Från klarhet till klarhet...
Hoppar runt bland en massa böcker om mat och sockerberoende nu.
Egentligen är det sött, allt som smakar sött (och mycket ang att man är känslig för kolhydrater det handlar om)...borde heta sötöverkänslighet egentligen!
Precis som med alla andra beroenden så har man en överkänslighet som inte de som har en beroendepersonlighet har och dessutom ett mycket känsligare blodsocker även om man äter samma saker som en ickeberoende.
Det hade jag faktiskt ingen aning om innan jag läst om det i den gamla klassikern " Slut på sockersuget - Potatis inte Prozac"
Lånade den på bibblan igår och kände att jag bara gick från klarhet till klarhet med vad som fanns skrivet om hur olika man reagerar som beroende och ickeberoende.
Till exempel får ju jag ökat självförtroende av att sätta i mig en chokladkaka, ett falskt sådant givetvis, men ändå skönt för stunden och ju tyvärr går över i en loserkänsla m.m. sen i stället...
Det har nog de flesta som inte beroende svårt att förstå, för det låter ju rätt konstigt och korkat eller hur?!?
Så fungerar det ju för en alkoholist också å´andra sidan.
Jag blir galen på all information jag egentligen skulle vilja förmedla till folk i min närhet, till andra sockerberoende m.f.l.
Önskar att alla läste och fick sig ett hum om vad det handlar om, allting handlar ju om hjärnan!
Det är både väldigt intressant och skrämmande.
Läste även igår om att anledningen till varför många människor inte blir hjälpta i terapi och tillräckligt av antidepressiva är för att de är sockerberoende och att mycket av depressionerna, ångesten, den inre stressen, sömnproblemen, tröttheten o.s.v. beror på just det och inte går att "fixa" med mediciner eller terapi just därför!
Självklart kan man ju ha haft en traumatisk barndom och grejer man behöver hjälp med i terapi, men det är ju heller inte helt ovanligt att man söker hjälp och inte förstår sig på varför man mår som man mår och inte har haft en tuff uppväxt till exempel.
Nå väl, det var väldigt lite av det jag egentligen ville säga, jag hoppas att det gick att förstå något?!?
Jag vet att jag inte är den bästa personen på att förklara saker, känns som att hjärnan sätter krokben på mig många gånger,
Förstår verkligen inte hur några handledare på en kurs jag gick via arbetsförmedlingen en gång kunde tycka att jag skulle bli lärare?!? (som min far har varit hela sitt liv)
Kommentarer
Trackback
