Abilify i 3 dagar
Biverkningarna kom i princip direkt tyvärr...
Kände mig lite "konstig" och yr först sen började jag svettas typiskt medicinskt (tydligen är detta en ovanlig biverkning av just den här medicinen enligt Fass) efter några timmar började jag må väldigt illa och blev rädd för att jag skulle spy när jag åkte tunnelbanan hem :(
Klarade mig tack och lov.
Annars var jag nog betydligt mer rakt arg och irriterad än vad jag brukar vara när jag snackade med både Syrran och Assar.
Mer spänd och ont i axlar/nacke än innan jag började med medicinen.
En dunkande/pulserande huvudvärk som kom och gick lite hur som helst infann sig och skrämde mig som tusan eftersom jag blev livrädd för att få en Stroke.
Dag 2
Mådde illa så fort jag vaknade och var riktigt kass i magen.
Tog bara halva dosen eftersom jag kände att jag inte orkade med en lika illamående dag (eller värre?!?) till.
Fortfarande mer arg än vanligt...
Inte särskillt illamående.
Fortfarande mer spänd och ont och skrämmande dunkande huvudvärk.
Dag 3
Fortfarande halv dos (tror jag fortsätter så i en vecka...)
Varit på rätt bra humör hela dagen faktiskt :) vilket är ovanligt för mig!
Inget illamående vad jag kan minnas...
Ingen huvudvärk.
Det onda och spända blev bättre efter halva dagen.
Fortsättning följer....
Första pillret taget...
Att något som ser så litet och oförargligt ut ska kunna ge hemska biverkningar....eller ännu hellre bra effekter så klart!
Över huvudtaget när man tänker på små små piller som faktiskt gör saker i kroppen.
Ibland jättedåliga grejer, ibland bara bra och ibland räddar liv, så känns det så märkligt för det är ju så småååå små piller till en hel kropp.
Hmm ja...
Undrar en hel del hur det kommer att kännas av det här första pillret i dag i allafall.
Kanske inte ett skit?!?
Vem vet?
Hoppas verkligen inte att jag får några jobbiga biverkningar i allafall!
Lite skraj att ta en promenad på egen hand nu faktiskt....
Sineád Ó connor var väl en av de första?!?
Jo då, jag gjorde det faktiskt i fredags....
Lånade brorsans hårtrimmer (eller vad det heter?!?) och rakade av mig håret!
Så, nu är det bara några millimeter långt (men det märks redan att det har växt) och så skönt att slippa fixa med det över huvudtaget mer än hårtvätt...håret torkar på en gång :)
Om jag trivs i det?!?
Mjaeae...har inte vant mig än och ingen mer än sotargubben som var här idag har fått se det (eller ens fått reda på det än) har nämligen burit hatt eller mössa både inom och utomhus ;)
Men jag tror att jag kommer att trivas bättre om några veckor när det har blivit lite längre och inte längre känner mig som en rakad fängelsesnubbe eller militär typ ;)
Nå väl, nu vet jag hur det här känns och ser ut i allafall, kul att veta :)
Finns ju killar som inte ens vågar så!
Lite stolt är jag allt!
Synd att man inte är lika vacker som Sinéad Ò connor bara...
Den nya medicinen
Den här bilden får mig att tänka på Jehovas vittnes broschyrer...
Bilden föreställer dock reklamen för medicinien Abilify, den som min psykläkare och psyktant vill att jag ska testa!
Hmmm...
Neuroleptika eller Antipsykotika är gruppen mediciner den hör till.
Det är en stämningsstabiliserande medicin som främst används vid Schizofreni och bipolär sjukdom (förut kallad manodepressiv) men även när depressionsbehandling inte fungerar tillräckligt bra....
Ångest ska den visst kunna funka på med och någonstans läste jag att den fungerar väldigt bra på Social fobi.
Ja, lite av varje helt enkelt, som vanligt nämns bara väldigt få användningsområden i Fass.
Usch, klart man blir orolig och undrar om det kan vara något att testa....
När man inte vill ha mediciner över huvud taget och aldrig har velat känns det ju definitivt inte lockande.
Men alternativet att forsätta må så jäkla dåligt både psykiskt och fysiskt som jag har gjort i en väldans massa år och att inte känna att jag kan leva något slags liv med livskvalite´ är heller ingen forsatt alternativ.
Så, som det ser ut nu kommer jag nog att testa den här medicinen...börjar nog nästa vecka, vågar inte den här veckan för jag har en del extra jobbigt att ta mig igenom både i morgon och på fredag.
Så är det....
Biverkningar...
Mediciner menar jag med andra ord..
När man läser i Fass om vilka biverkningar som man kan få av i princip vilken medicin som helst blir man ju mörkrädd minst sagt.
Ja, jag blir i allafall jäkligt skraj!
Man undrar ju verkligen om många olagliga droger som folk tar har så mycket hemska biverkningar som många lagliga mediciner har ens?!?
