Pillerångest....

Jo då finns här, men har svårt att skriva även fast jag har många saker jag skulle kunna skriva om.....
Men, det är den där överbelastade, ständigt överansträngda/uttröttade skallen och onda trötta kroppen som fördärvar det för mig :(
Att det har varit en hemsk sommar har inte gjort att mina krafter är bättre heller......
Boken Pillerparadoxen som jag tipsade om nyligen (några inlägg längre ner i bloggen) påverkade mig verkligen jättestarkt, blev skrämd ångestfylld och stressad av den och har fått mig att villja sluta med mina antidepressiva Cipralex (SSRI-preparat) helt och hållet.
Hoppas verkligen att det ska gå även om jag får räkna med att det kommer att ta minst ett år.
Är livrädd för att min hjärna blivit förstörd för gott av dem dock...
Usch säger jag bara om boken, så mycket lurendrejeri och skit inom läkemedelsbranschen som dessutom övertygar läkare och oss andra med falska fakta.
Läs boken innan du bestämmer dig för att börja med någon typ av psykofarmaka säger jag bara.
Om jag hade läst boken tidigare hade jag börjat dra ner på Cipralexen för länge sedan och slutat med den.
Tyvärr kan psykofarmaka på sikt både förvärra de symptom man redan har, men även skapa nya svåra symptom och i värsta fall ge symptom som aldrig försvinner.....
Det är ju en sak att äta piller i 1år och en helt annan sak att göra det i måånga år som till exempel jag har gjort (ca 9 år!!!) och många andra.
Det finns ju sällan ens några långsiktiga studier som läkemedelsbolagen har gjort på preparaten,  man får vara glad om det finns studier som har sträckt sig så långt som ynka 6 månader! 
 
Har dragit ner på Cipralexen i från 10mg till ca 9 mg den senaste veckan och känner av det väldigt mycket!
 
Första 3 dagarna sjukt trött hela tiden och var tvungen att lägga mig och vila i sängen flera gånger om dagen.
Hela veckan i övrigt:
 
Sämre sömn än vanligt.
Sjukt öm/ont i musklerna i hela kroppen
Fruktansvärt spänd i hela kroppen
Magsmärtor på ett sätt som jag inte brukar ha.
Illamående
Huvudvärk som börjar varje eftermiddag
Orken är betydligt sämre än vanligt
Ökat sötsug/svårare att stå emot godis....

"Pillerparadoxen", intressant och skrämmande bok vad det verkar som...

Hittade den här boken på nyhetshyllan på biblioteket i går och lånade den, någon som har läst den?
 
Beskrivning:
I över femtio års tid har psykiatrin och läkemedelsindustrin hävdat att medicinerna mot våra vanligaste psykiska åkommor bara har blivit bättre och bättre. 

Om detta vore sant, kunde man vänta sig att antalet drabbade skulle ha minskat. Men så har inte skett. Antalet personer med psykiska problem har istället ökat explosionsartat - i takt med att medicineringen har ökat.

Det är alltså någonting som inte stämmer med den psykiatriska framgångssagan.

I Pillerparadoxen berättar vetenskapsjournalisten Robert Whitaker en helt annan, mer överraskande och mer chockerande historia. 

Med hjälp av omfattande kartläggning och analys av forskningen på området visar han bland annat att läkemedel som ges mot schizofreni, depression, ångest, bipolär sjukdom och ADHD inte alls har de långsiktigt positiva effekter som ofta hävdas. Tvärtom, visar forskningen, kan långvarig medicinering förvärra befintliga symptom och orsaka nya, samt i värsta fall göra dessa kroniska.

OM FÖRFATTAREN

Robert Whitaker är författare och journalist. Han har tidigare bland annat utgivit Mad in America, som av Discover Magazine utnämndes till en av 2002 års främsta populärvetenskapliga böcker. Robert Whitaker är även ansvarig utgivare för hemsidan Mad in America, ett i USA inflytelserikt forum för kritisk diskussion om psykiatriska mediciner.

