Obeskrivligt tungt


Allt känns så obeskrivligt ensamt ,tungt, mörkt, hopplöst och meningslöst!
Ska
det ALDRIG ta slut????
Ska jag alltid behöva känna mig utanför livet?!?
Se att livet finns där, men aldrig lyckas ta mig in i det?
Alltid känna mig långt bort i från människor/ totalt ensam även fast jag befinner mig i något gruppsammanhang eller umgås enskilt med någon?
Ska jag alltid behöva känna mig osedd? Om jag inte pratar känner jag mig osynlig...inte undra på att jag pratar så mycket då....
Var hittar man hoppet????
Är jag helt hopplös?
Vad är det för mening med att göra någonting över huvudtaget när det ändå känns lika jäkligt???
Ja, det är JÄKLIGT TUNGT JUST NU....och även fast det inte känns fullt lika tungt alltid så finns de här tunga mörka känslorna alltid med mig och förpestar allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0