Tankarsombankar

Jag är väl knappast ensam om att redan ha ångest över julen, även om man kan ha många olika anledningar att känna ångest/stress över den tiden...
Finns så mycket att nämna egentligen, men för min del i jul kommer det ett extra jobbigt moment in i bilden....en ny person i fyra dagar i samma hus som jag inte ens har träffat än!!!
Jag brukar ju må tillräckligt dåligt över att en gång om året vistas i ett hus med bara farsan ,brorsan, syrran och jag under denna period...
Jag försöker alltid få till det så att vi åtminstone inte måste vara där samtidigt alla dagar i hop, men de här fyra dagarna när brorsans flickvän kommer går det inte att få till mindre om jag inte bojkottar dagen julafton, vilket känns jobbigt att göra det med....sitta ensam då...huuuu! (Finns säkert några som trivs ensamma då, men det är nog en vanesak?!?) Det är inte bara jag som tycker att det här ska bli extra jobbigt heller, farsan hade gärna sluppit också....han är ju bland annat väldigt stresskänsligt precis som mig!
Han har ju träffat henne en gång i flera dagar när de var och hälsade på nyligen och vet ju vilken pratkvarn och besserwisser hon är...
Förstår honom totalt om hon är lika babblig som jag, han blir ju skittrött av att jag babblar mycket, hur sjutton ska han då palla två sådana i samma hus?!?
Förstår ju så klart att brorsan vill träffa henne över jul med...men två dagar hade väl kunnat räcka?!?

---

---

Klart jag måste berätta lite om ADHD-gruppen som började förra veckan!
Förutom att hela dagen gick energimässigt åt av det här (skitnervös, skakig och med tankarna enbart på det som skulle komma o.s.v. innan och totalslut i skallen efteråt) så var det både rörigt och stressigt väl där!
Ja, det var ju första gången och första tillfället för de tre som ledde gruppen dessutom!
Lyckligtvis har två av dem åtminstone lett andra grupper tidigare, bara med inriktningen ADHD.
Det var i allafall en himla massa papper som delades ut, vissa skulle vi dessutom fylla i, i övrigt var det mest information om ADHD och lite om hur vi kommer att jobba fram över.
Vi var åtta deltagare i lite olika åldrar mellan 20-50+, en var exakt lika gammal som mig, det var tydligt att alla var nervösa....
Även fast det här är en grupp så skiljer det sig ändå i från gruppterapi eftersom vi ändå mest jobbar induviduellt med det som vi behöver hjälp med mest eftersom man ju trots samma diagnos kan vara väldigt olika och därför behöva fokusera på olika saker.
Med andra ord kommer det inte att vara så mycket babbel mellan oss deltagare, vilket det annars brukar vara i gruppterapier.
Det känns mest bara bra att slippa det, har ju gjort det flera gånger tidigare redan i andra grupper och känner mig klar med det.
Det som kommer att vara gemensamt är grejer som alla har nytta av, t.e.x. så kommer det en läkare nästa gång och föreläser om hjärnan, en annan gång kommer en annan läkare och föreläser, överläkaren i Neuropsykiatri på mottagningen som jag gjorde min neuropsykiatriska utredning på.
Mindfulness kommer vi att syssla med en hel del både i gruppen och som hemläxor...
Känns iallafall skönt att den här första gången är överstökad så att man slipper vara på helspänn något mera och dessutom har koll på vad det är för folk man ska gå med.
Var ju lite rädd att det kunde vara någon jag inte gillar som jag har träffat i andra sammanhang där, men icke tack och lov! :)
Det verkar vara gäng helt ok människor...

---

Där ser man! :)
Jag är tyvärr ingen som pysslar med vare sig korsord eller Soduku och har väl i princip aldrig gjort det..
Har ju så klart löst korsord några gånger, men aldrig fastnat för det!
Så, jag antar väl att det enda att göra är att "tvinga sig" att lösa korsord (Soduku el andra siffergrejer är definitivt inte min grej) och efter ett tag komma över att det känns tråkigt?!?
Man kan ju alltid hoppas att det kan bli kul...
Pysslar du med korsord eller andra klurigheter?

