Tankarsombankar

Nu tänker jag berätta om några detaljer som handlar om mitt liv, men som jag inte delar med mig av för att jag vill att någon ska tycka synd om mig.

Utan för att det finns fler som delar liknande erfarenheter och om det bara så är en person som läser detta och känner igen sig och känner sig mindre ensam eller udda efter att ha läst detta så känner jag mig nöjd.

 

Jag har inte haft någon typ av förhållande på 10 år, på den tiden har jag vare sig dejtat eller varit i närheten av så lite som en kyss ens (förutom när Assar försökte ge mig en kyss/puss för några år sedan , men som jag hastigt värjde mig i från)

Jag vet ärligt talat heller inte hur sjutton det ska gå till för att jag ska träffa någon bra person som jag blir intresserad av och som blir intresserad av mig, jag har bara dåliga relationer bakom mig och är just därför livrädd för förhållanden.

Bara en sådan sak att en kille frågar mig vad jag brukar göra på fritiden (hände i går när jag var på Silverkursen, en ny kille där) kan få mig livrädd och tolkas av mig som om han redan håller på att bjuda ut mig typ.

 

Känns inte så där jättenormalt att ha det så här i från så tidig ålder som 25-års åldern, det är heller inget jag brukar prata om,(men kanske borde?!?) men det är klart att det finns fler, säkert de som låtsas för att inte verka udda och skämmas..

Nu tänker iallafall jag skita i att skämmas för en gångs skull, vi har alla våra skäl till varför det kan bli så här även om man skulle önska att det vore annorlunda.