Igår när jag träffade min psykläkare blev jag rekommenderad en medicin (för att lugna ner mig lite, få i hop mig o.sv.) som enligt både honom och min psykkontakt inte skulle ge några biverkningar alls!
Jo, tjena...tror ni jag trodde på det eller?!?
Vore det inte en dröm om det fanns mediciner som inte gav några biverkningar?!?
Hur som helst så kollade jag givetvis in den här medicinen i Fass och läste då bland annat att medicinen kan ge Stroke, hjärtattacker och plötslig oförklarlig död bland annat!!!
Givetvis var dessa biverkningarna inte de vanligaste, men ändå!
Få gånger eller kanske aldrig har jag läst att någon medicin kan leda till döden i allafall.
I övrigt var det än himla lång lista på mer vanligare, men väldigt obehagliga biverkningar av olika de slag på samma sätt som de flesta läkemedel har...
Fast jag tror banne mig att det var fler allvarliga biverkningar i listan på den här medicinen?!?
Ibland är det nödvändigt med läkemedel, ja när det hjälper betydligt mer än de ger biverkningar...
Läkemedel kan ju rädda liv dessutom.
Men, i ärlighetens namn....borde det inte vara strängare regler på vilka läkemedel som släpps på marknaden?!?
Ja, det anser jag definitivt i allafall!
Hmm, återkommer väl mer om den här medicinen eller någon annan, för någon mer medicin än Cipralexen lär det bli snart, går inte att jag har det så svårt med allt något längre....
Blir inte bättre...blir snarare värre :(
Med det menar jag inte att någon medicin kommer att fixa i hop hela mig och mitt "liv", nej då!
Så lättlurad är jag verkligen inte!
Det jag hoppas och är ute efter är något som kan hålla i hop mig/lugna ner mig så pass att inte allt tar världens kraft, normala grejer som de flesta gör utan att det är en stor grej eller skitstor energiförlust.
Något som gör att jag kan ta till mig den hjälp/terapi och liknande som jag har i stället för att trampa trampa på och inte kunna bryta gamla sketna hjulspår.
Det och lite mera förhoppningsvis.
Nu ska jag försöka vila lite på Spikmattan!
See ya!
Klippet
Mja, näe, skulle nog ändå ha gått till frisören för att klippa den här nya frisyren...
Det var nämligen mycket svårare än väntat att klippa för min syrra, vilket nog främst har att göra med mitt tjocka hår som mest bara vill stå upp i tjocka sjok och ligga som det vill där det finns virvlar oavsett stylingprodukter :(
Blev i allafall kortare än på bilden i inlägget under, men behöver troligtvis klippa det ännu kortare för att få det snyggare...
Tror jag måste gå till en frisör i dagarna nu ändå :(
Well, får väl se...
Ska dra på mig stora stora hatten och gå ut i soliga vårvädret nu och hoppas att det inte blåser för mycket om nacken utan mössa nu bara (har ju så lätt att få låsningar och nackspärrar tyvärr...precis haft dessutom!)
Hoppas att ni får en fin dag!
Klippa kortare...
Snart är det väl bara riktigt helsnaggat och rakat kvar som jag inte har testat ;)
Ska i allafall bli så himla skönt med mindre hår, känns mycket fräschare än längre hår och det där med att det torkar fortare är skönast i världen typ :)
Med tanke på att jag tål solen så himla dåligt och måste gå i min stora solhatt väldigt mycket så blir det dess tu mindre svettigt under hatten ju mindre hår jag har dessutom :)
Att det är snyggare med längre hår som faller ut under hatten är ju tyvärr det stora minuset :(
Ska bli intressant att se om jag får samma typ av reaktioner i från omgivningen som jag har fått tidigare ju kortare hår jag har haft...
Det vill säga, fler tjejer kollar in mig! Ja, det är tydligt, ingen inbillning!
Lite konstigt tycker jag dock!?! Bara för att en tjej har kort hår är det väl ändå ingen vink om att man skulle vara lesbisk eller en typisk grej som lesbiska tjejer skulle bli mer dragna till eller?!?
Nå väl, jag bryr mig inte! Spelar mig ingen roll om det är en tjej eller kille som visar intresse för mig, smickrande oavsett (så länge det inte är någon äcklig eller väldigt knepig typ)
Känner där emot en kvinna som blir väldigt obehaglig till mods om någon tjej kollar in henne...
Bilden nedan visar hur som helst vad det är för typ av klippning som ska bli av i dag om syrran lyckas få till det någorlunda....
Soptippskänsla
Känner mig som en soptipp både på in och utsidan.
Riktig himla äckelkänsla i hela kroppen, vill bara krypa ur mitt skinn...
Att äta känns svårare än vanligt, vilket leder till att jag äter mera godis för att det är lättare att få i sig, vilket i sin tur leder till att jag blir både mycket mera stressad, tröttare och mer nedstämd....
Vill äta vettigt, med orken och motivationen känns ungefär lika med 0.