---

Logona - Daily Care Bio Aloe+Verbena Handcreme

Är det inte så det brukar bli, det vanliga, att allt skit alltid kommer samtidigt?!?
Så jäkla typiskt alltså!
Ska det jä*las så ska det! :(

♦ Ekonomin som är som ett jättestort orosmoln framför mig....
♦ ADHD-gruppen som startar i morgon och allt svårt runt det.
♦ Min psykkontakt kommer jag inte kunna träffa lika ofta framöver eftersom hon har för mycket annat att hinna med, det är oklart hur ofta vi kommer att ses som det är nu....
♦ Min terapeut är visserligen tillbaka på pappret, men hennes familjetragiska situation är fortfarande kvar och gör återgången till min terapi oviss, men även oviss p.g.a. ADHD-gruppen eftersom vi inte vet hur ofta eller om vi ska ses över huvudtaget under gruppens gång?!?
♦ Har blivit tillsagd av en deltagare på "Silvret", hon tycker att jag pratar för mycket och har till och med gått och beklagat sig över detta för de som är ansvariga för kurserna.
Fast hon har i allafall berättat det efteråt för mig och önskar att vi ska kunna funka i hop på kursen eftersom hon trots allt tycker att jag är så gullig!
Känns skitjobbigt, vet inte alls hur jag ska förhålla mig till detta som det är nu?!?
Känns så jäkla ofta (och har väl alltid känts så...) som att jag inte har rätt att vara den jag är, att det alltid är fel på mig, som om jag aldrig passar in någonstans ...som om det bara är fel på hela min personlighet! :(
♦ Brorsan har nyligen skaffat flickvän och allting runt det är och har gått så jäkla snabbt, han är på mig alldeles för mycket med att jag ska träffa henne, vilket jag visserligen vill eftersom jag ju självklart är nyfiken på vad hon är för en, men samtidigt orkar jag inte det NU, det är för mycket att smälta för mig som det är redan, jag klarar inte av mer virrvarr och fler nya intryck!
♦ Höjde Metaminan i fredags och låg på den dosen (5mg) i tre dagar, men fick gå ner till hälften igen eftersom det drev på mig för mycket, måste ha snackat mer än vanligt (iallafall kändes det så?!?) märkte att jag blev för impulsiv, sa privata grejer som jag sedan ångrade till en tjej i en butik jag bara träffat ett par gånger tidigare.
Var alldeles för impulsiv när jag köpte några grejer...borde ha sparat pengarna.
Ja, var väl lite annat också...minns inte riktigt nu...
Kanske var det höjningen som frestade på mina ögon dessutom?!?

Känner mig skitsliten, väldigt labil, stressad, kroppen jäklas extra mycket med mig, ögonen har gjort ont svidit och varit röda och jätteansträngda från morgon till kväll i flera dagar(?!?) Magen känns tom på ett svältande sätt hela tiden och tarmarna värker.
När jag ser mig själv i spegeln ser jag inte frisk ut alls, ögonen ser febriga ut och huden ser sjukt blek ut!
Sover dåligt som vanligt, går och lägger mig för sent och går upp för tidigt(blir inte många sömntimmar)...men har åter igen även börjat vakna runt 5-snåret och grubbla en massa eller bara vakna av någon hemsk dröm av att jag inte kan andas eftersom paniken låser fast mig i sitt grepp.
Glömde säkert något mer skitjobbigt, känns så kaotiskt allting att jag inte alls kan hålla reda på det! :(
Jo, förresten en grej till...givetvis har jag råkat ut för extra snorkig personal när jag har varit och handlat dessutom....sådana typer jag nästan aldrig annars möter....
Nu får det banne mig lugna ner sig snart, är ett vrak snart annars ju!

