Julen och nuet......
Tillbaka i stockholm igen sedan ett par dagar tillbaka! En vecka i barndomsstaden och huset jag växte upp i med farsan syrran och brorsan, har gått på högvarv/varit överaktiv både pratmässigt, kroppsligt och känt mig jättestressad under hela veckan.
sömnen har varit katastrofalt dålig, har varit glödhet på nätterna och mycket varmare än normalt på dagen. Vilopuls på 100 på morgonen innan jag ens har satt igång med något, likadant efter att ha försökt vila 1-2 timmar sängliggandes på eftermiddagarna :( (min farsa har en blodtrycksmätare)
Känner mig som ett matt vrak nu i både kropp och hjärna :( Har samma höga puls fortfarande men nu också andnöd, yrsel, huvudvärk och tryck över bröstet, fortfarande urusel sömn då jag känner mig glödhet på nätterna och varmare på dagarna :(
vrålspänd i hela kroppen och väl medveten om att jag har lagt på locket sjukt mycket under julveckan för att inte bryta i hop bland familjen som ändå inte kan hantera om jag gör det, blir bara fel och känns ännu värre då....
Så har ätit ännu mera socker och annat som jag inte tål (ost bland annat) den sista tiden för att klara av att hålla locket stängt för andra och så mycket som möjligt för mig själv också.
Bad psykkontakten om hjälp inför hur jag skulle hantera julvistelsen och dess svårigheter, fick svaret att det enda jag kunde göra var väl att gå ut och promenera för att ta paus och att julen är svår för många.
Hmm....inte nöjd med svaret kan jag säga, för nog finns det annat än att promenera att göra när det är svårt, är ju olika för olika individer vad som kan vara bra hjälp dessutom. Att julen är svår för många är ju för visso sant, även om det skiljer sig åt där med på många sätt mellan olika individer.
Jag promenerar mer än vanligt när jag är i barndomsstaden, men i stort sett det enda det leder till är ju att jag blir slutkörd och inte ens kan promenera som vanligt när jag är tillbaka i Stockholm sen....
Locket är fortfarande på för övrigt, rädslan för att släppa på locket är dessutom jättestor, orkar inte med all förtvivlan, rädsla/skräck och hopplöshet som jag vet finns där under, drunknar i det så ofta och kommer ingen vart med att ha det så, det finnsingen lättnad i sådana tårar tyvärr :(
Nytt år i morgon, kämpa kämpa kämpa vidare!
Snälla kan det slutligen få bli ett år då livet går åt ljusare tider någon gång!!!
Hoppas att ni inte har haft en svår jul, utan en trevlig och avslappnad åtminstone stundvis.
Gott nytt år önskar jag er! <3
Det här med killar som vill träffas....
Ska man verkligen ta för givet att en kille alltid är intresserad av mer än vänskap om han frågar om man vill träffas och hitta på något i helgen? (en kille som jobbar på Coop nära frågade mig detta för ett tag sen, det var utanför arbetstid och han "förföljde" mig in på gården där jag bor utan att jag märkte detta först)
I dag fick jag ett vykort i brevlådan (stämplat och skickat med posten!?!) från en kille som bor några hus i från mig där han skrev att han skulle vilja bjuda mig på fika i helgen. Blev jätteförvånad faktiskt! Jag har bara pratat med honom ett par gånger, en gång i somras när jag och en annan granne pratade med honom när han var ute på sin balkong och för ett par månader sedan i grovsoprummet då vi pratade lite om lägenheterna mest, han sa visserligen "Du får komma och kolla in min lägenhet någon gång" , men det trodde jag mest var något han sa....
Jag är ju (som vanligt) inte intresserad av någon av de här killarna (killen på Coop är bara 23 år för övrigt! Varför vill han träffa mig liksom?!? Killen/mannen som skickade kortet jag fick idag visade sig vara 48 år såg jag nu när jag googlade!!! Trodde han var 10 år yngre faktiskt)
Ska jag ta det för givet att han är intresserad av mer än vänskap? När jag har berättat för killar att jag bara är intresserad av vänskap verkar de hur som helst nästan aldrig ta det på allvar....
När jag har nämnt liknande grejer för andra tjejer verkar de alltid anse att det handlar om att killarna är intresserade av mer än vänskap, måste det verkligen vara så? Ska man alltid ta det för givet liksom?
Hur som helst kommer jag inte träffa honom i helgen för jag är verkligen ett vrak nu och det sista jag pallar är att sitta och prata med någon jag inte känner just nu.
Kan väl tänka mig att träffa honom senare någon gång efter jul eller så, men bara för att han verkar vara trevlig och eventuellt skulle kunna bli en vän kanske...
Vet bara inte hur jag ska svara honom nu?!? Fick både hans mailadress och telefonnummer.
Tankar om killar och situationen mottages hemskt gärna! :)
