Mår för jäkligt...
Känns som om min terapeut också tycker att jag är hopplös, som om hon inte vet hur det ska gå framåt för mig.
I så fall är det ju inte första gången någon känner sig maktlös inför mig = /
Jag vet ju att jag egentligen inte borde avsky mig själv för att jag inte fungerar som jag borde, inte fungerar som de som är mer "normala", det är ju liksom inte mitt fel att jag är uppväxt med en farsa som knappt visat några andra känslor än ilska (förutom bland andra människor när han tog på sig masken och bara verkade hur trevlig och glad som helst) och nästan bara berättat hur dålig man är på allt, hotat en som liten många gånger med att han ska ta sitt, liv gå ut i skogen och aldrig komma tillbaka.....inte undra på att det sitter hårt i mig, har ju alltid haft sjuk separationsångest.....
Ja, det finns så mycket mer som har gjort att allt har blivit som det blivit, allt är jag ju inte ens medveten om......
vet inte ens om jag vill bli?!?
Förr för ungefär tio år sedan trodde jag att bara jag förstod mig mer på vad det är som har gjort att jag mår så dåligt , orsakerna så skulle allting bli mycket bättre.
Så fel jag hade........
Ja det där är nog väldigt individuellt... Jag har gått till min homeopat med andra saker också, bland annat har jag problem med min mage. Men sånna saker har det inte haft någon effekt på, utan på mig funkar bara just allergin... Sedan är barn mer mottagliga för sånna där saker, vilket jag märker nu. När jag var 13 gick jag till henne 2 gånger, och sen var jag bra. Nu får jag gå betydligt längre innan jag ser resultat...
Thank you : )
Hmm, jag känner ibland att jag inte alltid lyckas skilja mellan verklighet och fantasi, inte helt iallafall.
Träningsnarkoman? Det här låter säkert totalt politiskt inkorrekt men det önskar jag typ att jag var ibland. Onyttigheter är gott dock.
Men försöker dra ner på det.
Hehe det är lugnt :)
nej det är jobbigt att gå igenom.Om man sen ska gå igenom andra saker som hänt i ens liv innan det så blir det bara... så mycket. Och man löser ju kanske inte allt på en dag. Apropå din pappa att han är lite äldre behöver ju faktiskt inte betyda liksom att.. det ens behöver vara nära. Det beror ju kanske också på hur personen är. Men jag förstår din rädsla. Kan bara säga, hur mkt kliché det än låter,att ta vara på de som står dig nära och som du älskar. Man vet liksom aldrig vad som händer.
Förresten jag ser att du bor i stockholm. Var i Stockholm någonstans?:)
*nyfiken*
Förresten jag ser att du bor i stockholm. Var i Stockholm någonstans?:)
*nyfiken*
Blää nu får du massa kommentarer o så är flera av de utav mig :P Sorry. Glömde svara på film/kläder.
Jag har sett Eternal Sunshine of a Spotless Mind, inte hela. Men den verkar speciell.
Rött o svart är snyggt.Själv gillar jag lila men det passar jag inte så bra i. Naturfärger går väl mest ihop med min hud. Svart, orange också.
Blää nu får du massa kommentarer o så är flera av de utav mig :P Sorry. Glömde svara på film/kläder.
Jag har sett Eternal Sunshine of a Spotless Mind, inte hela. Men den verkar speciell.
Rött o svart är snyggt.Själv gillar jag lila men det passar jag inte så bra i. Naturfärger går väl mest ihop med min hud. Svart, orange också.
