Måste hitta en solkräm NU!

Jag hatar att det ALLTID ska vara så svårt att hitta ett solskydd för ansiktet som funkar och är naturligt.
Att gömma mig under en jättestor hatt  som jag nästan bara ser marken i och svettas en massa månader i pallar jag inte med hela tiden.
Det enda jag vill är att kunna ta en promenad i skogen eller vistas normalt ute,(bränner mig ju till och med när det är mulet ute) det vill säga definitivt inte ligga eller sitta och sola aktivt.
 
Det jag söker är iallafall ett solskydd/BB-cream eller liknande med minst Spf 20 som är:
 
Så naturligt som möjligt ingrediensmässigt (helst 100%)
Inte täpper till porerna
Inte är uttorkande 
Inte ger vit spökhy
Inte innehåller eteriska oljor eller parfym.
Inte är svårt att tvätta bort (funkar ju inte i praktiken om man måste gnugga och/eller använda starka rengöringsmedel som gör huden konstant irriterad och sliten.)
 
Hallonfröolja (anses ha en spf på mellan 28-50) har jag testat igen, det är möjligt att det hjälper mot solen, men tyvärr blir min hy irriterad och torr av det (även när jag använder jojobaolja samtidigt) precis på det sätt som min hy vanligtvis reagerar på nästan alla oljor :(
 
Alla tips mottages! :)
Eller måste man skaffa sig en sådan här? ;)
 

 

Frihet

Ett paket kakor överföll mig på Lidl igår, sen hoppade de alla in i min mun utan att jag hann protestera...
Typ ;)
Annars har det gått ytterligare 10 dagar som jag har klarat utan socker! :)
Så nu är jag uppe i 18 sockerfria dagar av 22 den här månaden!! Wow!
Idag traskar jag vidare i min sockerfrihet igen....hoppas jag verkligen...
Så sjukt skönt att slippa vara slav under sockret..
FRIHET! :)

Skrämselmotivation...

Jag vet inte hur det är för andra, men enbart skrämmande artiklar och böcker om sockrets skadliga effekter på hälsan och huden motiverar iallafall inte mig tillräckligt för att kunna sluta med socker.
Det måste vara så mycket mer tydligt för just mig att det är värt det.
Gårdagen var en sådan dag som verkligen fick mig jättemotiverad att vara utan socker, visserligen var det skrämselmotivation, men den kom helt från mig själv.
Det som hände var nämligen att jag efter att jag nästan i en veckas tid känt som om jag hållit på att bli sjuk/förkyld men som om det aldrig riktigt bröt ut vaknade tidigt på morgonen av att jag var tvungen att springa till toaletten.
Sen blidde det frossa/feber och konstant sveda och smärta och konstant springande på toa hela dagen eftersom jag drabbades av en urinvägsinfektion.
Förutom det jag vet om att socker gynnar bakterier och inflammationer så har jag tidigare drabbats av ett par riktigt riktigt kraftiga och smärtsamma urinvägsinfektioner som inte ens slutade att göra förbaskat ont dygnet runt (nej inte bara när man kissar, så har det aldrig varit för mig) när jag hade ätit antibiotika.
Den senaste urinvägsinfektionen hade jag sveda av i hela 3 år efteråt! Det gjorde så ont att jag inte kunde sova förrän tre på natten det första året.
Så, för min del fungerar det här med urinvägsinfektion riktigt bra som skrämselmotivation just nu.
By the way, känner knappt av urinvägsinfektionen alls i dag, så snabbt har det aldrig tidigare blivit bättre för mig!
Kan inte tro att det beror på något annat än att jag inte ätit socker/snabba kolhydrater de senaste dagarna.
Sååååå otroligt skönt om jag slipper antibiotika som sabbar magen och immunförsvaret åt skogen.

Allvarliga sockertag...

