Tankarsombankar

Japp, sprillans nya produkter har nyligen kommit ut och jag har redan kollat in dem på Kicks som för övrigt har 20% rabatt på utvalda Weledaprodukter bland annat :)

Pomegranate Facial Care

Granatäppleserien är en uppstramande och skyddande ansiktsserie speciellt framtagen för den mogna huden runt 40+. Innehåller ekologisk kallpressad granatäpplekärnolja som är rik på skyddande antioxidanter och samtidigt har en stimulerande effekt på cellförnyelsen. Huden blir fastare och slätare och rynkor
och linjer blir mindre framträdande. Innehåller också arganolja, gurkörtsolja och macadamianötsolja som gör huden mjuk och smidig samtidigt som den egna
skyddsbarriären förbättras. Fina växtextrakt av bl.a. hirs och slånbär ger huden ny energi och vitalitet.

Granatäppelserien består av: Pomegranate Firming Eye Cream, Pomegranate Firming Day Cream, Pomegranate Firming Night Cream, Pomegranate Firming Face Serum.

Nu så, si så där hundra år senare gör jag ett försök till svar på era reaktioner ang mitt senaste ADHD-inlägg!
Förstår att det här med diagnoser och mediciner rör upp, det gör det ju sannerligen för mig med.
Well, håller med om att det verkar gå trender i psykologi/psykiatri, men även inom somatiska sjukdomar och inom det mesta tycker jag.
Jag kan tänka mig att det lätt blir så när någon/några diagnoser just får större uppmärksamhet och är relativt ny eftersom både vanliga människor och vårdpersonal just då blir mer medvetna och insatta i den, vilket ju så klart är bra men även kan gå till överdrift.
Hur som helst, för min del var det ju faktiskt så att jag såg ett tv-program om kvinnor med ADHD och just därför fick upp ögonen betydligt mer för diagnosen och förstod att det jag hade trott om diagnosen och hur folk som hade den inte stämde med verkligheten, ja i allafall inte på kvinnor.
Den mesta forskningen och den mesta uppmärksamheten runt diagnosen handlar ju som vanligt om män :(
Det är ju mer på senare tid kvinnors ADHD har uppmärksammats mer och just att det skiljer sig...för hur många förknippar inte ADHD med stökiga/bråkiga killar i skolan???
Well, i tjejers/kvinnors fall är beteendet oftast det motsatta.

När man väl ställt diagnosen så finns det olika sätt att gå till väga.
För en del (oftast äldre antar jag?!?) så kan det vara en lättnad att bara få en förklaring på de problem och beteenden som man har haft i hela livet och  att det faktiskt inte är ens eget fel, att man inte bara kan skärpa sig hur som helst som en del säkert tycker och många säkert har mött människor som har sagt åt dem, förhoppningsvis har de redan lärt sig att leva med det och hittat lösningar som funkar relativt bra för dem, eller så börjar de medicinera och känner kanske känner att de för första gången i sitt liv kan fungera mer normalt, klara saker mer som andra och ta tag i sitt liv på ett sätt som de aldrig lyckats med hur hårt de än har kämpat för det tidigare.
Sen finns det ju en massa grejer man kan tänka på och testa för att få ihop livet bättre, det är ju lite induviduellt eftersom alla inte har samma problem och behöver samma typ av hjälp.
Det här läste jag i allafall någon stans (glömt var tyvärr..)

Behandling
Man kan underlätta vardagen för den som är drabbad. När det gäller barn och ungdomar kan man behöva anpassa skolmiljö och pedagogik, träna sociala färdigheter och utbilda föräldrarna i att bemöta sitt barn på ett konstruktivt sätt. Det kan också bli aktuellt med medicinering, i första hand med centralstimulerande läkemedel i låga doser. Läkemedlen ökar förmågan till uppmärksamhet och koncentration och gör det lättare att kontrollera impulser och överaktivitet.
En vuxen med adhd kan förutom behandling med läkemedel också behöva hjälp med att strukturera och planera sin tillvaro för att få vardagen att fungera. Här kan en arbetsterapeut vara ett bra stöd, liksom även vissa tekniska hjälpmedel som gör det lättare att hålla tiden och komma ihåg sådant som måste göras. Från kommunen kan man få praktisk hjälp med vardagssysslor som att handla eller städa. Ett annat exempel på stöd är anpassning av arbetsplatsen. Psykoterapi, i första hand kognitiv beteendeterapi KBT, kan enligt vissa forskningsstudier förbättra förmågan till problemlösning, planering och organisering av tillvaron. För att terapin ska fungera är det viktigt att terapeuten har kunskaper om adhd och kan anpassa behandlingen efter patientens speciella förutsättningar, till exempel ett nedsatt arbetsminne.
Vet även att det finns speciella ADHD-enheter där man kan få hjälp.

