Måste försöka ta det lugnt trots att inget är lugnt...

 
Nästa vecka kommer min far upp till Stockholm på sitt årliga besök, så nu måste jag samla alla krafter jag kan och vara väldigt försiktig med mig själv så att jag har någon ork att ses när han är här.
Väldigt svårt när jag samtidigt är mitt i en "konflikt" eller vad man nu ska kalla det?!? I allafall handlar det om mig och barndomsvännen, funkar liksom inte och det värsta kan vara på väg att ske, det vill säga att det är över för oss två, känns tyvärr rätt troligt :(
 
Hade vi kunnat ses ibland hade det varit troligare att vi kunde fått det att funka, men långa avstånd och annat som komplicerar det hela för oss båda gör det svårt, vi har ju liksom inte setts på 13-14 år!!!
Att ha en Sms--relation (något enstaka kortare mail ibland) är verkligen ingen höjdare att ha i åratal med någon.
Nu har vi hur som helst inte hörts på en vecka sen vi båda skrivit laddade grejer till varandra och uttryckt att vi inte orkar ha det som vi har det mer.
Jag var den som skrev sist, sen dess har jag inte hört något och vågar knappt kolla min mobil eftersom jag är så rädd för att hon ska skriva något jättejobbigt som gör mig jätteupprörd och får mig att bryta ihop.
 
Dessutom har jag blivit sjuk, ett ordentligare skov av uretriten (som att leva med en slags kronisk urinvägsinfektion på många sätt)
drog igång sent i går kväll lagom till att jag gick och lade mig vid 12-snåret, så det blev att ligga vaken i några timmar med ont i blåsan, sveda från urinvägarna och ångest/rädsla över att det skulle kunna leda till de där fruktansvärda tortyrlika smärtorna jag blev sängliggande och fullkomligt utmattad av m.m för ca 1,5 år sedan.
 
Idag känner jag mig väldigt trött,lätt febrig, yr, huvudvärk, ont i ryggen, en värk över blåsan som är som måttlig mensvärk och med en sveda som lurar som jag måste försöka hålla kontroll över genom att dricka ännu mer än vanligt och vara ännu mer noggrann med vad jag äter än vanligt för att inte förvärra det hela.
Förutom värmeflaskan över magen/blåsan och filtar/kläder/värmedyna och sådant.
Är bara att ta det så lugnt som möjligt nu, vilket ju inte är något bara när man som jag är så långt i från en lugn person man kan komma.
Bara hoppas på det bästa, att det inte håller i sig i flera veckor eller mer utan lägger sig och gör så att jag har det under kontroll utan större besvär när farsan kommer hit så att jag över huvudtaget orkar något och kan vara utomhus (är ju sjukt frusen om underkroppen och får inte bli kall, blir värre då)

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0