läkare typ)
Hon trodde och hoppades främst på att det var järn/blodbrist, men även sköldkörteln.
Så prover på blodet togs (folsyra, hb, järnmättnad (ferritinvärde) B12, troligtvis något mer jag inte har koll på..)
Sköldkörtelprover (troligtvis de vanliga T3-fritt och och T4 fritt, som jag tyvärr har läst en hel del om att de inte är speciellt tillförlitliga, man kan ha sköldkörtelsjukdom även om de ser ok ut)
Har för övrigt sköldkörtelsjukdom i släkten, vilket gör att det är stor risk att råka ut för det.
Prover på vätskebalansen i kroppen togs också.
Lever och njurprover....
Vet inte om hon tog något mer?!?
Jo, hon måste ju ha tagit blodsockret, konstigt annars med mina symptom....
Men som hon sa: " Vi tar lite fler prover än vanligt för säkerhets skull, då blir läkaren du ska till nästa vecka dessutom bara glad att vi har börjat".
Vet ju egentligen att man ska vänta 3 veckor efter att man har slutat med vitamin och mineraltillskott innan vissa vitaminprover visar rätt (kan cirkulera i blodet och dölja en eventuell vitamin/mineralbrist annars)
Specialister brukar vara noga med detta, men vårdcentraler, hmm, har aldrig blivit tillsagd det av en vanlig läkare.
Nämnde för övrigt det i går, och läkaren sa: "Det har ingen betydelse!"
Tror tyvärr inte henne!
Hade iallafall inte tagit vitaminer/mineraler på två veckor i går, bättre än om jag fortfarande åt dem i allafall ju!
Sen har det alltid varit viktigt tidigare att man ska ta järnmättnaden (ferritinvärdet) i kroppen på fastande mage, men nä det hade ingen betydelse att jag tog det fast jag hade ätit frukost bara en timme tidigare...
Känns inte bra, hur ska jag kunna lita på proverna liksom?!?
Just det, gubbsköterskan som tog proverna...
Han är rätt ny på vårdcentralen (den enda sköterskan som kunde ta prover på mig utan att misshandla mig och faktiskt få tag i mitt blod har gått i pension...) och jag har bara tagit prover hos honom en gång tidigare, då fick jag ett stort svidande sårjack i fingret som tog flera dagar innan det läkte, men armblodproverna gick ok.
Sen var det lite jobbigt, för jag förstod inte allt han sa, utländskt ursprung.
MEN IGÅR
Jag förstod allt han sa, han var jättetrevlig, fick mig till och med att skratta! :)
Jag nämnde att jag kan vara svår att ta blodprov på och han tog det därför extra försiktigt och hämtade till och med speciellt tunna nålar för min skull :)
Gick hur bra som helst, har aldrig varit så smärtfritt vid blodprovstagning!
Slapp för övrigt blodprov i fingret...
Han kallade mig för övrigt sin vän flera gånger, lite sä här: " Ja, men då gör vi bara så här min vän"
Var rätt trevligt och gulligt måste jag säga.
Tur att man råkar ut för något trevligt mitt i allt elände i allafall! :)
Kunde ju ha varit ett av alla hemska läkarbesök.
Nu är jag visserligen rädd för vad proverna ska kunna tänkas visa och vilka åtgärder som i så fall ska tas...
Eller om de inte visar något, allt är prima, bara att gå vidare med vidareutredning, vore hemskt det också.
Det bästa vore ju om den här skiten som jag har drabbats av bara blev bättre och bättre och snart gick över så att jag och läkaren kunde koncentrera oss på min 11 år långa långa grundohälsa i stället.
Hu, borde inte skriva så här långt, ska ju försöka orka ta mig i väg till terapeuten i dag, var inte där i måndags och inte heller på sykursen i går p.g.a. för svag, svimfärdig m.m.
Får väl se hur det blir nu...
En evighet....
2 veckor tills jag ska träffa läkaren på vårdcentralen som jag för övrigt inte vet hur han är (ångest)
2 veckor känns som en evighet eftersom jag är i så uselt skick att jag inte vet vad jag ska ta mig till eller tro att den här jäkla sjukligheten beror på.
Känner mig så slut, svag i hela kroppen, benen värker värst, speciellt vaderna och fötterna, får även konstiga obehagliga förnimmelser i fötter och ben som jag inte vet vad det är och en känsla av att känseln liksom försvinner nästan, benen känns bortdomnade.
Värken blir värre av att jag dessutom mest är iskall om fötterna.
Kan ju knappt vara utomhus eftersom minsta lilla lugna promenad gör att mig svimfärdig, får huvudvärk och ännu värre värk i benen.
Så jag är mest fast inomhus (hatar) och ännu ensammare eftersom jag inte orkar något.
Vilar och vilar men blir inte bättre för det.