FRÅN MOTTAGANDET I USA

"Pillerparadoxen är utan tvekan den mest belysande boken om psykiatrisk behandling som jag någonsin läst, och jag har läst hundratals. När jag tog del av den, och insåg omfattningen av de psykiska besvär som förorsakats av läkemedelsindustrin, drog jag spontant paralleller till Rachel Carsons Tyst vår." Bruce E. Levine, Huffington Post

"Pillerparadoxen är ett av de mest alarmerande och betydelsefulla grävande reportagen jag har läst på länge. Kanske någonsin. Whitaker har övertygat mig om att psykiatrin i USA, i samarbete med läkemedelsindustrin, är i full färd med att göra sig skyldig till det största fallet av iatrogenes skadlig medicinsk behandling i historien. Han är den slags vetenskapsjournalist som gör mig stolt över att vara vetenskapsjournalist." John Horgan, Scientific American

"En mäktig anklagelseakt mot hur psykiatrin fungerar idag." Marcia Angell, New York Review of Books

"... argumenten är oroväckande klarsynta och genomgående underbyggda. Tillsammans bildar de en provokativ men trovärdig tes, som levereras med skönlitterär vitalitet. Whitaker lyckas vara fördömande och samtidigt envist optimistisk i denna fängslande, skrämmande och övertygande bok." Druin Burch, New Scientist

"En viktig bok vars tes förtjänar seriös behandling." Alex Good, The Record

"Pillerparadoxen kartlägger kontroversiell terräng på ett sätt som påminner om en kriminalroman ... Psykiatriska läkemedel har förändrat livet för miljoner. Den här boken undersöker vad som hade hänt utan läkemedlen. Det är ett alternativ värt att begrunda." Laura Fitzpatrick, The Time

"Pillerparadoxen river ner psykiatrins noggrant uppbyggda och färgglatt målade arkitektur, och riktar sedan en halogenlampa mot rasmassorna som är kvar. Whitaker följer den gamla skolan. Han tittar på forskningen. Men till skillnad från andra författare läser Whitaker all forskning han kan hitta inte bara de studier som stödjer det förhärskande synsättet. Ta allt du vet om psykiatri. Vänd upp och ner på det. Då får du en ganska bra bild av vad Whitaker har upptäckt." Jenny Westberg, Examiner

"Jag rekommenderar starkt denna bok till alla oss som är intresserade av vad som händer på psykiatrins område. Whitaker är en seriös och välinformerad undersökande journalist ... en solid, välunderbyggd framställan som vilar på fakta." Bernadette Grosjean, Psychiatric Services

"Whitakers oroande tes är sannerligen värd ett grundligt övervägande och en seriös debatt. Medicinens historia, och psykiatrins historia i synnerhet, är överfylld av brett accepterade och tillämpade behandlingar som senare visade sig vara ineffektiva och skadliga." Daniel Herman, MIWatch

UTMÄRKELSER

Investigative Reporters and Editors, IRE, tilldelade 2010 Pillerparadoxen utmärkelsen bästa grävande journalistik i bokform med följande motivering:

"Denna avslöjande undersökning av läkemedelsindustrin och dess kopplingar till vårdsystemet presenterar oroväckande belägg för att samma mediciner som skrivs ut mot psykiska sjukdomar kan bidra till att förvärra problemen. Whitaker framlägger bevis som tyder på att medicinerna riskerar att göra åkommor som depression, bipolär sjukdom och schizofreni kroniska och svårt handikappande. Whitaker varvar djupgående analys av medicinsk forskning och kliniska studier med övertygande exempel ur verkliga livet. Resultatet blir en svidande vidräkning med den förhärskande synen att psykiska besvär per definition kan och bör läkemedelsbehandlas.

Medicinen orsaken?!?

De senaste tre dagarna har inte varit roliga, har haft väldigt ont av Urinvägsinfektionen igen!! :(
Har misstankar om att min lilla dos av Mirtazapin (antidepp och sömngivande) som jag tyvärr kände mig tvungen att komplettera Cipralexen (antidepp jag har sen tidigare, men sänkte för över ett år sedan p.g.a. biverkningar) med runt årsskiftet för att inte bli totalt utmattad av sömnbrist har gjort mig extra känslig för infektioner...
Men nu har jag iallafall trappat ner den och slutade helt med den igår, så hoppas att det gör susen för immunförsvaret.(och att det blir ett helvete utan den...)
Så här står det i Fass: 
 
Har rapporterats (förekommer hos okänt antal användare): 
• I sällsynta fall kan Mirtazapin störa produktionen av blodkroppar (benmärgsdepression). Vissa personer blir mer känsliga för infektioner eftersom Mirtazapin kan ge en tillfällig brist på vita blodkroppar (granulocytopeni). I sällsynta fall kan Mirtazapin också ge brist på röda och vita blodkroppar samt blodplättar (aplastisk anemi), brist på blodplättar (trombocytopeni) eller en ökning av vita blodkroppar (eosinofili).


Lidit i onödan?!?

