Tankarsombankar

Kiropraktorn har knäckt en del i nacke, axel och ryggområdet de 4 gångerna jag har varit där.
Det lät verkligen läskigt när han gjorde det och med tanke på hur högt det knakade och hade sig skulle man verkligen kunna ha trott att det gjorde skitont, men icke....det kändes faktiskt inte ett skit.
Rädd för själva behandlingen har jag faktiskt inte hunnit vara, men det beror å´ andra sidan på att alla mina tankar och känslor har gått åt till att nojja över min kropp och över vad han ska tänka och tycka om den och mig.
Fast nu har jag vant mig lite, även om jag säkerligen stänger av en hel del för att slippa känna samtidigt som jag låtsas och spelar så bra att jag är säker på att han inte kan ana hur osäker jag känner mig i min kropp.

Problemet med att vara skicklig på att låtsas är att det till och med kan vara svårt många gånger att veta själv om man spelar eller vad sjutton man känner eller håller på med.....Vad är äkta liksom?!?
Vem sjutton är jag?
Inget man bara kan bryta automatiskt eller med lite viljekraft.
En roll som skapades för så länge sen, innan jag ens var medveten....överlevnadsstrategier under uppväxtåren som har mist sin funktion i vuxna år och för det mesta bara gör saker och ting värre för mig nu.

Well, kiropraktorn igen nu då för att skriva klart om det.
En gång kvar nu på tisdag, då har jag gått mina fem gånger per år som går på högkostnadssyddet i alla fall.
Trodde att de fem gångerna skulle räcka längre dock, hade ingen aning om att man går så ofta och regelbundet som jag har gjort.
20 minuter två gånger i veckan ju.
De där tjugo minuterna är för korta för mig egentligen, hinner ju verkligen inte diskutera/rådfråga och så tillräckligt alls med snubben =/

Men, det har blivit bättre....har inte haft lika ont och så sen jag började, efter andra gången kändes det till och med mycket bättre i nacken/axlarna och jag var helt klart mycket rörligare....det höll till och med i sig i flera dagar efteråt =)
Men ,kroppen strävar ju tyvärr efter att gå tillbaka till det gamla....ju längre man har haft problemen/felställningar/låsningar...dess tu längre tid tar det att bli bättre ifrån skiten...
Fast det hänger ju inte bara på behandlingarna man får, det hänger ju på att man försöker sitta rätt, träna o.s.v. dessutom.
Där blir det problem för mig...
Vet ju inte ens vad jag ska träna som inte gör ont och en massa annat.
Fick ett litet program av kiropraktorn med lite enkla övningar som armhävningar t.e.x.
Men nej då, det funkar inte särsilt bra alls...
Av armhävningarna får jag skitont i handlederna...värkte en hel dag efteråt =/
De andra övningarna får jag skitont i knäna av, men undersöker just nu om det funkar bättre med att ha knäna på en kudde.
Sen att övningarna är skittråkiga, ger mig ångest/svårt att andas och att jag ska göra dem varje dag håller verkligen inte i längden.
Simning vore bland det bästa och det bara visste jag innan jag gick dit att han skulle rekommendera.
Nej tyvärr går inte det heller, har problem med öronen bland annat som gör att jag måste undvika att få in vatten....men även annat som inte går att lösa, inte just nu i alla fall =/
Åhrggg, alltid en massa hinder, krångel och problem.
Mitt förnamn är problem =(