Orkar inte mycket mer.....
Med risk för att verka tjatig, känns som om jag har skrivit ungefär samma sak minst 10 gånger redan...
När ska det här hemska överlevandet egentligen ta slut?!?
När ska jag få chansen att börja leva?
Jag förstår inte hur jag har stått ut så här länge?!?
Fast jag står ju egentligen inte ut heller....
Det var tillräckligt jobbigt att finnas till innan jag drabbades av den allvarliga utmattningen och allt som kom med den.
Innan kunde jag ju åtminstoneanvända hjärnan och kroppe normalt och dessutom ha ett socialt liv och intressen.
Men att sen dess ha levt i en traumatisk kris i ca 12 år som aldrig tycks ta slut.
Motgångar, motgångar , mer utmattning, mer ensamhet, ännu mer meningslöshet, ångest, skräck, hopplöshet, förtvivlan, sorg, ännu mer kroniska symptom från kroppen on and on and on......för att inte glömma fler traumatiska kriser trauman mitt i den traumatiska kris som redan pågår........
Ge mig styrka att klara mig ur det här lidandet och gör mig delaktig i ett lev värt att leva.....
Ge mig tillbaka min fungerande kropp och hjärna tack!
Idag är det dessutom strålande solsken och 15 grader varmt, då "förväntas" man ju må bra, eller bättre i allafall, men känns bara ännu värre, verkligen gråtfärdig.
Jag kan ta värme utomhus om det inte är sol samtidigt.
Jag kan ta sol om det är relativt kallt ute (och inte är sommar)
Men båda samtidigt gör allt så plågsamt, vidrigt plågsamt.....hoppas verkligen att det aldrig blir en så varm och solig sommar som förra året, dör hellre än tvingas vara med om en sådan helvetessommar till.
Kommentarer
Trackback