2 månader till spillo på grund av den där j-la Valdoxanen som skulle vara så bra och inte ge biverkningar (läkaren var förvånad över att jag fick så mycket biverkningar av den...)
Känner mig både arg, ledsen och besviken nu eftersom jag åt en liten dos av Mirtazapin (antidepp/sömn) innan jag började med Valdoxanen, läkaren sa att de inte gick i hop så jag slutade med den då.
Nu känner jag mig mest besviken på läkaren eftersom Mirtazapinen inte försvinner ut kroppen från en dag till en annan (kan ju ta flera veckor för sådana mediciner att gå ur kroppen) befarar nämligen att jag fått lida alldeles för mycket i onödan p.g.a. att dessa mediciner har funnits samtidigt i kroppen.
Började ju dessutom med Mirtazapinen igen efter att jag hade avslutat Valdoxanen, men väntade i 9 dagar innan jag gjorde det (eget initiativ) och det som var intressant med det var att den halva dos som jag började med och som jag tidigare aldrig har märkt någonting mer än lite bättre sömn av gjorde mig helt borta på samma sätt som om jag hade tagit den dubbla dosen!
Var helt avtrubbad, dödstrött, orkade ingenting och kunde ha legat i sängen dagen efter.
Så jag har sedan dess ätit ynka en fjärdedels tablett och har till och med märkt av den.
Svårt att veta som är vad, men jag har mådde ju för jäkligt både fysiskt som psykiskt de 6 veckor som jag testade Valdoxanen..och nu de tre veckor efteråt också.
Har orkat en fjärdedel mot vad jag gjorde innan medicinen, benen har varit som värkande tunga blytyngder, orken har varit så dålig att jag fått enorm hjärtklappning och flåsat vi minsta lilla promenad och fått stanna för att hämta andan vid jämna mellanrum + att jag har varit väldigt glömsk och borta i skallen.
Har varit lite bättre de senaste två dagarna, så jag hoppas verkligen att det går åt bättre tider nu, orkar inte hur mycket skit som helst...det senaste året har det bara varit det ena eländet efter det andra.
Tur att man har terapin och det och att det finns gulliga människor på nätet! :)
 
Ska iallafall snacka med läkaren nästa måndag om hur han tänkte ang Valdoxanen och Mirtazapinen när han sa att jag skulle börja precis i anslutning till att jag avslutade den andra.
 
Hmm, min hy är ett mess nu med, är både torr, fet, oren/småfinnig, irriterad.... *suck*

Bye bye Valdoxan, utvärdering...

Har ätit Valdoxan i 6 veckor i morgon, men valde att avsluta medicineringen igår...
Här kommer en plus och minussammanfattning av den sista veckan då det positiva började visa sig dessutom...
 
PLUS
Delvis lugnare, i allafall i hjärnkontoret...
Mindre stressad, märker det bland annat när jag går i butiker.
Går inte igång på allt och inget a´la hyperkänslig.
Tänker inte en massa på hur meningslöst allt är mest hela tiden som annars.
Delvis gladare 
 
MINUS
Sover ännu sämre om mindre än innan medicinen (en fördel med medicinen skulle vara bättre sömn, hmmm...)
Delvis problem med att somna sen vaknar jag ofta flera gånger per natt och ligger vaken längre stunder och ligger vaken flera timmar innan det är dags att gå upp.
Min mage är åt skogen, orolig och av magsjukekaraktär (ni förstår nog vad jag menar utan ytterligare förklaring) har behövt gå på toaletten ett antal gånger per dag tills nyligen.
Har  jag tur nu behöver jag bara springa ur sängen snabbt som attan på morgonen nu för att hinna till toan och slipper mer resten av dagen.
Mer uppvarvad, eller iallafall mer uppvarvad i kroppen, talet är nog mer speeddat också, och det har känts som om det har blivit värre för varje dag...
Har fått eksem på ena handen som har spritt sig mer och mer, ej säker på om orsaken är medicinen i från början, men troligtvis har den bidragit till försämring i allafall.(misstänker födoämnesallergier el födoämnesöverkänslighet, b.l.a. räkor och citrusfrukter)
 
ANNAT
Har gått ned i vikt
någonstans mellan 2-4 kg under dessa 6 veckor, ingen fara som det är nu men jag vill inte gå ner mer, det skulle jag inte må bra av.
Känner mig delvis förvirrad och lite konstig.
 
Bye bye Valdoxan!


Bra eller dåligt, inte vet ja....