Behöver äta vettigare än vanligt när jag mår så här eftersom äckelkänslan bara blir ännu starkare annars och tröttheten som gör det ännu svårare att ta tag i någonting som gör att jag kan ta mig ur det värsta.
Kass hy också, var ett bra tag sen huden var så här torr, småfinnig och skör som den är nu...
Säkert ett resultat av att jag har varit sjuk/inaktiv så länge och att jag har laborerat med lite nya hudvårdsprodukter/bytt hudvårdsrutin på sistone också...
Dessutom har jag fingrat/pillat och klämt mer idag än på länge, så nu är jag dessutom rödflammig i fin i ansiktet.
Torra och flagande smalben som tusan också....fast det är nog lättare åtgärdat.
Håret är svårfixat som det är nu, klippte dessutom av ett antal centimeter själv på sidorna för att det skulle se lite bättre ut, men fick inte till det så bra...
Typ ännu mer svårfixat nu, tur att jag har en syrra som kan klippa till det i helgen (om jag pallar alltså...)
Ont i halsen har jag haft i en månad nu....fast det kommer och går varannan dag nu ungefär...
Ska det aldrig gå över liksom?!?
Har velat hela förmiddagen över om jag ska orka pallra mig i väg på ADHD-gruppen idag och har fortfarande inte beslutat mig fast jag måste åka vilken minut som helst i så fall...
Har ju redan varit borta tre gånger nu när jag var sjuk.....inte bra alls!!
Nä, usch det var lite av allt elände.....
Ibland vänder det när jag har skrivit av mig lite, men för det mesta väntar jag så länge med att skriva av mig att jag inte vet om det hade vänt utan att jag hade skrivit något?!?
Hur länge ska det forsätta?!?
Lite bättre ena dagen, sämre nästa dag och så håller de på så där fram och tillbaka heela jäkla tiden!
Har nu varit sjuk i si så där 10 dagar (om man bortser i från de si så där 4 dagarna innan när jag började känna mig sjuk och svettig fast inte var riktigt säker...)
Var tvungen att handla några smågrejer själv i dag eftersom jag glömde säga till brorsan om det igår...
Så jag gick ut och gick ca 400 meter till Ica i någon slags Zoombieslowmotion och blev svettig, yr, svårt att andas och tryck över bröstet lik förbannat!
*Suck*
Fick tack och lov åka gratis buss de två hållplatserna hem sen efter att ha förklarat att jag var sjuk (på egen risk)eftersom mitt SL-kort visade sig ha gått ut i går.
Som det känns nu, känns det som om jag kommer att vara sjuk i resten av mitt liv!
Sååååå less är bara förnamnet!
Mera sjuk...
Vad som till en början var/verkade va (?!?) en lättare förkylning med lite feber och med inte mer värk i kroppen än vanligt har blivit något värre...
Halsonten har varit långlivad och gick bort en dag för att sedan komma tillbaka precis när jag trodde att jag höll på att bli bättre :(
Har tagit mig några smånypor luft i dagarna och gått väldigt sakta....gick lite längre i går vilket ledde till kraftig ångest med andnöd och tryck över bröstet som sedan hängde kvar hela kvällen och natten...
Svårt att somna med all hjärtklappning...
När jag väl hade somnat drömde jag ändå bara mardrömmar och svettades som en gris :(
Så i morse när jag gick upp var det gungande yrsel och ostadighetskänsla som mötte mig från första stund.
Inte långt där efter märkte jag att febern var tillbaka (om den nu någonsin han försvinna helt?!?) och det mer än i från början med huvudvärk och typiskt värre ont i axlar och nacke där till.
Så less som jag redan är på att vara hemma sedan en vecka tillbaka och nu detta!
Orkar knappt sitta upp nu.
Vill inte vara här inne i min lägenhet en sekund till, vill uuuut!
Så ensam dessutom ju! :(
Om jag så bara orkar att vara ute i 10 minuter i det fina vårvädret i eftermiddag så ska jag ut!
Hoppas att jag ser den härliga röda raskatten då! Det är min nya favoritkatt!
Tror det är en Rex, i allafall så är den len som sammet och liksom vågig/lockig i pälsen och jättekelig.
För några dagar sedan när jag mötte den hade den lagt sig i en barnvagn och solade sig den smartisen :)
En gammal tant som "hängde ut" igenom fönstret berättade att den hette Smigel eller Smeagol...
Ska ta med kameran ut sen och hoppas på samma syn :)
Ska försöka få till någon slags vila nu...
Ny terapiomgång...
Skrev ett inlägg som försvann nyss!!!
Nå väl kortfattat då...
Inte fullt lika tungt nu tack och lov!
TACK fina söta gulliga ni för era stöttande fina kommentarer!
*STORA kramar til er!*
En ny terapiomgång har jag precis börjat och det kändes väldigt bra att träffa terapeuten första gången på länge igen :)
Hon är den enda som förstår mig på det sättet som hon gör..