---

Nu är jag minst sagt inte lugn!
Stormigt jobbigt värre och uppriven är jag!
Min ekonomi kan bli ett helvete framöver med soc inblandat och allt vad det innebär....
Har tvingats ha med soc att göra för rätt många år sedan (fast jag egentligen inte skulle ha behövt hamna där utan hos Försäkringskassan)och vet hur extra illa psykiskt man mår av det av både pappersgöra, samtal och en ekonomi som inte går att leva på om man inte lånar pengar (tack och lov kunde jag göra det av farsan då och då)
Förstår inte hur någon klarar av att leva på den lilla summa man får utan ytterligare hjälp?!?
Ska banne mig inte behöva ha med Soc att göra, men det beror på Försäkringskassan i så fall :(
Min Psykkkontakt har i allafall lovat att kämpa för mig och hjälpa mig! :)
Fick reda på det här i dag och i från första November kan det här vara verklighet i värsta fall! :(
Är dessutom jättenervös och stressad över att jag nästa Torsdag äntligen ska börja den här ADHD-gruppen som jag fick reda på för ett antal månader sedan.
Nu är allting klart, så mellan 14-17 på torsdagar ska detta ske!
Bra så klart att min mottagning äntligen har någon mer hjälp än mediciner att erbjuda och att jag fått en plats (är kö), men det kunde inte ha varit en så mycket sämre tid på dagen för mig att gå där.
Varför?
Jo, för mellan si så där 15-17 någonting vilar jag varje dag och har så behövt göra ända sedan jag drabbades av allvarlig utmattning/utbrändhet för ca 8år sedan.
Det som händer annars är att jag får enormt mycket jobbiga fysiska symptom, b.l.a. väldigt ont, darrig, så ont i ögonen att det är en pina att hålla ögonen öppna, extremt övertrött och oftast skräckslagen mitt i allt i hopa.
För att summera allt i hop, så mår jag oftast så jäkla dåligt om jag inte vilar att jag över huvudtaget inte vet hur jag ska stå ut med att överleva alla timmar innan jag kan gå och lägga mig....
När jag väl sedan går och lägger mig är jag så övertrött att jag inte brukar kunna sova...och om jag gör det till slut blir det inte mycket till sömn.
Just därför så har jag alltid "Silvret" "sykursen", psykkontakter och liknande bokade endast på förmiddagar.
Alla som känner mig vet hur det ligger till, mellan ca 15-17 kan jag inte nås eller ses!
Jag är även väldigt orolig för att det här ska göra att jag inte kan ta till mig det som sker i ADHD-gruppen eftersom det ju kräver att jag hänger med och kan komma i håg så mycket som möjligt av vad som sägs och disskuteras, hade ju varit tufft nog om den här gruppen var på förmiddagen med tanke på att den håller på i hela 3 timmar per gång!!!! Paus är det ju tack och lov, men ändå!!!
Vill ju att den här gruppbehandlingen ska kunna hjälpa mig och inte bli en av alla terapigrejer och behandlingar i mängden som inte funkat för mig och i stället lett till att jag bara har känt mig ännu mera hopplös och bortom all hjälp till ett liv värt att leva! :(
Mitt hopp låg nyligen i att Metaminan (ADHD-medicinen) skulle kunna hjälpa mig att klara av eftermiddagarna mycket bättre, men tyvärr så visade des sig att jag inte kan ta en dos på eftermiddagarna eftersom det resulterade i att jag vaknade simmandes i svett på nätterna och där med fick min sömn förstörd! :(
Well, vid första grupptillfället har jag och psykläkaren kommit överens om att jag ska testa att ta en dos till fast tidigare än vad jag gjort ca 12 i stället för 13-14, och se om det funkar bättre....
*pust* det var lite om det!
Måste ringa min försäkringskassehandläggare nu! Usch usch usch!

