Tankarsombankar

Jag har fått en del gjort på sistone :)
Sådant där vanligt tjaffs som man behöver göra hemma..
Rensa ut en del, laga något, städa och plocka m.m.
Ja lite sådant.
Problemet är bara att sådant tar sådan enorm energi för mig att utföra...
Både tankemässigt innan jag ska göra det (skjuter för det mesta på en massa så långt det bara går typ) och sedan när jag väl tar tag i det.
Blir dessutom skitstressad och spänd av eländet och går ofta rejält upp i varv och får högre ångest av det dessutom...
När jag dammsuger blir jag dessutom förbannad som tusan och alldeles hatisk ofta, känns som om jag skulle kunna mörda någon till och med....
Det finns helt klart en del förklaringar till dammsugningen som härstammar i från när jag bodde hemma hos farsan.....(kanske går in på det mer en annan gång....)
Att det aldrig tar slut på saker man behöver göra gör ju inte direkt saken bättre :(

Well, det här att jag faktiskt har fått mer gjort än vanligt de senaste två veckorna ungefär, har gjort att jag nu har konstant helvetiskt ont i axlar och nacke och knappt vet vart jag ska ta vägen p.g.a. det :(
Annars har jag alltid ont där med, men det finns ju gränser för hur spänd och hur ont det kan göra liksom...
Detta är för övrigt alltid ett problem som förutom så mycket annat gör att jag inte kan blogga/sitta vid datorn så mycket jag vill eftersom det alltid blir ännu värre då.

---

Ok ok, för att skriva lite kort så här på morgonvisten innan jag åker i väg till Silvret (som jag förhoppningsvis kommer i relativt bra tid till för en gångs skull...)
Terapikrisen och det...
Har väl inte riktigt känt att det funnits så mycket att skriva om det förrän nu eftersom det har varit så oklart och bestått av en massa jobbigt babbel mellan mig och terapeuten där det känns som om jag har försökt övertyga henne om att jag ska få gå kvar...
Mja inte bara, har ju även sagt att jag så klart att jag ju inte kan tvinga henne att få gå kvar och att det måste vara upp till henne trots allt (något i den stilen i allafall)
Sen har jag tagit upp vissa grejer som har gjort att terapin både har legat på is och har varit ostrukturerad, inte riktigt funnits en röd tråd och så...
Saker som hon bara har kunnat hålla med om eftersom det är fakta.
Well, i går hade vi i allafall ett möte där min psykkontakt/behandlingsansvarige var med och vi kom fram till att vi måste vara mycket tydligare med vem som gör vad.
Terapeuten enbart sitt terapijobb.
Behandlingsansvarige ansvarig för kontakt med ev myndigheter, kolla upp grejer och hjälpa mig med (ADHD)ADD-biten o.s.v.

Så, vad det gäller terapin ska vi enbart koncentrera oss på Schematerapi...har nämnt tidigare vad det är men återkommer säkert till det mer senare...
Fast det är ändå inte helsäkert ang terapin av olika anledningar som jag faktiskt inte vill gå in på nu eftersom jag vet att det kommer att få er att reagera och tycka en hel del troligtvis..
Inget jag klarar av nu helt enkelt eftersom det är för känsligt för mig.
Nå väl, det var lite om det....

---

 Läppbalsam, chokladkyss

Ingredienser: Bivax, kakaosmör, kakao, rapsolja,  ricinolja och eterisk olja av mynta.

Mitt nya mintchokladdoftande läppbalsam är detta :)
Var ju tvungen att testa detta med tanke på vilken chokladaddict jag är..
Jo, då det funkar helt ok, varken mer eller mindre..
Men en grej var oväntad, nämligen att läppbalsamet i sig är brunt som choklad och även ger en lätt brun nyans på läpparna.
Har man ljusa läppar och inte vill ha en sådan nyans så är det här inget att rekommendera med andra ord.
Tack och lov har jag inte särskilt ljusa läppar naturligt, så på mig märks det i princip ingenting av det bruna ...
På läpparna vill säga, för här kommer the big minus....choklad runt munnen, japp det blir lätt så om man inte kollar i en spegel när man använder det (jag har ofta choklad runt munnen av naturliga skäl än då ;)
Ett läppbalsam ska man i allafall enligt mig inte behöva en spegel för!
Så, nej det här är inget jag köper igen, men där emot kanske jag testar något av de andra från Svenska Lisen Organics.
Det här var för övrigt den första produkten jag testat i det här märket.
Någon som testat någon av de andra produkterna och tycker något kanske?!? :)
Finns här bland annat:
http://www.lisenorganics.com/SHOP.asp

---

Nu sjunger min parfymfria rengöringsmjölk Estelle & Thild från på sin sista vers och jag är nyfiken på en ny...
Inte alls lätt med tanke på min känsliga hy, men jag funderar iallafall på den här i från i+m Natur.
http://shop.im-natur.se/produkter/freestyle-parfymfri/ansiktsvard.aspx
Också den parfymfri och för känslig hy, någon som testat???