Hoppas bara att det inte blir lika hopplöst som innan med terapin...
Ingen styrketräning än av flera skäl...b.l.a. bokade de av p.g.a. sjukdom dagen innan...
Choklad/sockerproblemet går kasst just nu :(
Måste ta en liten promenad nu innan jag blir galen!
Obeskrivligt tungt
Allt känns så obeskrivligt ensamt ,tungt, mörkt, hopplöst och meningslöst!
Ska det ALDRIG ta slut????
Ska jag alltid behöva känna mig utanför livet?!?
Se att livet finns där, men aldrig lyckas ta mig in i det?
Alltid känna mig långt bort i från människor/ totalt ensam även fast jag befinner mig i något gruppsammanhang eller umgås enskilt med någon?
Ska jag alltid behöva känna mig osedd? Om jag inte pratar känner jag mig osynlig...inte undra på att jag pratar så mycket då....
Var hittar man hoppet????
Är jag helt hopplös?
Vad är det för mening med att göra någonting över huvudtaget när det ändå känns lika jäkligt???
Ja, det är JÄKLIGT TUNGT JUST NU....och även fast det inte känns fullt lika tungt alltid så finns de här tunga mörka känslorna alltid med mig och förpestar allt.
Nu ska de banne mig ske!
Lika bra att skriva nu när det finns något positivt att skriva om för en gångs skull typ...
Var nyligen på ett ställe och snackade med en trevlig träningsinstruktör och bokade en tid för samtal runt att börja träna (främst styrketräning som jag aldrig egentligen har ägnat mig åt))eftersom jag har ett FaR-recept (fysisk aktivitet på recept) i från sjukgymnasten på psyk och verkligen en gång för alla vill komma i gång på allvar efter så jäkla många år utan träning efter utmattningen och det.
Med allvar menar jag inte att jag ska börja vrålträna eller något sådant, nej nej nej det funkar inte, min kropp har inte den orken alls och även om jag hade haft orken så hade det troligtvis bara lett mig käpprätt åt h-vete in i träningsnarkomanin igen.
Nu handlar det om att bygga upp kroppen och förhoppningsvis minska den kroniska smärtan i axlar och nacke, orka mera och sova bättre t.e.x...
Känns i allafall jäkligt bra efter att ha snackat lite med den här snubben :)
Tyvärr är det inte han jag har en bokad tid med...får vänta två veckor innan jag tidigast sätter i gång eftersom den bokade tiden är då....hoppas jag inte bokar av och har mig nu bara...(har hänt förr kan jag säga)
Så är det, wish me luck! :)
Hit och dit med jobbig skit
Jo då, jag lever fast jag inte har skrivit någonting på 2 hela veckor!!!
Ojsan sa vad tiden går fort och det har blivit kallt ute, brrr!
Det har varit mycket med både det ena och det andra...
Året började ju med en nystartskänsla och lite "Nu jäklar ska det bli ändring på en massa, det ska banne mig gå!" o.s.v....
Sen gick det tyvärr bara nerför IGEN som det brukar :(
Då blev ju givetvis min psykkontakt sjukskriven dessutom för att förvärra det hela...
Har ju ADHD-gruppen en gång i veckan fortfarande och fick då en av gruppledarna som coach ang det på samma tid som jag skulle haft min psykkontakt, bättre än inget är det väl visserligen!?! (kanske?!?)
Är alltid svårt att snacka med någon när den inte känner mig/vet hur min problematik ser ut och förstår mig.
Så jag har varit ledsen, arg och haft en massa ångest och hemskt kaotiska tvångstankesnurrar och fruktansvärt ont i kroppen p.g.a. jag inte har tyckt att hon har förstått mig/tagit mig på allvar.de två gånger vi har setts...*suck*
I morgon ska vi ses igen....sen är förhoppningsvis min ordinarie psykkontakt tillbaka.
Har käkat Metamina i två veckor nu igen för att ta blodprov för att se om Cipralexen höjs när Metaminan finns med i bilden och därför ger mig störrre besvär med ögonen (ont i ögonen/rödögdhet m.m)
Skulle bara ha käkat den en vecka men var tvungen att lida mig igenom en vecka till p.g.a. att läkaren hade glömt att lägga in någon provtagningsremiss vilket gjorde mig skitstressad i en vecka eftersom jag lämnade meddelanden till honom och till och med sa till honom när jag mötte honom i väntrummet utan att någonting hände!!!
Blev verkligen besviken, arg och ledsen p.g.a. detta...
Verkar som att han skiter i mig när det inte är någon annan som talar för mig...ja med andra ord min psykkontakt.
Kontaktade i allafall henne jag har tillfälligt och då löste det sig i allafall samma dag :) Tack och lov för det!
En tråkig grej med Metaminan den här gången var dock att jag inte tyckte att den hjälpte lika mycket som förra gången!?!
Why? :(
Söker efter andra möjligheter nu...
Både naturmedel och läkemedel...
