Läget....
Jag borde väl skriva här för jag har ju vanligtvis ingen att prata med mer än min egen kaotiska hjärna :(
Men eftersom allt är just ett sådant jäkla hemskt kaos och jag mår riktigt jäkla katastrofdåligt blir det så sjukt svårt.
Jag vet inte ens hur mycket jag känner mig bekväm med att berätta om mitt liv, det nuvarande, vad jag har gått igenom genom livet och hur det har sabbat mig och lagt grunden till allt helvete o.s.v.
Speciellt inte när jag skäms för det jag känner, tänker,sådant jag gått igenom, ja den jag är till och med.
Det är ju många som aldrig skulle förstå heller, även om det tack och lov ofta finns någon som förstår bitvis i allafall.
Usch, jag har verkligen blivit ännu mer osocial det senaste halvåret än jag var innan, inte bra alls...
Går flera veckor mellan samtalen med min farsa (telefon)
Har inte träffat någon annan vän/kompis än Assar på ca 1 halvår och vet inte hur jag vill ha det med den relationen, mer än att den är sjukt svår både att ha kvar och att släppa, men det lutar väl kanske mer åt att den relationen håller på att ta slut (Känt grov ångest/rädsla/stress och grubblat i halvt i hjäl mig under detta halvåret utan att få någon rätsida på det hela)
Har ju som sagt ingen annan och vill verkligen inte umgås med vem som helst heller...
Finns de som undrar om vi ska ses då och då, men jag känner aldrig att det är människor jag skulle passa i hop med eller må bra av (troligtvis skulle jag må ännu sämre bara)
Men jag vet ju verkligen inte vad det är för människor jag skulle passa i hop med ens?!?
Känns som att det inte finns några sådana människor och som att jag aldrig kommer hitta några heller, Fy f-n!
Pust!
Ja, nu skrev jag ju något i allafall...
Får väl hoppas att jag kommer bättre igång med bloggandet igen.
Hoppas att ni som läser detta mår mycket bättre!
*Kram*
