STORT behov av utlopp/uttryck....
Min hjärna är ständigt överfull, utmattad eller precis på gränsen till utmattad och ofta i ett himla kaostillstånd.
Det är som om jag är oförmögen att bearbeta både gammalt och nytt som jag har varit med om.
När något nytt kommer till slåss även allt gammalt om utrymmet på en och samma gång vilket ofta gör det i stort sett omöjligt att försöka reda ut och ta hand om eftersom det blir sådant kaos, tankekaos, känslokaos, förvirring, sådan oerhörd stress, ångest m.m.
Alla intryck är ständigt överbelastande vilket av förståeliga själ leder till att jag motvilligt måste avstå i från umgänge och annan kontakt med folk alldeles för mycket eftersom jag inte kan hantera mer när det är så fullt.
Jag har ett oerhört behov av att få utlopp och kunna få uttryck för allt det här kaoset som jag inte lyckas bearbeta.
Det behovet har jag haft i väldigt många år utan att jag har fått till det.
Förr har jag fått utlopp genom mycket och intensiv tränaning som löpning, simning m.m. (skadligt mycket tyvärr)
Något som jag saknar oerhört (men skulle ju så klart inte ägna mig åt överträning igen då) men, det klarar ju tyvärr inte min kropp sen kolappsen/utmattningen för 12 år sedan :(
Genom att måla, teckna, skriva allt möjligt och sjunga m.m.
Inget sådant har fungerat sen kolappsen/utmattningen heller eftersom intresset är borta, det känns snarare mer jobbigt att göra sådana saker, har ju försökt "tvinga" mig till det ett antal gånger men inte lyckats hitta tillbaka alls.
Och även försöka stänga av så mycket som möjligt genom att äta enorma mängder socker,snabba kolhydrater och fett eller helt enkelt svälta mig.
Ja, jag vet, inget egentligt utlopp, men i allafall ett sätt att hantera livets svårigheter på även om det var väldigt destruktivt och aldrig hållbart i längden.
Jag behöver ett ordlöst utlopp/uttryckssätt känner jag, men jag vet verkligen inte VAD???
Någon som har något tips på en icke fysisk aktivitet kanske? :)
Mina kosttillskott just nu (Del 1)
Ph-kalk från Phbalans, innehållande kalcium och magnesium.
Ska vara avslappnande och lugnande bland annat, men en del tar även detta för att få bättre pigment, lättare bli brun och allmänt sett tåla solen bättre, tyvärr har det inte gett någon sådan effekt på mig som verkligen skulle behöva det.
Detta tar jag på kvällen sen många år tillbaka för att åtminstone få något bättre sömn (har glömt det några gånger under åren och märkt att sömnen blivit ännu uslare då.)
Probion Active från wasa medicals, probiotika/mjölksyrabakterier för magen.
Har testat många olika sorter och märken av probiotika de senaste 11-12 åren och just nu fungerar dessa bäst.
klarar inte av att leva med min Ibs utan dessa, (att ha svåra magsmärtor och extrema diarrér är påfrestande för vem som helst)
Ester- C, C-vitamin som är syraneutralt från Medicanord (hade hellre hållt mig till helt naturligt c-vitamin i form av till exempel nyponpulver och/ eller nässelpulver om jag hade tålt det)
C-vitamin ska ju vara bra för mycket, allt från immunförsvarstärkande, till att minska trötthet och utmattning till att vara stärkande och skyddande för huden.
Stress B-komplex från Thorne , B-vitaminer.
Eftersom B-vitaminer går åt snabbt och behövs när man är utsatt för mycket stress.
Kan ge en både lugnande och uppiggande effekt, var länge sen jag åt B-vitaminer sen jag började med dessa för några månader sedan, med tanke på all extrem stress jag levt med så länge hade jag önskat att jag ätit B-vitaminer åtminstone sen tidiga tonåren.
Undrar hur mycket skillnad det hade gjort?!?
Mucopen Havtornskapslar från Wrams (ekologiskt)
Havtornsolja ska vara bra för mycket, men är kanske framförallt känt för att vara bra för torr hud och slemhinnor.
Innehåller framför allt fettsyrorna Omega 7 och 9.
Jag tar det främst för att hoppas på att minska lidandet och de värsta skoven av mina urinvägsproblem/urinblåse/urnrörsinflammation som jag lever kroniskt med.
Än är det lite tidigt att säga om det hjälper eller äj, har ätit dessa sen innan jul och i allafall inte varit sängliggande och jättedålig sedan dess)
(Ett annat mer välkänt märke som säljer sådana här kapslar än Membrasin, men de är både dyrare, svagare och inte ekologiska som dessa)
Vad äter ni själva för kosttillskott?
Chock och förtvivlan..
När allt alltid är för mycket att hantera för att både hjärnan och kroppen är sönderstressad (både hjärnskadad och kroppskadad för livet?!? Känns så efter att ha försökt komma ur det här helvetet i ca 12 år efter utmattningskraschen utan att lyckas) så är minsta lilla förändring oftast oerhörd påfrestning att hantera.
Mitt enda hopp för att en dag må betydligt bättre och känna att jag lever ett liv som känns meningsfullt ligger i det arbete jag gör med hjälp av min psykoterapeut som jag har gått hos i många år.
MEN....
Idag fick jag en chock och känner mig livrädd och förtvivlad över framtiden....
För psykiatrin som jag hör till ska omorganiseras och jag kommer inte att få gå kvar hos min terapeut längre än till sommaren eller hösten, sen måste börja om på nytt med någon okänd människa.
Inte nog med att jag lider av svår separationsångest som påverkar mitt liv varje dag, jag lider dessutom av att jag inte har någon grundtrygghet vilket gör att jag bland annat i princip ständigt känner mig väldigt skör, liten, utsatt och rädd.
Att starta upp något med en ny terapeut tar mig si så där tre år innan jag känner att jag vet var jag har den personen och den i sin tur har fått ett hum om vem jag är och hur min problematik faktiskt ser ut.
Jag förstår ärligt talat inte hur jag ska orka med det, att behöva förklara, förklara förklara och bli missförstådd m.m.
Hur ska jag få energi till det när jag redan lider av sådan kronisk trötthet och energibrist?!?
Jag har en annan psykkkontakt som jag har haft sen ännu längre tillbaka, men som jag inte träffar lika ofta och som inte har samma kunskap eller förståelse för min problematik och livssituation och därför heller inte kan hjälpa mig speciellt mycket framåt, men ändå har en betydelse, henne får jag troligtvis heller inte ha kvar i och med den här omorganisationen.
När man som jag har ett väldigt litet socialt nätverk påverkar det här ännu mer så klart.
Jag har egentligen bara en vän/kompis som jag träffar, det är Assar och det är ingen jag kan vända mig till på riktigt ens, vi passar inte ens särskillt bra i hop, ja det är en komplicerad relation och vi ses nu mera i snitt mindre en en gång i månaden...
Har ju föräldrar (30 mil bort) och syskon, men de träffar jag sällan och pratar inte jätteofta med heller, står dem inte nära heller egentligen, står ingen "vanlig människa" nära, vilket jag saknar väldigt mycket.
Ensamhet är det normala för mig, något jag vantrivs jättemycket med.
Känns verkligen som om hela havet stormar och den lilla trygghet som funnits ska försvinna och man blir puttad i havet bland hungriga hajar eller något i och med det här med psykiatrin...
Fy f-n!