Ja, det var åtminstone en del av det som försigått på sistone.
Känns i allafall lite bättre nu (men det kan ändra sig på en sekund typ...)
Starten på det nya året
Det nya året har jag börjat med att åter igen bli uppslukad av serien Weeds (var några år sen jag såg det nu) och har sett i kapp hela 33 avsnitt de senaste dagarna :)
Har även klippt mig kort, väldigt kort på sidorna...si så där 20cm är borta och det är skööööönt!
Septemberfrisyr (artisten Petra Marklund ni vet!?) typ....fast mitt hår är ännu kortare på sidorna..
Om jag är nöjd?! Mja, vet inte...men det växer ju uuuut och dessutom fick jag en välbehövlig energikick av att äntligen klippa mig rejält efter att ha tänkt på det så länge! :)
För första gången fick jag dessutom en frisör (snubbe i 45-års åldern) som inte frågade ett skit om vad jag jobbar med eller några andra jobbiga frågor heller för den delen :)
Guuuuud så skönt att slippa!
Tror inte att jag har varit så avslappnad i frisörstolen ang det sociala någonsin vad jag kan minnas tidigare!?! :)
Sen att det är hemskare än att stå i en provhytt och glo i spegeln är en annan femma, så ful som jag känner mig av att tvingas sitta framför en spegel hos frisören i en timma är det sällan jag känner mig :(
Har varit fruktansvärt trött, delvis matt efter att julen äntligen var avklarad.
Är det fortfarande, men det tycks gå framåt delvis energimässigt i allafall.
Glömde förresten att nämna en grej ang julen, det blev ingen brors flickvän...TACK OCH LOV!
I slutändan blev det oklart om hon skulle komma av praktiska anledningar, sen blev hon sjuk så då var det avgjort.
Har inte träffat henne än, fast det känns ju inte råstressat att jag måste träffa henne på stört nu heller så! :)
Har ni börjat året med något särskilt?
Så var den julpärsen över..
Ber så mycket om ursäkt.
Men ända fram till att jag reste till farsan (och morsan) över julen så var jag så jäkla hyperstressad/ångestladdad och eländig att jag inte lyckades få till det.
Bröt till och med i hop dagen innan det var dags att resa.
Skulle ha gått på sista Textilen innan jul, men i stället började jag storgrina redan när jag gick upp på morgonen och kunde inte sluta...
Sedan blev det kolsvart och jag grinade oavbrutet i flera timmar.
Vad hände sen då?!?
Jo, då mitt i allt elände ringer farsan och berättar att folk har försökt nå morsan i flera dagar utan att få tag på henne (de är skilda)
Inget svar vare sig via telefon eller när de hade ringt på hennes dörr...
Så jag drog direkt slutsatsen att hon var död, låg där inne död helt enkelt!
Grinade ännu mer och blev ju helt förtvivlad så klart! (fast det var jag ju redan innan farsan ens ringde och berättade om detta)
Inte långt efter vårat samtal ringde i allafall morsan tack och lov!
Hon hade bara tagit en paus i från alla eftersom hon var så slut!
Well, julen har varit väldigt jobbig som vanligt...blir galen på allt och alla och är en rätt odräglig typ när jag trots allt försöker stå ut med att vara med familjen under samma tak under en längre tid.
Ja, det finns massor att säga om saken egentligen, men jag väljer helst att inte gå in i detalj på saker och ting eftersom det inte känns helt bekvämt att skriva om mina föräldrars eller syskons sätt/egenskaper.
Det som har varit bra är i allafall att vi har varit ute på långa promenader flera dagar, så långa brukar vi inte gå annars...dessa promenader blev i allafall någon slags andningspaus
Känns alltid lättare att vistas med folk utomhus tycker jag....blir neutral mark för alla dessutom.
Hoppas att ni har haft en riktigt bra jul! (eller ok åtminstone..)
*Kram*
Medicinkoll
Efter diskussioner med psykläkaren om Metaminan (ADHD-medicinen) Cipralexen (antidepp) och mina onda krångliga ögon så ska jag få ta ett blodprov för att se först hur koncentrationen i blodet ligger till med enbart Cipralexen, sedan ska jag testa Metaminan igen under en veckas tid (Hoppas hoppas att mina ögon inte dör då bara :( och sedan ta ett blodprov till för att se om koncentrationen av Cipralexen har höjts p.g.a. Metaminan kommit in i bilden....(efter jul någon gång)
Vilket i så fall kan vara orsaken till ögonbesvären eftersom jag inte klarar av högre doser av Cipralexen just på grund av ögonen.
Hmm hmm ja, vågar inte hoppas på för mycket....
Troligtvis visar det ingenting...
Men OM, ja då är det Cipralexsänkning som gäller punkt slut.
Terapi och rutiner
Nu har jag träffat min terapeut igen ett par gånger efter hennes många månaders frånvaro i från jobbet.
Vet inte riktigt hur det blir framöver med terapin.
