Oförstådd som vanligt

Jag träffade min granne på stan i dag
En gubbe som jag träffar på och pratar med ungefär en gång i halvåret.
Han står alldeles för nära mig när vi pratar, jag märker hur jag korsar armarna och försöker ta avstånd.
Tack och lov står han inte så nära att man liksom blir tvungen att luta överkroppen baklänges för att det känns som om det är så nära att personen skulle kunna kyssa en annars typ..
Sådana typer är sååå jobbiga.
Den här grannen känns ovanlig, ovanligt öppen för sin ålder, sin generation.
Han är runt 60.
Trots att vi bara har pratats vid si så där fyra gånger så vet jag redan att han har haft ett trassligt förflutet både vad det gäller barndom, senare även drogmissbruk och ännu senare 17 år i terapi.
Det måste vara terapin som har gjort honom så öppen?!?
Hur många i den åldern pratar liksom om sådant?!?
Det brukar ju vara så tabubelagt liksom.
Min erfarenhet är i allafall att det inte är sådant de pratar om, särskilt inte med grannar de egentligen inte känner alls.
Well, jag säger ju lite också när vi pratar....
Ja alltså...jag pratar mycket, men det jag menar är att jag ju också berättar en aning om min egen situation eftersom han har en del liknande erfarenheter.
Nu vet han t.e.x. att jag är sjukskriven (han frågade) och att jag går i terapi och så...
Berättade även för honom att det säkert kan vara svårt att förstå eftersom jag är en sådan som verkar vara som vem som helst när man träffar på mig så där....
Jag tänkte att han skulle förstå lite bättre och se bakom ytan liksom.
Hmmm...
När vi skiljdes åt sa han:
Du verkar ju i allafall väldigt pigg och alert.

Det kändes verkligen som ett bevis på att han ändå inte hade fattat någonting och bara dömde på ett ytligt plan som så många andra.
Så jag gick där ifrån och mådde skit och kände mig jäkligt oförstådd som vanligt.
Raka vägen till 7-eleven för coccies, vidare för choklad och lite annat skit som jag inte borde ha stoppat i mig i stället för lunch.
Kände mig så jäkla nere....väl hemma sen var jag helt slut och somnade nog till och med till ett tag i sängen....
Ähhhh, blir så less på mig själv som blir så jäkla påverkad av vad andra säger och gör.
Less på att i princip varenda litet samtal jag har med folk ger mig ångest efteråt.....
*Suck*
Nä, nu ska jag tvätta av min honungsansiktsmask och kolla på Robins.
Ha en bra Lördagkväll på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0