Attention Defict ja, visst är det så att jag på ett sätt har för mycket ”attention” och att det verkligen ställer till problem.
Hmm, hur ska jag förklara nu då, vill gå in mer på det här men hittar inte alls orden just nu :(
Ellen, om du vill så får du gärna ta några exempel så att jag hittar tillbaka till det här lite lättare :)
Hur som helst, i det här fallet syftar man på lättdistraherad och har svårt att koncentrera sig på saker och ting och det stämmer absolut på mig i alla fall.
Jag är/blir lätt väldigt splittrad och har väldigt svårt att koncentrera mig på en sak i taget vare sig det gäller samtal med andra människor eller saker jag ska ta tag i hemma, det är så mycket som försigår samtidigt att det blir väldigt svårt.
Kan vara något jag ser, hör eller vad som helst som gör att jag tappar fokus totalt på det jag höll på med och inte kan släppa det nya som dök upp, det låser sig liksom...eller ja, jag vet inte hur jag ska förklara.
Tycker att jag är rätt dålig på att förklara saker, jag vet i skallen oftast vad jag vill ha sagt men sen när jag ska få ut det så blir det inte alls lika bra..och jag har fått höra att jag skulle passa att vara lärare av ett par människor i ett kurssammanhang som arbetsförmedlingen hade en gång...
Vilket skämt!!!

Visst, jag håller med om att prata fort, vara uppskruvad o.s.v.  inte alls behöver ha att göra med ADHD eller ADHD/ADD, var nog mest den tolkningen tjejen på Silvret gjorde när vi möttes första gången, eller så var det något annat?!? Jag vet faktiskt inte?
Så kan man ju absolut vara som person eller helt enkelt beroende på stress/ångest eller av andra känslomässiga skäl än just ADHD/ADD...ja, man kan ju vara manodepressiv till exempel...om man nu ska dra in ännu fler diagnoser i detta ;) Nä, vi lämnar nog det nu.

Well, beträffande Assar så blidde det ingen neuropsykiatrisk diagnos över huvudtaget faktiskt, så nu kan jag i alla fall släppa det.
Sen tycker jag definitivt fortfarande att det är oseriöst att göra en utredning på någon med så pass många starka mediciner som han har, jag tror inte att man kan se igenom medicineringen särskilt väl när någon har gått på medicineringen i många år.
Tog för övrigt upp det i veckan när jag träffade Neuroläkaren, han sa att det så klart är svårt att se igenom medicinering men att det för det mesta går om man är skicklig (ja, något sådant svarade han)

Sen det här med vad som är rätt och fel ...hur man är som människa, vad som accepteras av samhället som rätt eller fel ...
Att medicineras eller/och behandlas för att man kanske inte passar in i "mallen" det är ju ett väldigt stort ämne som både är tänkvärt och viktigt.
Det skrivs helt klart ut läkemedel i onödan (fast det gäller ju även somatiska sjukdomar) både fel läkemedel och till fel personer..
Många gånger skulle andra åtgärder vara bättre som kost, motion eller något annat.
Men samtidigt är det bra att läkemedel finns, för trots allt så räddar de människor eller i allafall hjälper många.
Sen att läkemedelsbolagen och andra vill tjäna pengar på folks ohälsa, ja det är ju riktigt riktigt vidrigt och ett stort ämne som är både tänkvärt och jätteviktigt det med.

Puh....det var lite om detta i allafall!!

---

Ja, söker och söker hela tiden efter att "livet" ska bli liiiite bättre i allafall...
För det måste det bli, det går inte annars...
Har så klart läst en hel del böcker och psykologiska artiklar i tidningar under årens lopp....
Inte särskilt mycket de senaste åren dock...
Kanske är det här något?!?
Låter ju som en läsvärd bok iaf =)
Ska lånas på bibblan!
Någon som läst den???

Om jag gick ner i vikt, träffade en fantastisk man, fick barn, köpte en ny bil och vann en miljon, visst skulle jag bli lyckligare då?

Det stämmer, men bara lite lyckligare en kort tid och inte mycket lyckligare på lång sikt.

Sonja Lyubomirsky har under många år forskat på vad som verkligen gör oss lyckliga. Hennes grundtes är att 50 procent av vår förmåga till lycka är genetiskt bestämd (vi föds med en viss grundnivå eller bas för lycka), 10 procent beror på omständigheter och slump (partner, ekonomi etcetera) och 40 procent kan man påverka själv.

Det här är både en självhjälpsbok och en populärvetenskaplig presentation av den senaste lyckoforskningen. Boken innehåller ett flertal frågeformulär och ger genomgående konkreta förslag på vad du kan göra för att bli lyckligare.