Vi måste komma fram till hur vi ska jobba, vad för område vi ska sikta in oss på eftersom det är omöjligt att jobba med alla mina problemområden samtidigt..
Tanken är hur som helst att vi ska rikta in oss på något som ändå kan "skapa ringar på vattnet" som hon uttryckte det.
Ja så att fler problem liksom ändå löser sig....
Frågan är om vi ska starta först i mitten av februari någon gång när ADHD-gruppen i princip är över?!?
Kanske är bäst så, så att jag kan fokusera helt och hållet på den...
Ska besluta mig om det tills vi ses nästa vecka, sista innan jul.
En annan sak hon sa...
Allt det här med problemen med att få i hop mitt vardagliga liv är något som jag verkligen måste lösa, ja helt enkelt som "skalman med ät och sov-klocka" som hon uttryckte det.
Varför kanske någon undrar?!?
Jo, för att jag skulle må så bättre av rutiner (eftersom allt är så jäkla kaotiskt rörigt i skallen så underlättar det ju med att ha ordning på något) precis som alla med ADHD/ADD mår bättre av det (och de flesta andra människor med för den delen) detta tar alldeles för mycket tankar och kraft av mig att inte ha ordning på att det blir svårt att jobba med grejer i terapin som det är nu :(
Måste med andra ord bli jäkligt disciplinerad, kämpa som tusan för att få vardagen att funka bättre.
Verkligen inte lätt, men nödvändigt!
Till exempel ska jag gå och duscha och sådant jag gör på kvällen nu (så tidigt som möjligt på kvällen) så att jag inte fastnar framför tv:n och drar ut på allt in i det sista och kommer i säng för sent som alltid, men samtidigt alltid är stressad när jag väl sitter framför tv:n eftersom jag vet att jag har jobbiga göromål framför mig som jag måste ta i tu med sen (Urk!)
När uppfinner någon en maskin som gör att man kan sitta i soffan och glo på tv och samtidigt bli duschad, tandborstad och liknande?!? ;)
Nä, in i duschen omedelbart bums NU!
Kroppen säger ifrån
Jaha, hade inte direkt väntat mig något annat...
Efter en lång tid med för mycket påfrestningar så kom givetvis förkylningen som ett brev på posten (ja, när posten fungerar alltså ;)
Snörvel snörvel, halsont, huvudvärk m.m. :(
Jag som tyckte att det räckte med att blöda näsblod varje dag, ha en himla massa ögonproblem, få fotsvamp(huden har spruckit mellan tårna), fått tillbaka de onda hälsprickorna, ha en omöjlig torr (men ändå lätt finnig)ansiktshy som inte tycks bli hjälpt av något knappt....ja, lite sådant trevligt fysiskt som säkerligen till stor del beror på alla påfrestningar....
Men nähä då....
Fast det kanske är lite bra att jag håller mig ovanligt mycket hemma nu ändå?!?
Får ju i allafall något mera gjort av allt som behöver tas itu med då.
Fast det är ju så booooring och vidrigt att bara vara inne hos sig själv, ser ju den här lägenheten alldeles för mycket annars med....
Jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna hämta lite krafter nu bara...
Så hyperkänslig som jag har varit de senaste månaderna brukar jag inte vara på Cipralexen (antidepp) annars, vilket skrämmer mig..
Tror nästan hela tiden att expiditer och sådant har något emot mig, tittar snett på mig, tycker att jag är en jobbig typ, ett pchyco, att jag är ful o.sv...
Speciellt de som jag har träffat och pratat med många gånger tidigare på olika ställen.
Mår så jäkla dåligt av det att hela dagen blir förstörd när jag har varit inne i en del butiker.
Här om dagen bad jag till och med syrran om att gå in och handla en grej till mig i en hälsokostbutik jag brukar handla i p.g.a. att jag skulle slippa att må så dåligt av det.
Gå till andra butiker kanske någon tänker då?!?
Grejen är att jag har kollat upp butiker rätt länge för att hitta de som har bäst priser och går nu mera uteslutande bara till dessa...min ekonomi klarar inte dyrare...
Ja, så är det!
ska ta mig en liiten nypa luft och dagslus nu innan jag går in igen och bäddar ner mig i soffan!
♥Ta hand om er och ha en så trevlig helg som möjligt!♥
Ett orosmoment ur världen
Finally, äntligen så har det i allafall ordnat sig med ekonomin och Försäkringsassan!!!! :)
Sååå skönt att slippa den oron när allt är så jäkla jobbigt och rörigt ändå!
Lite annorlunda sätt jag fick reda på det bara....
Efter att ha väntat i fem månader på beslut så damp utbetalningskuvertet bara ner i brevlådan i dag!
Inte ens ett brev med beslut om att det gått i genom innan!
Ringde precis och undrade, de hade skickat beslutet det den 21:a! (?)
Blir ju nojig över att någon granne ska ha fått det i stället ju! Usch!
Nu får jag en kopia hemsickad i stället!