Hmm, nu är det så där igen, precis som i somras när jag slutade med socker och samtidigt började med en medicin...
Jag vet inte vad som är vad?!?
Börjar jag känna mig mer samlad och lite mer avslappnad på grund av att medicinen (Valdoxanen) precis börjat verka på ett bra sätt eller är allt tack vara avhållsamheten i från socker?!?
Känns dessutom som ingen skulle kunna ge mig ett bra svar på detta :(
Idag, känner jag mig för övrigt mest konstig...
Borta på ett konstigt sätt, men ändå närvarande på ett sätt, men även förvirrad och tom...
Allt detta känner jag på någon slags neutral nivå dessutom...
Kan tänka mig att det är rätt svårbegripligt att förstå ;)
Jag känner hur som helst så som jag beskrivit men utan att jag kan avgöra om det är bra eller dåligt...
Går det åt h-vete nu eller blir det bara bättre liksom?!?
Hmmm....


Valdoxan dag 16...

Mår fortfarande uselt av den och har framför allt konstant illamående och magont som är väldigt jobbigt.
Mörk choklad kan jag inte äta överhuvud taget längre, blir spyillamående då :(
Sover för det mesta mer uselt än vanligt dessutom...
Nä, undrar verkligen om det här är något för mig alltså?!?
Ska försöka att stå ut tills på måndag när jag ska träffa läkaren igen, vore himla trist att ha mått vidrigt i alla dessa dagar och missa en eventuell förbättring bara någon vecka senare...
Stå ut stå ut stå ut!

Medicinsnack hos psykläkaren..

Har träffat min psykläkare idag.
Hon tyckte inte att det skulle vara en bra ide´att trappa ner eller sluta med Cipralexen (antideppmedicin) eftersom hon ansåg att ångesten skulle bli mycket värre då.
Vilket jag är rädd för kan stämma mycket väl tyvärr...
Där emot kunde jag ju ta bort Cipralexen och byta mot Mirtazapinen (också antidepp, men annan typ) om jag ville....
Fast sen kom vi fram till att det nog inte var en bra idé eftersom viktuppgång (som jag ju fick som biverkan när jag testade den i somras) triggar igång för mycket ätstörningsproblematik och värre ångest hos mig.
Vet ju inte ens hur mycket jag skulle öka i vikt av den på sikt?!?
Får se om jag ger Mirtazapin en chans till om ett tag och testar den i minst tre månader för att se om viktuppgången avstannar efter 5 kg eller så...
I nuläget tyckte hon inte att jag skulle göra något nytt ang medicinering med tanke på att jag ju nyligen har slutat med Voxra (3 veckor sedan)
Sen kom vi hur som helst fram till att jag ska testa att ta Attarax (icke vanebildande medicin som bland annat används mot ångest och klåda) för att sova bättre.
Har ju redan ett paket hemma sedan tidigare, men tror bara att jag har testat det på dagen (gick bara runt och gäspa hela tiden, ingen annan effekt) och inte på natten tidigare vad jag kan minnas.
 
I går trappade jag hur som helst ner Cipralexen i från 11,25mg till 10mg (är ju bara liite ju) ,vilket jag inte har berättat för läkaren och vet i sjutton om jag kommer att berätta heller?!?
Är bland annat så less på att ha problem med ont/sveda och torra ögon och vet ju att ögonproblemen blir bättre av att sänka Cipralexen (har märkts när jag sänkt den tidigare) och dessutom blir det mindre omständigt när jag kan ta en tablett i stället för att ta den + att hålla på och bryta och klippa i sär en bit till.
 
Läkaren föreslog förresten att jag ska träna mindfulness varje dag tills vi ses nästa gång dessutom (17 Dec)
En bra idé.
Blir ju tyvärr bara att jag gör det periodvis om ingen ger mig "läxa" på att göra det.
Ska verkligen försöka att få till det nu både genom att lyssna på mindfulnessövningar/mindfulnessmeditation som jag har på cd-skivor  och i vardagen.
Är det någon av er som ägnar sig åt meditation i någon form och tycker att det är bra?


Medicinfri tack!