Originaltitel: The how of happiness: A scientific approach to getting the life you want


Sonja Lyubomirsky är professor vid psykologiska institutionen på University of California, USA. Hon har doktorerat i socialpsykologi vid Stanford University.

---

Har beställt den här nu :)



Beskrivning:

Huden är kroppens spegel
Vår hud har alltid fascinerat. Redan på de gamla egyptiernas tid sägs det att Cleopatra badade i mjölk för att få vackrare hy. Men huden är också vårt största organ med många viktiga uppgifter. Ur ett holistiskt hälsoperspektiv betyder huden mycket, eftersom den avslöjar allt från hormonrubbningar och skador på organ till själslig hälsa. Modern forskning har visat på nya spännande och viktiga funktioner för huden. Självklart påverkar även gener och livsstil hudens åldrande.

Men vad kan vi göra för att ta hand om vår hud på bästa sätt? Vad bör vi äta? Hur farlig är solen? Och vilken hjälp kan man få för hudåkommor som rosacea, akne, eksem och psoriasis?

I Vägen till friskare hud beskriver läkaren Helena Nyblom hudens uppbyggnad, funktion och åldrande. Fokus ligger på vad man själv kan göra för att ha god hälsa och få en frisk och vackrare hud efter sina egna genetiska förutsättningar. Medicinsk kunskap kombineras med estetisk hudvård. Den moderna forskningen presenteras så att den kan praktiseras i vardagen. Boken ger tips om vilka vitaminer, mineraler och fetter som bygger upp hudens struktur, vad som är den bästa anti-rynk-krämen och hur man kan påverka hudens förtidiga åldrande. Man får också veta vilken hjälp man kan få för hudåkommor som rosacea, akne, eksem och psoriasis, samt vilken effekt olika laser- och ljusbehandlingar kan ha.

---

Det är kris i terapin och hela mitt "liv"...
Jag sulle behöva skriva om det, men som alltid, ju mer jag behöver ventilera dess tu mindre går det...
Tusenmiljoner ord och känslor ,kaos i skallen men det går för snabbt och som sagt för kaotiskt för att skriva ner det.
Typiskt!
Jag är alldeles för orkeslös också!
Jag hoppas ni förstår lite....

---

Jag har fastnat kan man väl säga, i och med att jag vill svara på mitt senaste ADHD-inlägg (som jag inte får till några bra formuleringssvar på nu eftersom min hjärna bara eeeee...ja vad gör den?!? Ja, den är halvt hjärndöd typ + att era svar var så bra och intelligenta som vanligt så att det låste sig ytterligare för mig med prestationsångesten.
Well...kunde ha skrivit om annat så länge, men då drar jag ju bara längre och längre i från det inlägget, risken är då att det aldrig blir av att få till det :(
Jag vill nämligen aldrig bli en sådan där bloggare som aldrig svarar, usch varför ska man blogga då?!?

Nu är jag tyvärr sjuk/förkyld dessutom sedan några dagar tillbaka, vilket gör att skallen fungerar ännu sämre...
Halsont, snörvel och elände (antagligen lite feber med)...finns knappt något värre när det är megafuktigt och 25grader ute :(
Stresstoleransen ligger dessutom på 0, men har inte megahjärtklappning som för några dagar sedan i allafall...
Nä nu är det down down skitmeningslöst och tungt i stället...
Well well...hur mår ni då??

---

Hej på er igen mina sötisar ;)
Jag har varit bortrest i en vecka, hemma hos min far i huset där jag är uppväxt.
Träffat morsan, styvfarsan och varit på minisläktträff  också, puuhhh!
Nämnde inte detta p.g.a eventuell risk för lägenhetsinbrott (ja, jag vet troligtvis en liiiiten risk men..)
Har inte gjort något särskilt ”där borta”, förutom släktträffpärsen då...
Kände mig tvungen att gå på den eftersom jag ”vägrade” i våras när det var ett 85-årskalas med mycket fler släktingar.
Min ena fasters gubbe var det i alla fall som fyllde år och vare sig jag min bror eller syster var där, så han var ledsen över det och min farsa fixade till den här miniträffen.
Nåväl, nu har jag och syrran i alla fall träffat honom och jag har undvikit att träffa onödigt många släktingar som jag inte har något att prata med om (Eller ja, hmm kanske en idiot då?!?)
Well, det gick väl att stå ut....fast jag blev helslut, var skitspänd och önskade att det skulle vara över mest hela tiden (något som troligtvis ingen märkte)
En kusin jag alltid (i vuxen ålder) har haft svårt för har i alla fall en jättesöt och sprallig dotter på 6år som jag bara har träffat några få gånger eftersom de bor i Italien.
Härlig är hon, men hon är alldeles fööööör mycket för att orka med i 6-7 timmar!
Lite om det var det....

---