Tankarsombankar

Att finnas till känns outhärdligt.

Alla mina problem är för stora och många.

Ett gigantiskt olidligt kaos som tycks omöjligt att reda ut.

Så fruktansvärt ensamt och hopplöst.

Känner mig så övergiven och osedd, av allt och alla.

Övergiven av livet.

Känner så mycket skräck på grund av allt som har varit och känner så mycket skräck inför framtiden.

Jag orkar egentligen inte finnas till över huvud taget, inte en enda dag till....

Men skräcken är för stor för att försvinna

Hopplöst!!!