Tror att jag har järnbrist eftersom jag blöder så mycket och eftersom det var som att det värsta sjukliga började första dagen jag storblödde för en månad sedan och nu har förvärrats igen eftersom det var dags för att förlora blod igen :(
Men, jag tål INGA järntabletter eller Blutsaft, får sådan diarre´, magsmärtor, illamående och så usel mage att jag inte kan sova knappt en blund om jag utsätter mig för sådant, har svårt att ens hinna till toaletten...
Lever ju redan med en helvetsmage år ut och in, klarar inte mer liksom.
Man kan få dropp eller järnsprutor har jag kollat upp, men det kan man också få svåra biverkningar av och i värsta fall vara allergisk mot.
Vissa får blodtransfusion, men jag antar att det måste va vääldigt illa då?!?
Har ju varit rätt säker på att jag skulle ha haft järnbrist tidigare också, men har ju inte haft det då, fast jag vet inte om det har varit fullt så kopplat till blodförluster och riktigt så illa som det är nu då?!?
En del dagar är så hemska att jag bara gråter av skräck och hopplöshet, känns som om det aldrig ska bli bättre eller vara så här i flera år.
Är som att vara tillbaka i den värsta utmattningen som var under flera år innan det blev lite bättre.
Men har ju kämpat i 11 år för att komma ur den skiten och har ju levt varje dag sedan dess av både psykiska som fysiska stora hinder och på grund av det levt de senaste 11 åren väldigt begränsat.
Min psykoterapeut har varit på mig i flera år att göra en ordentlig utredning eftersom det inte är rimligt att jag ska behöva ha mitt liv och min hälsa så förstörd i så många år utan att det finns någon hjälp, rimliga förklaringar till eländet.
Men anledningen till varför jag inte har sprungit till läkare för det här är ju alla fruktansvärt dåliga erfarenheter av läkare/vården som jag har och att utredningar gör mig ännu mer utmattad, ger mig ännu värre ångest, skrämmer upp mig och att jag MEST AV ALLT har hoppats på att det skulle bli så mycket bättre med åren att jag skulle slippa blanda in vården igen.
Jag tror aldrig att jag kommer att återhämta mig så pass bra att jag orkar träna obegränsat (springa en mil om dagen utan problem gjorde jag förr bland annat) och göra en himla massa grejer och vara ständigt social.
MEN, jag borde väl ändå kunna få bli så pass frisk att jag kan träna över huvud taget, vad glad jag vore om jag kunde springa tre kilometer tre gånger i veckan till exempel.
Att slippa vara bunden till att ALLTID varje eftermiddag vid 15-tiden tvingas lägga mig i sängen 1-2 timmar och försöka vila för att inte bli fullständigt förstörd av svåra symptom i hela kroppen och sedan sömnlös och vanligtvis åka på en förkylning någon dag senare som håller mig sjuk länge.
Aldrig kan jag hitta på något på eftermiddagen, inte förrän vid 17-tiden ungefär och då inte särskillt länge heller eftersom jag vare sig orkar eller kan eftersom jag blir så stressad och uppvarvad om jag inte är hemma till typ 19 på kvällen, sömnen är tillräckligt dålig för att riskera att förstöras ännu mer liksom.
Äh, usch, jag orkar inte skriva mer om alla begränsningar jag har, känns för jäkligt och har inte orken heller.
I dag är en av de värre dagarna dessutom.
Direkt när jag klev ur sängen kände jag mig så yr, svag och illamående på ett sätt som vanligtvis inte brukar visa sig förrän jag har varit uppe ca två timmar åtminstone.
Måste vila nu.....
En helt ok Mascara från finska Lumene
Eftersom jag har svårt att hitta mascaror som inte svider i ögonen (gäller även kajalpennor) så har jag ledsnat på att lägga för mycket pengar på att testa hur som helst och fick den här Mascaran från Lumenes serie Natural code som innehåller en hög del naturliga ingredienser (90 % naturligt innehåll om jag inte minns fel) med en tidning för ett tag sen (betalade max 50 spänn för tidningen med mascaran) men pris ute i butik är ok det också, strax under hundringen såg jag att den kostade på Lindex.
Tyvärr kan jag inte hitta någon innehållsförteckning någonstans, skulle väldigt gärna vilja veta vad den innehåller, särskillt de där 10% av ingredienserna som inte är av naturligt ursprung....
Det finns två olika mascaror i Natural Code - serien, det här är den som heter: Eye Dramatizer lash-Extending Mascara, med andra ord en mascara som ska ge mer längd än volym.
Den gör sitt jobb, ger svarta fina ögonfransar med en lättapplicerad borste som är ganska liten till medelstor (gillar inte borstar som är större, kladdar bara ner och är svåra att använda) sitter bra hela dagen och irriterar inte eller svider i mina känsliga ögon, men särskillt förlängande av ögonfransarna upplever jag den kanske inte....
Passar mig helt ok och skulle kunna köpa den igen, men vill helst veta innehållet först....
