Tankarsombankar

Det tar aldrig slut allt det här svåra med Assar.
Som sagt, jag har ju försökt att hjälpa honom hur länge som helst och han vet väl egentligen vad han borde göra för att må bättre....är väl ingen idé att jag säger något mer.....
Men vad jag förstår så gör han inget för att må bättre...
Ja inte vad det gäller att röra sig, alkoholen, oregelbundet och felaktigt ätande och liknande livsviktiga saker i allafall!
Han har gått upp ca 25kg under de här ca 8 åren jag har känt honom och har en stor farlig "gubbmage".
Näe, jag inser redan nu innan jag knappt har kommit i gång att skriva om detta att det finns så myyyycket att säga om det att jag bara inte orkar!
Står knappt ut med honom längre....han går mig så mycket på nerverna!
Min syrra och psykkontakt har sagt något  i stil med att jag ska säga till honom att jag inte vill höra på hans klagande om olika besvär och annat som bara blir värre hela tiden eftersom han inte gör något för att förbättra dem, men att jag där emot hjälper till om han vill...
Men gör han inget så orkar jag inte höra på hans upprepade klagande varje gång vi hörs eller ses.
Ja, något sådant har de sagt att jag ska säga....på ett lugnt sätt då, inte argt eller så! (även fast jag ofta känner mig fruktansvärt irriterad, frustrerad och arg på  honom och hans destruktiva leverne)

Jag är ju jämt less på att kämpa själv och vet knappt varför jag gör det och inte bara ger upp i stället?!?
Känner att han drar ner mig ännu mer ju!