Slutade med Voxra helt och hållet i måndags efter att ha gett medicinen ett par månaders chans.
Än så länge har inga konstigheter/jobbigheter känts av, hoppas det fortsätter så nu med.
Har även bestämt mig för att trappa ner Cipralexen om någon månad .
Tanken är att sluta med den helt sen.
Jag förväntar mig inte att det kommer att bli lätt, men eftersom jag har ätit den i ca 8 år så känns det som att det kan vara dags att se hur jag fungerar utan den.
Jag är rädd att jag ska bli ett vrak, men samtidigt måste det ju inte bli så heller, någonting borde ju ha förändrats till det bättre på 8 år tycker jag...
Med tanke på att jag reagerat med att bli väldigt dålig fysiskt tidigare när jag bara har trappat ner lite på Cipralexen så ska det få ta tid och bli en pytteliten sänkning i taget.
Det kanske kommer att ta ett år, vad vet jag?!?
Skulle kännas så erhört skönt och bra om jag kunde klara mig utan några mediciner.
To be continued.....


50 dagar med Voxra (Bupropionhydroklorid)

Och 13 dagar sedan jag dubblade dosen.
Hjälp ja, tiden går verkligen snabbt!!
Hur som helst kan jag egentligen fortfarande inte säga om medicinen har gjort att jag mår bättre på något sätt.
Idag gick jag på eget bevåg ner till startdosen igen eftersom jag sen någon vecka tillbaka har fått utslag med röda prickar på hela magen (?) som jag misstänker kan bero på medicinen.
Har även börjat få en massa sveda och lite röda ögon de senaste dagarna som mycket väl kan bero på medicinhöjningen också eftersom jag ju ofta får sådana besvär av mediciner.
Nä, tror inte att Voxra är "min" medicin tråkigt nog!

Piller piller...

 
Vill skriva men måste stoppa mig själv från att sitta mer än en liten stund varje dag för jag får så himla ont i axlar och nacke av det att det blir outhärdligt annars :(
Men en kortis nu i allafall.
Voxrahöjningen har nu varit en vecka och under den veckan har jag haft mycket hjärtklappning och skitdålig sömn med en himla massa uppvaknanden var eviga natt :(
Var nog så när jag började med medicinen också, jag tror att det blev bättre ungefär en vecka...hoppas på det nu med!
Har fortfarande inte lagt märke till något positivt med medicinen än...
Känns som om den här medicinen inte kommer att ge mig någon hjälp :(
Börjar till och med att fundera på om jag inte ska ge Mirtazapinen (även kallad Remeron) en chans till trots att jag gick upp 4 kg i vikt av den på bara någon månad.
Mår ju verkligen inte bra av att gå upp i vikt och vet inte hur många kilon jag skulle klara av att väga för att inte trigga igång ett jäkla ätstörningshelvete?!?
Sen vet jag ju inte om jag skulle ha fortsatt att gå upp i vikt särskilt mycket mer heller?!?
Det jag saknar med Mirtazapinen är ju hur underbart lätt man somnar och sover som en Törnrosa hela natten av den.
Men även att ångesten blev minimal och spänningar och smärtor i kroppen nästan försvann helt också.
Urk, vet varken ut eller in!
Det enda jag vet nu är att jag bland annat ska äta kokta ägg med smör på toppen och om någon timma se på House.
Ha en trevlig kväll där ute, eller en trevlig dag! (beronde på när du läser detta!)
 

Dubblat Voxran...

Träffade läkaren i måndags och vi kom överens om att höja dosen nu eftersom jag inte tycker mig ha märkt något särskilt av att äta den på lägsta dosen i 5-6 veckor någonting.
Synd bara att man måste dubbla dosen, finns nämligen ingen lägre dos att höja till :(
I går var första dagen på dubbla dosen och jag var verkligen vrålspänd och hade väldigt ont i axlar och nacke hela dagen, men det behöver inte bero på medicinhöjningen egentligen, har bland annat sovit uruselt de senaste nätterna och det på verkar mig ju skitmycket så...
 Lär ju återkomma om Voxran och dess för eller/och nackdelar.
Hoppas hoppas att den ska få mig att må bättre utan några biverkningar!
 
Har precis varit ute på en liten promenad, vilket var väldigt skönt att kunna göra utan att ha ont i bröstet och känslan av att jag höll på att få en hjärtinfarkt hela tiden.
För så har det känts bara jag har gått 500 meter de senaste dagarna när förkylningen har börjat släppa.
Så brukar det förresten alltid bli i samband med förkylningar/influensor för mig.
Antar att det är en kombination av att orken fortfarande är så pass nedsatt av förkylningen och kraftig ångest.
När jag får ont i bröstet i samband med en förkylning blir jag alltid så himla rädd att jag har fått någon virus som satt sig på hjärtmuskeln, vilket gör mig ännu räddare.
När jag har dunkande huvudvärk kan jag få för mig att jag håller på att få en hjärnblödning...
Här om kvällen när jag skulle sova var det för ovanlighetens skull en mygga inne som surrade vid sängen, då blev jag alldeles stel i kroppen och fick för mig att det kunde vara någon slags ovanlig och farlig mygga som skulle göra mig allvarligt sjuk om den stack mig.
Oj vad jag skulle kunna göra listan lång över vad jag får för mig för hemska grejer alltså.
Fantasi kan vara riktigt bra att ha, men också ett rent helvete!

