Tankarsombankar

Usch och fy vad obehagligt alltså!
I går kväll vid 21:30 ringde det en främling till mig, en karl som påstod sig ha slagit fel riktnummer och sedan började fråga om hur vädret varit i Stockholm i dag, att det är skönt och trevligt att kunna prata med någon man inte känner så här...
Jag kände igen rösten och är nästan säker på att det var samma snubbe som ringde mig för flera år sedan.
Han sa att han varit på en resa i Holland nyss och att det varit väldigt trevligt och varmt där.
Sen sa jag att jag tyckte han lät bekant och frågade honom om han inte hade ringt mig tidigare?
Han nekade totalt till det.
Sen frågade han mig flera gånger vem jag är, även om jag är singel, vad jag jobbar med, hur jag ser ut o.sv...
Dumt nog svarade jag ärligt och var trevlig mot honom fast jag kände att han inte hade ett skit med det att göra.
Eller ja, jag gick inte in på detaljer som han...
Han sa att han var 42, 190cm lång 90 kg, vältränad, brunt busigt hår och blåögd.
Lät verkligen som om han hade sagt detta många gånger och jag sa även att det lät innövat, t.e.x som med folk som dejtar mycket via nätet och så....
Självklart nekade han till att detta var något han brukade säga också...
Sen sa han att han jobbade i skobranchen och att han undrade om jag ville ha jobb inom det eftersom han faktiskt sökte en säljare i Stockholm (själv sa han att han kom i från Hudiksvall)
Sen undrade han hur mina läckraste skor såg ut.....
Då sa jag åter igen att vi visst har pratat med varandra tidigare.....(minns att det var tal om skor den gången också att det blev riktigt äckligt till slut, han verkade verkligen vara en sko/fotfetischist.)
Vilket han åter igen nekade till och sa för andra tredje gången i rad att jag inte skulle vara så misstänksam!
(Ehe...varför skulle inte jag vara misstänksam när en främling ringer och babblar på liksom?!? Pucko!)
Det sades väl lite mer än vad jag skrivit här, men jag minns inte riktigt....
Jag skulle gå ut och sa till honom att jag inte kunde prata mer, då frågade han om han fick ringa senare för jag var ju så trevlig (som han också sagt flera gånger tidigare..)
Nej sa jag.
Då frågade han om han fick ringa i morgon....
Nje sa jag, jag vet faktiskt inte om jag har lust att prata mer (Ville inte att han skulle ringa någonsin ju, men är så jäkla dålig på att avvisa folk =/ ...
Då undrade han om vi inte kunde ses.
Det, där emot sa jag klart och tydligt att jag inte är intresserad av.
Sen var samtalet över tack och lov!
*pust*

Vad är det för typer som ringer så här egentligen?
Bläddrar de i telefonkatalogen/på nätet efter kvinnor som bor ensamma och ringer runt sen bara eller?
Har du varit med om något liknande?
Mig har det hänt några gånger tidigare, fast samtalen har varit lite olika.
Jag tycker i allafall att det känns obehagligt, blir paranoid av det och tänker att det kan vara någon granne eller så, någon som vet vem man är, men själv vet man ju inte ett skit.
Blir även rädd för att bli förföljd/överfallen av sådana typer....
Det känns så jäkla obehagligt när det är ens eget telefonnummer i ens privata bostad dessutom. sårbart  och hotfullt liksom.
Blev helt uppjagad av det hela och var tvungen att ta en lugnande tablett för att kunna sova sen.

Händer det här igen måste jag sätta stopp på det, säga i från, inte vara så jäkla trevlig (jag skulle kunna spy på min egen trevlighet i sådana här och en del andra fall med)

Huuuuuu!

Det kunde ha varit någon som den här snubben som ringde.....eller inte......

---