FREESTYLE parfymfri Cleansing Milk är en mild rengöringsmjölk som avlägsnar smutspartiklar och make-up från porerna och förbereder huden för efterföljande vård. De ekologiska oljorna av mandel, solros och jojoba skyddar huden mot uttorkning. FREESTYLE Cleansing Milk håller huden i balans och passar även känslig hud.
Applicera FREESTYLE parfymfri Cleansing Milk morgon och kväll på fuktad eller torr hud och skölj sedan med ljummet vatten.
Volym: 150 ml

Hela havet stormar är det i dag...
Nytt prat med terapeuten om terapin
Verkar som att hon har gett upp...
Pratar om annan typ av hjälp, vad det nu skulle kunna vara?!?
Det känns/verkar väldigt mycket som om hon är helt insnöad på min (ADHD)ADD nu...
Som om det är huvudsaken och att det i princip är det viktigaste att sikta in sig på nu.
JAG känner mig bortglömd, som inte jag riktigt finns och min andra problematik, det känslomässiga jaget.
By the way...
Vad ni än tror om att jag har ADD eller inte, så var jag på ett möte för någon vecka sedan och träffade både Neuropsykiatrikerläkaren och min utredande neuropsykolog.
Jag tog b.l.a. upp mina tankar om hur säker diagnosen är och så i mitt fall...
Well vid minsta osäkerhet av resultatet av utredningen så hade man gått vidare med fler tester och frågor.
Mitt fall var dock solklart, fanns ingen osäkerhet...läkaren visade även ett diagram med en kurva som blivit av mina resultat som också talade sitt klarspråk.
Han erkände även att han hade lite dåligt samvete som inte redan för si så där 7år sedan när jag hade honom som läkare hade kommit att tänka på ADHD/ADD i mitt fall....

Gick i allafall i från terapin med gråten i halsen och har så gått runt med en skräckkänsla hela förmiddagen..
Hade några ärenden i stan och gick runt där med en massa svarta konversationer i mitt huvud och katastroftankar om mitt liv..
(I sådana här lägen blir skräcken för att t.e.x. drabbas av cancer eller andra allvarligheter extra stor dessutom)
Måste ha sett ut som en blåsfisk när jag gick runt och suckade mins en gång i minuten och försökte blåsa ut luften som låste sig fast och jag inte kunde andas ut naturligt.
Känner mig iallafall exremt liten och ensam nu...
Fousera på något annat...oh vad jag vill det....men hur sjutton gör man det när det handlar om HELA ens "liv" ?!?
Hur ska det här gå?!?
Går det?????
HJÄLP!

Mitt blåsfisk jag ;)

---

Så här är det....
Just nu är det inte lika krisigt...mer lugnare krisigt om man kan ens kan kalla något det?!?
Well, det jag menar är att det är mer osäkert...mer utdraget och eventuellt totalkrisigt, men det går lite upp och ner....
Vad "babblar" jag om nu då?!?
Jo, det här med Terapikrisen, livskrisen jag nämnde kort i ett tidigare inlägg det handlar om att min terapeut inte vet hur hon ska hjälpa mig eller om hon ens kan hjälpa mig över huvudtaget!!!
Så, skräcken infann sig hos mig...the very big hopplöshet, very big hjälplöshet och gigantiska separationsångesten.
Det värsta är att det ju inte är första gången psykkontakter jag har haft inte vet vad de ska ta sig till med mig...
Det gör ju verkligen inte att det känns hoppfullare om man säger så :(
Jag är tydligen ett jäkligt svårt fall....ja, jag vet att jag är komplicerad och att alla mina jäkla problem går så fucking in i varandra att det är svårt att få någon rätsida på något...(samtidigt som det känns rätt overkligt många gånger att det faktiskt är mig det handlar om)
Men det är ju en sak att jag vet det och tycker det....att även de tycker att jag är ett hopplöst fall gör det ju ännu värre....

Jag har gått hos min nuvarande terapeut i 4 år nu (enligt henne...orkar inte räkna på det själv)
Hon frågade mig nyligen om det hade blivit något bättre under den här tiden, det enda jag kunde svara på det var att det i allafall håller mig flytande.
Jag vet att det hade varit värre annars...utan någon som förstår mig som henne, utan någonting.
Kanske hade jag inte ens levt...
Jag vet att mina ätstörningar hade varit mycket värre också.

Om jag skulle sluta terapin nu eller snart så skulle jag trilla ner mycket djupare och kanske aldrig någonsin hitta upp.
Kanske inte ens upp till den nivån jag ligger på nu.
Det skulle vara som att dra bort marken under fötterna på mig.
Jag klarar dessutom inte av att byta terapeut eller liknande behandlare nu, kanske aldrig mer?!?
Det är det här eller aldrig känns det som...kanske döden annars till och med....
Att vända ut och in på mig själv för någon ny har jag varken någon ork eller energi kvar till.
Det är ett sjuhelv.... arbete att göra.
Sen att få personen att förstå en relativt bra, att trivas med personen...
Bara tanken på det gör mig matt...
För att inte tala om vilket svart hål av separationsångest/övergivenhet o.s.v. det skulle innebära att klippa banden med min nuvarande terapeut.
Hur som helst, hon ska rådfråga en kollega om hjälp ang mig och hur vi ska gå vidare.
Är dock livrädd för att kollegan inte ska kunna hjälpa till och göra så att jag och min terapeut kan jobba vidare.

Jag vet att jag behöver mer struktur, det vet min terapeut med och det har jag vetat länge.
Det behöver man om man har ADHD/ADD, men det har jag vetat att jag behöver redan innan diagnosen..
Sen att jag tycker att struktur är skittråkigt och jobbigt underlättar ju inte direkt.

---