---

Weledas pomegranate regenerating hand cream upptäckte jag av en tillfällighet förra året när mina hälar krisade...
Grejen var att jag fick en tub av syrran som hon tyckte att jag kunde testa på hälsprickorna (funkade tyvärr ej på hälarna) men på händerna var den förvånansvärt bra! :)
Hade nog aldrig testat den om det inte vore för syrran eftersom jag inte är särskillt förtjust i Weledas ansiktsserier...men men har ju insett att deras kroppsprodukter är mer i min smak :)
Den här handkrämen har en ganska tunn konsistens som jag därför trodde skulle funka rätt dåligt, men icke :)
Så vitt jag kan minnas så är det den bästa handkräm jag testat.
Går lätt in i huden, återfuktar/återfettar bra och luktar friskt och gott!
Den enda nackdelen med den är väl priset då...
50ml för 79kr på det billigaste stället jag har hittat: http://skanstullshalsokost.se/skonhet/659-weleda-pomegranate-regenerating-hand-cream-50-ml-4001638088459.html
Har du någon favorithandkräm jag borde upptäcka? :) 

---

Mitt hår mitt hår mitt hår gör mig galen!
Är så avis på alla som har tunnare hår....och de är i stället avis på mig....hmmm ja!
Men de som har tunnare hår tänker inte på att det är skitjobbigt att tvätta håret som sedan tar minst fyra timmar att torka dessutom! :(
Först ska eländet lyckas blöta igenom (lyfta åt alla håll och kanter i etapper för att kunna få in vattnet till hårbotten) sen ska schampot lyckas fås in överallt...åter igen lyfta håret i etapper en massa, sen måste jag schamponera och skölja det två gånger för att få det rent, men inte ens då är det säkert att jag har lyckats...(och så går det åt en massa schampo)
Skölja skölja och skölja och sedan är det allt som oftast så att det visar sig att jag har lyckats missa någon del av huvudet så att håret fortfarande är lite fett där :(
Ca 25minuter tar det för mig att enbart tvätta håret! (använder inte ens balsam då)
Avskyr att tvätta håret och är stressad inför det hela dagen när jag har det framför mig på kvällen! :(
Klippa av mig håret igen då?!?
Jo då, den tanken har jag ungefär varje dag (drömmer även om det och fantiserar även om att det ska falla av i bland (ja, jag vet det låter hemskt och det vill jag ju självklart inte egentligen....frustrationen som talar liksom)
Anledningen till att håret inte är avklippt (än) är att jag fryser så förbaskat om nacken/halsen när håret inte hänger där och värmer under vinterhalvåret (har till och med scarf och grejer inomhus då!) + att det är så besvärligt att frisera eftersom det inte vill ligga som jag vill för fem öre, min ultimata frisyr vore en tjock stubb över hela huvudet a´la´80-tal ;) Så där som folk hade med en massa hårgelé och grejer....fast jag skulle inte behöva någon stylingprodukt över huvudtaget då eftersom allt tjockt hår stöttar upp sig självt!
Synd att jag inte gillar sådana frisyrer :(
Vill helst inte använda mig av någon stylingprodukt över huvudtaget, gillar inte att ha klet i håret....vilket leder till att det slutar med en massa hårspännen i håret som både sliter och inte är något jag trivs särskillt bra med egentligen!
Gaaaah!
Vad göra?!?
I-landsproblem jag vet!!!!
Raka av mig håret och skaffa peruk?!? ;)
Sen när man har klippt av håret tröttnar man ju ändå efter ett tag och vill spara ut igen....all denna väntan och fula frisyrer när det är på utväxt är ju heller aldrig roligt!
Fuck it alltså!
Nu säger Assar och hans morsa att de tycker att jag passar så bra i mitt längre hår dessutom (har till axlarna numera)
Blir påverkad av det med!
Glömde en sak förresten...
Eländet med att klippa sig! Man måste ju klippa sig mycket oftare när man har kort hår för att det inte ska se för trashigt ut.
Min syrra klipper mig 95 gånger av 100 ungefär (ekonomin bland annat) och hon har en tendens att klippa mig i örsnibbarna när jag är kortklippt ;) Svettas av rädsla för detta när hon ska klippa mig förutom att det blir hår äverallt runt halsen och innanför kläderna hur jag än klistrar fast skynket med tejp tätt runt halsen....
Är överkänslig för sådana hårstrån som kan sitta på kroppen i dagar och stickas/klia och irritera som tusan i värsta fall (även sticksiga klädesplagg som de flesta inte ens upplever som sticksiga mer än jag)
*pust*
Det var lite (el mycket?!?) om det! ;)

---