Nåväl, det viktiga är ju att ekonomin är löst! :)
Nu måste jag vidare för att fixa med grejer som strular...
Ta hand om er!
♥*Kram*♥
Ögon ögon...
Har testat en vecka utan att dricka något grönt eller vitt te för att se om det blev någon bättring för ögonen (brorsans gröna te ger mig ont i ögonen har jag tidigare kommit underfund med) men nej, det blev det tyvärr inte...fast jag är även glad över att det inte var där det låg eftersom jag ju vill fortsätta dricka gröna och vita teér både för att jag trivs med det och för att det har en massa nyttiga egenskaper.
Nu tänker jag testa att vara utan min dagliga gula Kiwi i en vecka för att se om det gör någon skillnad, tål ju sedan tidigare inte grön Kiwi (Sveda på tungan/i gommen/irriterad i halsen och diarré) men har aldrig märkt av samma symptom vad det gäller gul Kiwi...
Fast jag börjar undra om det ens beror på någon sorts överkänslighet vad det gäller födoämnen eftersom det ena ögat är mer irriterat/rödare än det andra..
Hmm, måste väl boka en tid på Vårdcentralen om jag inte kan få en tid direkt hos en ögonläkare som jag blivit tipsad om och som ska ha korta väntetider...
Måste i allafall få någon hjälp och klarhet i det här mår ju mer och mer psykiskt dåligt av det här ju längre det pågår.
Rädd att det aldrig ska gå över och bara bli värre och värre med både ondare och betydligt mer irriterade och röda ögon och att jag i värsta fall kommer att bli blind i långa loppet!!! Hemska tanke! :(
Tycker att det ser ut som om jag har gråtit eller/och ser febrig och sjuk ut på ögonen och när jag handlar/snackar med expediter och sådant tycker jag att de kollar lite konstigt/annorlunda på mig...obehagligt!
......
By the way, jag har svarat på en del inlägg ni skrivit!
En massa av allt...
Tänker ju som vanligt att jag ska skriva men så blir det inte av och allt runt omkring mig är så jäkla mycket och jobbigt, kaotiskt, stressigt, krångligt, ångestladdat och deprimerande :(
Ja, jag vet, borde väl inte ens be om ursäkt! Blir ju tjatigt.....och så är ni ju så fina att ni inte tycker att jag ska känna någon press o.sv....ni som har skrivit det tidigare i allafall...Ellen och Stefan till exempel!
♥TACK FÖR ATT NI ÄR SÅ FINA!!!♥
Det är strul med medicinen också, ja alltså det är inte det att den slutat funka eller något sådant!
Fortfarande är det så att Metaminan troligtvis är den medicin som jag mått bäst av/hjälpt mig mest!
MEN som med alla mediciner så ger de sig på mina stackars ögon som redan sedan många år är onda, svidande och ansträngda av okänd anledning! (i perioder är de bättre/nästan symptomfria...och nej jag har inga synfel, höksyn sa ju optikern ;)
Well, det här gör mig extra låg...har redan snackat med läkaren om det här, men ska troligtvis göra det nästa vecka igen.
Kanske sänka Cipralexen för att kunna käka Metaminan?!? Nämnde det för min psykkontakt som också trodde att det kunde vara grejen.
Fast då väntar ju dessutom hemskheterna med den sänkningen...blev ju jättedålig när jag sänkte lite för några år sedan.
Febrig, diarré, allmän sjukdomskänsla i någon månad och sist men inte minst svimningarna i gångarna under T-centralen som ledde till ambulansresan till Akuten :(
Nå väl, ögonen klarar inte av datorn bra alls heller :(
Ta hand om er ni söta där ute!
*Kram*
Vadå jag paranoid?!?
Tog en tugga i ett äpple i går kväll och smaken av parfymerad tvål/rengöringsmedel spred sig i hela munnen...
Tvi usch och fy!!
Spottade ut och sköljde munnen noga!
Sedan kom tankarna...
Usch vad äckligt, tänk om de har tappat äpplet i toaletten på Ica och sedan tvättat äpplet med tvål och sedan bara lagt ut det i fruktdisken igen?!?
Eller snarare var detta ett faktum i min sjuka skalle då, detta hade verkligen hänt!
Well, jag tog i allafall ett annat äpple som jag sköljde av och torkade ordentligt innan jag käkade på det...
Sen slog det mig vad det var som just hänt...
Jo, jag hade ju smörjt in händerna strax innan jag tog i äpplet, alltså berodde allt på detta!
Mycket väsen för ingenting kan man väl lugnt säga!?! ;)
Jul jul strålande jul...
Jag är väl knappast ensam om att redan ha ångest över julen, även om man kan ha många olika anledningar att känna ångest/stress över den tiden...
Finns så mycket att nämna egentligen, men för min del i jul kommer det ett extra jobbigt moment in i bilden....en ny person i fyra dagar i samma hus som jag inte ens har träffat än!!!
