Neuropsykiatrisk utredning
Trodde att det hade något att göra med att de springer runt i husen här och installerar fiberoptik, men sen sa brorsan och systern att det inte borde ha med det vanliga bredbandet att göra...
Nåväl, i dag funkar mitt internet (hitills i allafall)
Skulle precis ringa Com hem, men slapp =)
Stressad, mycket ångest och trötthet annars.
Började en neuropsykiatrisk utredning i veckan, har väntat i över ett år på min tur....nu var det iaf dags =)
Jobbigt som tusan.....bla bla bla...frågor frågor, försöka klämma fram svar och så ses man två timmar varje gång *pust*
Läkaren har jag träffat tidigare när han jobbade inom "vanliga" psyk, den trevligaste och mest empatiska psykläkare jag någonsin har träffat =)
Men det är till största del psykologen jag ska träffa.
Hon kändes väldigt neutral/kall och humorbefriad tyvärr...kände mig inte särskilt bra till mods i hennes sällskap om man säger så...
Ny träff i veckan...
För er som inte vet....man kollar om man har ADHD, ADD och sådant....ja, Aspberger och sådant kan man ju olla med, men det är knappast aktuellt för min del.
Nu måste jag springa till tvättstugan.
Hoppas ni mår bra!
Gudagod
Mjölkchoklad blandat med kolachoklad.
Åh my oh my oh my vad god den är!
Missa inte för allt i världen!
Beroenderisk dock ;)
Men det sa vara just den här milk, för den med nötsmak eller den med mörkare choklad i kommer inte ens i närheten av denna:
Dagens "mantra"
Det tar TIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIID att kunna må bra någongång, men det visste jag ju redan =(
Det är så mycket som ska till och dessutom måste jag ju komma i håg att inte bara dras med i de mörka tankarna och känslorna hela tiden....det som går per automatik är liksom den verklighet som är min och det som är mitt "normala".
Mmm, just det komma i håg...inte lätt alls att göra.
Ungefär hela dagarna går jag ju runt och tänker, känner och andas att allt är/känns så jäkla meningslöst.
Klart det är och blir skittungt då =(
Dagens "mantra" är därför:
Det finns en mening med allt!
Det har jag skrivit på ett par lappar som jag hängt upp också.
Nu ska jag gå ut................
Kiropraktorn och det....
Kiropraktorn har knäckt en del i nacke, axel och ryggområdet de 4 gångerna jag har varit där.
Det lät verkligen läskigt när han gjorde det och med tanke på hur högt det knakade och hade sig skulle man verkligen kunna ha trott att det gjorde skitont, men icke....det kändes faktiskt inte ett skit.
Rädd för själva behandlingen har jag faktiskt inte hunnit vara, men det beror å´ andra sidan på att alla mina tankar och känslor har gått åt till att nojja över min kropp och över vad han ska tänka och tycka om den och mig.
Fast nu har jag vant mig lite, även om jag säkerligen stänger av en hel del för att slippa känna samtidigt som jag låtsas och spelar så bra att jag är säker på att han inte kan ana hur osäker jag känner mig i min kropp.
Problemet med att vara skicklig på att låtsas är att det till och med kan vara svårt många gånger att veta själv om man spelar eller vad sjutton man känner eller håller på med.....Vad är äkta liksom?!?
Vem sjutton är jag?
Inget man bara kan bryta automatiskt eller med lite viljekraft.
En roll som skapades för så länge sen, innan jag ens var medveten....överlevnadsstrategier under uppväxtåren som har mist sin funktion i vuxna år och för det mesta bara gör saker och ting värre för mig nu.
Well, kiropraktorn igen nu då för att skriva klart om det.
En gång kvar nu på tisdag, då har jag gått mina fem gånger per år som går på högkostnadssyddet i alla fall.
Trodde att de fem gångerna skulle räcka längre dock, hade ingen aning om att man går så ofta och regelbundet som jag har gjort.
