Fucked up me!



Det är inte lätt att skriva, känner bara en massa motstånd varje gång jag tänkt att skriva här.....
Fast det är aldrig lätt, det är det som är det stora problemet, aldrig lätt över huvudtaget...
Jag är helt enkelt för fucked up.
Sitter bara fast i mitt sketna liv, ångest, katastroftankar/känslor, meningslöshet, tomhet, kaos, ensamhet, en massa ont i kroppen och tusen andra så väl psykrelaterade som fysiska problem...
Hatar mitt liv, så är det.
Hatar att jag inte kan bryta mig loss i från allt skit, allt som har format mig o.s.v...
Är inne på min tredje terapi ( 6-8 år har jag gått i terapi beroende på hur man räknar) utan att det känns som om jag har kommit någonstans....
Inte undra på att jag känner mig jäkligt hopplös.
Jag undrar ofta om det finns någonting överhuvudtaget som kan hjälpa mig.
Börjar ju till och med undra om jag inte är mottaglig för terapi?!?
Är jag överhuvudtaget mottaglig för någonting annat än allt negativt som jag drar åt mig automatiskt som om jag vore en stark magnet?!?
Åhgrrr!
Vet inte vad jag ska ta mig till med mig själv!!!








Kommentarer
Postat av: Brandon Lee

När man är rädd att leva nöjer man sig med att bara existera som du gör, man lever bara en gång, kasta inte bort ditt liv,.eller som The 69 Eyes sjunger i "Beneath The Blue",.Those who live are those who dare. Ha det bra.

2008-10-12 @ 23:03:41
URL: http://deaddogdump.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0