Jag brukar ju må tillräckligt dåligt över att en gång om året vistas i ett hus med bara farsan ,brorsan, syrran och jag under denna period...
Jag försöker alltid få till det så att vi åtminstone inte måste vara där samtidigt alla dagar i hop, men de här fyra dagarna när brorsans flickvän kommer går det inte att få till mindre om jag inte bojkottar dagen julafton, vilket känns jobbigt att göra det med....sitta ensam då...huuuu! (Finns säkert några som trivs ensamma då, men det är nog en vanesak?!?) Det är inte bara jag som tycker att det här ska bli extra jobbigt heller, farsan hade gärna sluppit också....han är ju bland annat väldigt stresskänsligt precis som mig!
Han har ju träffat henne en gång i flera dagar när de var och hälsade på nyligen och vet ju vilken pratkvarn och besserwisser hon är...
Förstår honom totalt om hon är lika babblig som jag, han blir ju skittrött av att jag babblar mycket, hur sjutton ska han då palla två sådana i samma hus?!?
Förstår ju så klart att brorsan vill träffa henne över jul med...men två dagar hade väl kunnat räcka?!?
Vill att det är över.....
Tyvärr kommer det nog att hålla i sig ett tag också....
Några bevis på att det är extra mycket att hantera nu är t.e.x. att jag i går kväll ställde om klockorna till vintertid!
Insåg vid 11-tiden i förmiddags att det kanske inte stämde ändå och googlade på det, ja 1 vecka för tidigt visst!
Chokladberoendet/självmedicineringen ska vi inte tala om....eller just precis göra...ca 300gram choklad om dagen har jag proppat i mig de senaste veckorna tyvärr! Det blir med andra ord ca 2,1kg i veckan det!!
Urk usch och fy vad dåligt för kroppen och plånboken :(
Mer än 100gr om dagen vill jag verkligen inte få i mig....vill ju inte det heller, men bättre det än mer i allafall!
Hrmmmm...
Sömnen ja, urk!
Röran hemma är värre än vad den brukar vara, främst disken som jag aldrig får gjord och en salig röra i hallen av prylar och kläder över både golv och....(bor ju en före detta städ/ordningspedant i mig som blir galen av detta)
När dammsög jag och tvättade golven senast förresten?!? Alldeles för länge sedan helt klart...
Mår ännu sämre/mer stressad/irriterad av att se all denna röra och allt som behöver tas tag i hela tiden och inte lyckas fixa till det!
Hade tänkt skriva om fler saker som hänt på sistone som snurrat till mig, men nä inte nu, orkar det helt enkelt inte...
Var i allafall förbi hälsokosten i förmiddags och köpte en burk Mega B-komplex från Holistic, kan vara bra när man är extra stressad (egentligen skulle väl en sådan som mig behöva det jämt!)
Får väl hoppas att de här tabletterna kan ge mig lite lugn och bättre sömn......
1:a ADHD-grupptillfället
Klart jag måste berätta lite om ADHD-gruppen som började förra veckan!
Förutom att hela dagen gick energimässigt åt av det här (skitnervös, skakig och med tankarna enbart på det som skulle komma o.s.v. innan och totalslut i skallen efteråt) så var det både rörigt och stressigt väl där!
Ja, det var ju första gången och första tillfället för de tre som ledde gruppen dessutom!
Lyckligtvis har två av dem åtminstone lett andra grupper tidigare, bara med inriktningen ADHD.
Det var i allafall en himla massa papper som delades ut, vissa skulle vi dessutom fylla i, i övrigt var det mest information om ADHD och lite om hur vi kommer att jobba fram över.
Vi var åtta deltagare i lite olika åldrar mellan 20-50+, en var exakt lika gammal som mig, det var tydligt att alla var nervösa....
Även fast det här är en grupp så skiljer det sig ändå i från gruppterapi eftersom vi ändå mest jobbar induviduellt med det som vi behöver hjälp med mest eftersom man ju trots samma diagnos kan vara väldigt olika och därför behöva fokusera på olika saker.
Med andra ord kommer det inte att vara så mycket babbel mellan oss deltagare, vilket det annars brukar vara i gruppterapier.
Det känns mest bara bra att slippa det, har ju gjort det flera gånger tidigare redan i andra grupper och känner mig klar med det.
Det som kommer att vara gemensamt är grejer som alla har nytta av, t.e.x. så kommer det en läkare nästa gång och föreläser om hjärnan, en annan gång kommer en annan läkare och föreläser, överläkaren i Neuropsykiatri på mottagningen som jag gjorde min neuropsykiatriska utredning på.
Mindfulness kommer vi att syssla med en hel del både i gruppen och som hemläxor...
Känns iallafall skönt att den här första gången är överstökad så att man slipper vara på helspänn något mera och dessutom har koll på vad det är för folk man ska gå med.
Var ju lite rädd att det kunde vara någon jag inte gillar som jag har träffat i andra sammanhang där, men icke tack och lov! :)
Det verkar vara gäng helt ok människor...