 

Voxra i 24 dagar

Jag har inte nämnt det förut, men jag har börjat med Voxra slutligen och ätit medicinen i hela 24 dagar nu.
Lång tid för mig som snabbt brukar få någon typ av biverning/biverkningar som gör att jag måste sluta rätt snabbt med de mediciner jag har testat tidigare.
Voxra är en antidepressiv medicin, men används även vid behandling av ADHD/ADD och det är på grund av det sistnämnda som jag främst äter den (men även för det antidepressiva)
Trots att jag har ätit medicinen i snart en månad kan jag egentligen inte uttala mig något särskilt mycket om den (så kanske borde jag inte ens ha skrivit det här inlägget?!?)
Jag har nog inte märkt någonting av medicinen (ligger på lägsta dosen, så det an vara anledningen) eller så är det så att den har gett mig mer ångest och hjärtklappning?!?
Svårt att veta eftersom jag har mått extra dåligt länge av flera orsaker som har gett mig extra mycket ångest.
Ska i allafall träffa läkaren om ett par veckor och utvärdera medicinen, antar att den höjs då.
Så om jag får ännu värre ångest då, lär jag ju veta om det beror på medicinen...
Ja, det var lite sagt om Voxra.


Slutat med Mirtazapin

Jo, det gjorde jag helt för fem dagar sedan, innan dess körde jag hälften i en vecka...så det blev en liten nedtrappning.
Den hjälpte mig helt klart att sova bättre, minskade ångesten mycket och lugnade helt enkelt ner mig en del..
Men, sen märkte jag ju som jag tidigare har nämnt att jag började gå upp i vikt och det ledde verkligen bara till en massa ångest och fick igång en massa gamla besattheter runt mat och träning på ett tvångsaktigt sätt.
Vägde mig hemma hos brorsan för några dagar sedan (har ingen egen våg eftersom jag vill undvika att väga mig för ofta) och det visade sig att jag gått upp hela 4kg under den här korta tiden jag haft Mirtazapinen (ca 5 veckor)
Jag som har svårt för att gå upp i vikt annars!!
Jag vet att jag inte är fet ändå, men jag känner mig verligen fet, särskilt om magen!
Är inte van vid att ha en sådan mage :(
Tur för mig att det blivit varmt ute nu, för jag kommer bara i ett par av mina byxor nu, kjolar och sådant är ju lättare.
Hmm ja, nu hoppas jag bara att det inte tar särskilt lång tid att bli av med de här kilona...
 
Är nu inne på att trappa ner Cipralexen helt (eller åtminstone nästan) och börja trappa in Voxra samtidigt.
Blir tidigast av i början av Augusti eftersom min behandlingsansvarige har semester mest hela tiden..
Har fått höra om en till ADHD-nisse (förutom hon i min ADHD-grupp) som har börjat med den för några månader sedan och fått bra effekter av den.
Personen hade blivit lugnare, kunde koncentera sig bättre och sov bättre bland annat! :)
Så, det hoppas jag ju på!
Är det någon som har erfarenhet av Voxra förresten??

