Chockad....


Shit alltså!!!
Ringde återbud till Neuropsykologen i går kväll/natt vid 23:45
Blev liksom inte av under dagen och så var det säkert lite undermedvetet så att jag ville slippa snacka med henne och bara lämna återbud på telesvararen i stället.
Man måste ju ringa återbud minst tre timmar innan så att man slipper betala, hade ju ingen lust att ringa vid 6 på morgonen liksom.

Nu till saken
Ringer.. ..och efter ett tag svarar hon!!!
Ja, hon svarar kl 23:45!
Mmmmm säger hon och frågar vem det är.
Jag säger vem jag är och blir ju jätteförvånad och frågar om hon fortfarande är kvar på jobbet, hade ju väntat mig telefonsvararen.
Sen får jag reda på att hon låg och sov HEMMA  när jag ringde och att hennes jobbmobil är kopplad hem när hon inte är på jobbet.
Jag vet ju inte ens att det är mobil (det är nämligen ett vanligt nummer man ringer)
Känns ju helt för jä-ligt att ha ringt hem till henne nästan mitt i natten och väckt henne!
Ursäktar mig som tusan och lämnar i allafall återbudet.
Efteråt känner jag mig både chockad och kaosartad i skallen.
Usel började jag känna mig med eftersom jag väckte henne och det.
Men ärligt talat hur sjutton skulle jag unna veta att hennes jobbtelefon var kopplad hem och till och med på nattetid?!?
Hon är ju liksom ingen jourpersonal....
Helt sjukt känns det här.
Om det var svårt att komma ner i varv och sova sen för min del?!?
Jo, tjena!

Mår förresten bättre (fast mådde bättre i går än i dag) men fortfarande rätt förkyld...men inte tillräckligt bra för att min skalle skulle kunna prestera mitt normala på neurotest i dag.

Kommentarer
Postat av: Miss Angst

Förstår att du hade svårt att varva ner efteråt. Och när man väntar sig att det skall vara en telefonsvarare som svarar och det är en riktig människa blir man ju helt ställd och vet som inte längre vad man skall säga. Hur reagerade psykologen då?

Du skall i alla fall inte känna dig usel eller så för att du väckte henne (även om jag helt förstår att du gör det!). Men du kunde ju inte veta att samtalet skulle vidarekopplas hem till henne. Du visste ju inte ens att det var en mobil!!!

Kramar!

2010-04-27 @ 18:29:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0