Tankarsombankar

 

Var rätt mycket folk och vid matstånden var det svårt att komma förbi på grund av all trängsel, vilket gjorde att jag fick mig en närgången koll på hur folks hy såg ut i den strålande vårsolen.

Reagerade starkt på hur osmickrande många tjejer såg ut med ett tjockt lager mineralpuderfoundation.

Så där så att huden blir torr och nästan ser död ut, för att inte tala om porerna som framhävs rätt rejält och ser si så där dubbelt så stora ut än utan mineralpudret.

Vissa hade dessutom valt helt fel färg på pudret, antingen alldeles för mörkt (en vilja att se solbränd ut antar jag?!) eller alldeles för ljust (ser vanligtvis bara sjukt ut)

Ibland undrar jag om folk är blinda liksom ;)

Varför annars vill man göra sig fulare än vad man är så?

För jag tror verkligen inte att alla med ett tjockt lager mineralpuder har det på grund av att de vill skydda sig mot solen eller för att de ser hemska ut i hyn utan...

Själv då? Ja, hur såg min egen hy ut då?

Ha ha! Jo,  jag hade ett rätt täckande lager av mineralpuder (dock blandat med jojobaolja) som dock inte såg speciellt torrt ut i ansiktet, men med mer framhävna porer tyvärr, för min del enbart på grund av att jag har sjukt svårt att hitta något annat solskydd som jag tål, ser ok ut och inte ger problem med oren hy (är ju sjukt känslig för solen och led i nästan en vecka av brinnande och svidande hud för att jag tog en promenad på djurgården i påsksolen)

Men jag känner mig sjukt obekväm med mineralpuderfoundation (så vida det inte är i en väldigt liten mängd) för jag känner mig som en clown, som att gå runt med en mask i ansiktet verkligen, tänker på det hela tiden och vill helst inte att någon går närmare mig än 5 meter typ ;)

Längtar bara tills jag kan tvätta bort det (fast det kräver ju dubbel rengöring för att bli av med det helt)

Dagen efter kräver huden närmare dubbelt så mycket att smörja in huden med p.g.a. uttorkningen av pudret :(

 

Vad tycker ni själva på mineralpuder och fondation över huvud taget?

---

I går kväll fick jag äntligen det gjort som jag tänkt att jag ska göra såå läänge (typ ett år), att lägga en ansiktsmask.

Verkligen på tiden och något som min hy som är väldigt bråkig, hettande och jobbig just nu behövde (främst min extrema känslighet för solen som ställer till det men också alla salta tårar)

Det blev en så enkel ansiktsmask det bara kunde bli, mosad avokado på rengjord fuktig hy som jag masserade in i några minuter innan jag lät den ligga kvar på huden i ca 20 minuter.

Jag har använt avokado som ansiktsmask tidigare,men då har jag blandat den med honung.

 

Oväntat nog så sved det till att börja med en del (?!?) sen torkade masken så att det stramade nästan som en lermask, även det väldigt oväntat.

Efteråt kändes huden lite uppstramad men ändå lite återfuktad och lugnare än innan jag lade masken.

Idag på morgonkvisten var det tydligt att huden såg bättre ut både vad det gäller lyster som att porerna såg betydligt mindre ut, också det oväntat! :)

Det här kommer jag att göra om fler gånger!

---

 

Åh vad jag önskar att jag vore en av de enstöringar som lever ett liv för sig själva och trivs med det!

Det är så mycket som hade varit enklare då.

Ja, tyvärr lär jag ju inte bli en sådan person, antingen är man det eller inte liksom, knappast något man bara blir så där så vitt jag vet!?!

Jag är så trött på all ångest, rädsla, frustation, besvikelse, utanförskap o.s.v. som är relaterat till kontakten med andra människor.

Men att ständigt lida av att inte ha människor man trivs med/mår bra av och lida av ensamheten är hemskt!

Och förstås det stora problemet med att hitta några människor som JAG trivs med.

Det finns en och annan på "sykursen" jag går som förslagit att ses/byta nummer och så, men som vanligt är det inga som jag trivs med/mår bra av/stämmer i hop med :(

Hur sjutton hittar man människor man trivs med? Hur tusan vet man vilka man trivs med?

Är ju inte första gången jag skriver om något sådant här, men likt förbannat känns det lika omöjligt att lösa fortfarande....

*Suck*