Medicintankar och Homeopati

En del av mig vill bara sluta med medicinerna helt och hållet....både Cipralexen och Mirtazapinen...
En annan del av mig kan nog hellre tänka sig att sluta med båda två men att testa Voxra i stället.
Well, att sluta helt med mediciner är nog knappast en särskilt bra ide´ med tanke på att jag verkligen inte mår bra och får till mitt liv som det är nu ens...
Fast någon del av mig har någon fantasi om att det kanske blir bättre utan...
Voxra är en nyare antidepressiv medicin som ofta har god effekt på ADHD också, har tidigare nämnt att en kvinna i min ADHD-grupp har börjat med den och fått bra effekt och dessutom blivit lugnare av den.
Min läkare trodde ju tvärt om att jag skulle bli mer speedad av att ta den....hmmm..(han har ingen särskild erfarenhet av medicinen)
Min behandlingsansvarige tror i allafall att Voxra kan vara något för mig.
Är i övrigt inne på att gå till en Homeopat.
Nu tänker säkert flera läsare att jag är lättlurad o.s.v. som kan gå på något sådant....
Hur som helst så var jag bekant med en kvinna för ett antal år sedan som slutade med alla sina psykmediciner och blev hjälpt av homeopatmediciner.
Placeboeffekten?!? Vem vet?!?
Finns í allafall en Homeopat som jag har blivit rekommenderad av ett par olika personer som har mycket bra att berätta om honom och folk som har blivit hjälpta.
Säkert blir en del hjälpa av just placeboeffekten (att de tror på det) men även djur blir ju hjälpta av homeopati, hur skulle de kunna bli hjälpta av det p.g.a. just placeboeffekten???
Det lär dröja något halvår innan jag eventuellt går till Homeopaten eftersom jag inte har ekonomin för det som det är nu....
Nu ska jag åka till Assar och ge medicin till hans katt bland annat ;)

Mirtazapin i lite mer än en månad

Hmm ja, så lång tid har det gått sen jag började med den....
Har väldigt svårt för att utvärdera den trots att jag ätit den så länge.
Vilket bland annat beror på att jag ju lagt av med socker samtidigt.
Det är ju mycket möjligt att jag hade mått sämre med sockerstoppet utan Mirtazapinen?!?
Sömnen är i allafall bättre av medicinen, lättare att gå och lägga mig i bättre tid på kvällen, men har skitsvårt för att komma upp på morgonen vilket har lett till att jag bara har varit på sykursen som jag går två förmiddagar i veckan vid ett par tillfällen och då kommit när hälften av tiden redan har gått! :(
Samma sak när det har varit andra tider att passa tidigt på dagen, har för det mesta inte funkat alls!
Well, har nog blivit lite bättre de senaste dagarna, hoppas bättringen inte är tillfällig bara...
Tycker annars att jag inte är lika stressad/uppvarvad eller har lika mycket ångest som jag bruar ha :)
Men det kan ju också bero på att jag har ett jämnare blodsocker = jämnare humör på grund av sockerstoppet!
Hmm ja...
Har de senaste dagarna märkt att jag har gått upp i vikt med, något som bekymrar mig och ger mig ångest.
Nä, så får det inte fortsätta!
Även om en vanlig biverkning av medicinen är just viktuppgång, så behöver heller inte det bero på medicinen utan just det, sockerstoppet!
Eftersom jag vet med mig att jag har ätit både mer och fetare mat sen jag slutade med socker.
Well, får försöka skärpa mig med den biten...
Får förhoppningsvis träffa en läkare om 1-2 veckor för att utvärdera medicinen.....

Hålla fast och trappa ner

Har bestämt mig för att hålla ut till början av nästa vecka med nya medicinen..
Fast då tänker jag inte ändra eller sluta med den, nej jag kommer att minska Cipralexen då i stället.
Eftersom jag blir så himla trött och konstig av mirtazapinen (vilket brukar vara värst i början, men även kan hänga kvar en del i långa loppet av den här typen av mediciner NaSSa) kan jag nog klara det det lite bättre att trappa ner lite på cipralexen, vilket jag i normala fall blir väldigt dålig, speciellt fysiskt av.
Det som särskillt gör att jag håller fast vid mirtazapinen är sömnen, att den verkligen fungerar som en sömntablett så att man kan få till en bättre dygnsrytm bland annat.
Som sagt, guld värt för mig som i normala fall i princip aldrig lägger mig innan midnatt och dessutom sover för ytligt och för få timmar.
Det här är för övrigt en av de stora anledningarna till varför Assar har ätit mirtazapin i över 10år.
Finns förresten en till STOR anledning att ge mirtazapinen en chans och det är faktiskt mitt socker/chokladberoende!
Ja, jag hade verkligen inte förväntat mig att en medicin som har som vanligaste biverkningar ökad aptit och viktuppgång kunde göra att det går lättare att hantera socker/choklad!
känner helt enkelt inte alls samma behov att käka det nu :)
Vilket väl i och för sig säkerligen beror mycket på att jag inte har en massa ångest och känner mig stressad hela tiden som annars.
Nå väl, det återstår att se hur allting går....


Bortkopplad från mig själv...