20 minuter två gånger i veckan ju.
De där tjugo minuterna är för korta för mig egentligen, hinner ju verkligen inte diskutera/rådfråga och så tillräckligt alls med snubben =/
Men, det har blivit bättre....har inte haft lika ont och så sen jag började, efter andra gången kändes det till och med mycket bättre i nacken/axlarna och jag var helt klart mycket rörligare....det höll till och med i sig i flera dagar efteråt =)
Men ,kroppen strävar ju tyvärr efter att gå tillbaka till det gamla....ju längre man har haft problemen/felställningar/låsningar...dess tu längre tid tar det att bli bättre ifrån skiten...
Fast det hänger ju inte bara på behandlingarna man får, det hänger ju på att man försöker sitta rätt, träna o.s.v. dessutom.
Där blir det problem för mig...
Vet ju inte ens vad jag ska träna som inte gör ont och en massa annat.
Fick ett litet program av kiropraktorn med lite enkla övningar som armhävningar t.e.x.
Men nej då, det funkar inte särsilt bra alls...
Av armhävningarna får jag skitont i handlederna...värkte en hel dag efteråt =/
De andra övningarna får jag skitont i knäna av, men undersöker just nu om det funkar bättre med att ha knäna på en kudde.
Sen att övningarna är skittråkiga, ger mig ångest/svårt att andas och att jag ska göra dem varje dag håller verkligen inte i längden.
Simning vore bland det bästa och det bara visste jag innan jag gick dit att han skulle rekommendera.
Nej tyvärr går inte det heller, har problem med öronen bland annat som gör att jag måste undvika att få in vatten....men även annat som inte går att lösa, inte just nu i alla fall =/
Åhrggg, alltid en massa hinder, krångel och problem.
Mitt förnamn är problem =(
Skita i att må skit!
I dag tänker jag i allafall försöka att strunta så mycket som möjligt i att må skit oavsett vad som händer eller vad för dumheter jag än kan tänkas syssla med som jag normalt skulle må skit av och börja straffa mig själv för i tankarna.
Svårt, ja....men jag ska verkligen FÖRSÖKA för EN dag.
Tanken jag ska ta med mig i dag är:
So, what....vad spelar det för roll?!? (Så länge det inte gäller något positivt förstås ;)
So long!
Nojjor av "ingenting"
En råtta kutade förbi, så vi började småprata lite om den (Jag älskar råttor!)
Efteråt kommer mina ångestnojjor på stört.
Först blir jag jäkligt självmedveten och äcklad över mig själv (och att han ska tycka att jag är äcklig med) när det slår mig att den sida av mitt ansikte som var vänd mot brevbäraren var den sidan som jag inte har kunnat låta bli att fingra på..
Det vill säga riva med naglarna m.m så att jag numera har illröda sårskorpor där bland annat =/
Usch!
Sen blir jag nojjig över vad/hur mycket han hann se in i mitt badrum och vad han tänkte om det....
Jag börjar tänka att han (kanske) tyckte att jag var en jobbig typ som över huvudtaget pratade med honom.
Plus lite andra nojjor.
Om jag blir less på mig själv eller?!?
Jo, tjena!
Att det blir så här av en så jäkla liten situation liksom....
Och av så många andra tusen olika situationer...
"Bara" det gör ju att man mår skit!
Men jag börjar i allafall inte att grina som jag ofta gjorde av en himla massa situationer när jag inte hade någon antidepressiv medicin....
Mitt namn
Hej jag heter Estelle!
Nja...ehe...här på bloggen alltså!
Vill ju inte avslöja mitt riktiga namn för vem som helst...
Med det menar jag egentligen mest folk som ev skulle kunna känna igen mig från förr och/eller inte har ett skit med mig att göra nu...ja sådana och typ min syrra, brorsa och andra som känner mig.
Det känns så himla mycket lättare att skriva om ingen man känt/känner en läser.
Så är det!
Estelle känns i allafall mycket personligare än Tankar =)