Började med en ny medicin för en vecka sedan...
En medicin som en läkare föreslog för flera år sedan och som min gamla faster numera äter och får bra effekt av trots att hon är väldigt medicinkänslig precis som jag (och övriga släkten vad jag har förstått)
Mirtazapin är läkemedelssubstansen, men den går även under namnet Remeron (en tyngre och äldre antidepressiv medicin)
Kändes bra i början med den här, vilket är ovanligt att det gör med antidepressiva....brukar ju vara mycket värre i början annars.
Har sovit som en stock och kunnat gå och lägga mig tidigare än annars, vilket är guld värt och betyder hur mycket som helst för mig med mina sömnproblem och sena dygnsrytm :)
Men sen har det bara blivit värre och värre så här:

Borta, borta från min hjärna
Borta, bortkopplad från min kropp
Ångest och stress var finns ni nu?
Vart tog ni vägen ni två?

Känslor, mindre känslor helt klart
Vem bryr sig?
Jag försvinner bort, bort från allt
Bort från mig själv
Bort från allt dåligt
Bort från allt bra

Bortkopplad, bortkopplad, bortkopplad
Hela världen är någon annanstans
Var vet inte jag
Vem bryr sig?!?
Inte jag i allafall.

Eller jo, så här vill jag inte va!
Mirtazapin, det här är du!


Till råga på allt så är "psykfolket" på semester nu, så inte sjutton kan jag snacka med dem om det här :(
Så, nu minskar jag "skiten" till hälften och ser om jag kan stå ut med den i ett par veckor så tills min psykkontakt är tillbaka.
Idag känner jag mig helt yr och vinglig på ett hemskt sätt dessutom.
Var på Silversmidet i går och fick frågan "Var försvann du i väg bort nu?" Det säger ju en hel del om hur jag försvinner bort när till och med andra märker av det :(
Jag kan förstå att det här måste vara en väldigt praktisk medicin för folk som är inlagda länge på psyket.
Patienterna måste bli väldigt lätthanterliga för personalen då...hrmmm :(
Eller ja, alla blir ju säkert inte som jag...
Läskigt är det i allafall.
Vad jag hatar mediciner egentligen, vill inte ha en enda, men klarar mig heller inte utan!
Fuck it!


10 dagar stod jag ut...

Ringt psyktanten precis och berättat att jag inte pallar med medicinen längre (Abilyfy)
Har kämpat i 10 dagar med den och bara blivit svagare och eländigare i kroppen..
Hon förstod mycket väl att jag slutar med den, inget tjaffs där inte :)
Hon tyckte dessutom att jag hade kämpat bra och gett den en chans, skönt å´höra!
Jag var ju egentligen inne på att testa Voxra (antidepressiv som även brukar vara bra vid ADHD/ADD) innan läkaren huxflux skrev ut Abilify helt oväntat i stället...
Får se hur det blir nu, psyktanten ska ta upp Voxra med läkaren igen nu, är nämligen en i ADHD-gruppen som har börjat med den för någon månad sedan och fått bra effekt vilket känns lovande i allafall.
Nä, pust! Måste fixa lite med mig själv och lägenheten nu innan det kommer en snubbe/snubbar hit som ska in och byta ett trasigt fönster...
Uscha!

Abilify i 3 dagar

Dag 1
Biverkningarna kom i princip direkt tyvärr...
Kände mig lite "konstig" och yr först sen började jag svettas typiskt medicinskt (tydligen är detta en ovanlig biverkning av just den här medicinen enligt Fass) efter några timmar började jag må väldigt illa och blev rädd för att jag skulle spy när jag åkte tunnelbanan hem :(
Klarade mig tack och lov.
Annars var jag nog betydligt mer rakt arg och irriterad än vad jag brukar vara när jag snackade med både Syrran och Assar.
Mer spänd och ont i axlar/nacke än innan jag började med medicinen.
En dunkande/pulserande huvudvärk som kom och gick lite hur som helst infann sig och skrämde mig som tusan eftersom jag blev livrädd för att få en Stroke.

Dag 2
Mådde illa så fort jag vaknade och var riktigt kass i magen.
Tog bara halva dosen eftersom jag kände att jag inte orkade med en lika illamående dag (eller värre?!?) till.
Fortfarande mer arg än vanligt...
Inte särskillt illamående.
Fortfarande mer spänd och ont och skrämmande dunkande huvudvärk.

Dag 3
Fortfarande halv dos (tror jag fortsätter så i en vecka...)
Varit på rätt bra humör hela dagen faktiskt :) vilket är ovanligt för mig!
Inget illamående vad jag kan minnas...
Ingen huvudvärk.
Det onda och spända blev bättre efter halva dagen.

Fortsättning följer....

Tidigare inlägg
RSS 2.0