Vaknar upp och tittar mig i badrumsspegeln och ser rätt fräsch ut!
Det är såååå stor skillnad när jag skippar sockret, efter bara två dagar ser jag fräsch ut på morgonen, annars när jag tittar mig i spegeln är jag alldeles svullen och får verkligen ångest av eländet jag ser och blir rädd över att det är så jag kommer att se ut dagarna igenom om jag inte skippar sockret för alltid.
Socker och mer än två mackor om dagen i mjölväg gör mig så svullen och eländig.
Sen att jag på så kort tid redan blir lugnare, magen börjar bli bättre och ju längre jag klarar det dess tu mer bra effekter både fysiskt, psykiskt och hela livet i sig ger det.
Inte bara så klart, det är ju tufft också på många sätt, det värsta är inte suget, nej absolut inte, det värsta är alla känslor som jag är van att döva och hantera med socker (och tidigare genom långvariga ätstörningar, både svält och matmissbruk/träningsmissbruk) och sorgen över hur mycket i mitt liv har överskuggats/styrts av socker/matmissbruk, hur fruktansvärt mycket jag har missat på grund av det bland annat...
Ja, det är så hemskt att det ska vara så svårt att leva sockerfritt när det gör att jag mår så mycket sämre när jag äter det.... 
När jag tänker på hur mycket jag har missat i att leva vill jag verkligen inte vänta med att leva en sekund, men så finns det ju så mycket rädslor, panik/skräck och annat som ändå sätter så mycket käppar i hjulet att det blir svårt ändå.
*Suck*
Det känns iallafall som om jag är mer motiverad nu än vad jag har varit sen förra sommaren när jag levde sockerfritt i ca 2 månader och märkte hur värt det var då.
Så jag hoppas verkligen att det ska gå nu med och att jag klarar det betydligt längre än då och när jag väl faller (vilket man ju tyvärr måste räkna med) så kan jag klättra upp och fortsätta mycket snabbare än jag hitills har gjort.
Det står ju rätt mycket om sockrets skadliga effekter på hälsan och om sockerberoende i media nu förtiden, men trots allt tror jag inte att den större massan av befolkningen förstår hur mycket det faktiskt kan påverka hela ens liv, särskillt om man är sockerkänslig/sockerberoende som jag.
Jag tror inte att de flesta tar det på allvar hur skadligt det är med socker.
Just den oförståelsen/okunskapen som finns i sammhället tycker jag gör det ytterligare svårare i sociala sammanhang att leva sockerfritt och tacka nej till sådant som bjuds och liknande.
Så där känner jag nog att jag för det mesta tänker lösa det på andra sätt.
 
Till exempel kan jag istället förkara mig med dessa sanningar (som för mig stämmer)
 
♥ Jag har Ibs, jag får lida alldeles för mycket med min mage om jag äter socker/snabba kolhydrater
♥ Jag blir alldeles för uppvarvad och stressad om jag äter socker/snabba kolhydrater
♥ Jag får svåra sömnproblem om jag äter socker/snabba kolhydrater
♥ Jag får utslag och dålig hy om jag äter socker/snabba kolhydrater


Ny nät-tidning om sockerberoende! :)

Ja men visst! :)
Råkade på den när jag googlade på lite grejer i dagarna.
Så om ni vill få information, tips, råd och information om sockerberoende är det ett ställe att kolla in.
Nosuggaradded.se alltså!
 

Sockret igen och beställt solskydd för ansiktet...

Det är svårt att skippa det förbannade sockret, men det gick ganska bra förra månaden....tyvärr inte så att jag var sockerfri, MEN 15 av 30 dagar åt jag inget socker/godis och de andra dagarna låg mängden godis/choklad mest på ca 60gram om dagen, så det var i allafall inga mängder :(
Den här månaden har det där emot inte gått bra alls, hitills är det bara 2 av 16 dagar som varit socker/godisfria och alla andra dagar har det varit minst 100gram av något sockerrikt som mest ca 350gram om dagen :(
Känner mig väldigt stressad över att det går så dåligt igen och att solen dessutom gassar hela tiden, vill ju tåla solen bättre som man gör när man inte pumpar i sig socker i hela tiden....
Tänk om man åtminstone hade varit född med bättre pigment!
Nu är det ju inte så, så slutligen har jag bestämt mig för vilket solskydd det blir för i år för mitt face.
Mitt största problem med solkrämer för ansiktet brukar vara att de är för feta/portilltäppande och blir alldeles för vita i ansiktet, så detta verkar lovande :)
 
 
ULTRA LIGHT FACIAL MOISTURIZER - SPF 30
For Oily and Acne Prone Skin

This lightweight, protective day cream is easily absorbed and won't clog pores or cause breakouts. It contains Lemon Oil to detoxify the skin, minimize oil production and dry up acne and zits. Contains organic sunblocks to protect the skin from harmful UV rays. Ideal for use under make-up.

4oz/120ml

BENEFITS
• Easily absorbed lightweight formula won't clog pores
• Contains Oat Beta Glucan to protect against UVA oxidative stress
• Our non-toxic sunblock is derived from minerals Titanium Dioxide and Zinc Oxide to offer complete protection from the sun without irritating even the most sensitive skin
• Use daily under make-up or alone
 
INGREDIENTS:
DEIONIZED WATER, ZINC OXIDE (MINERAL SUNBLOCK), TITANIUM DIOXIDE (MINERAL SUNBLOCK), SUNFLOWER SEED OIL, LECITHIN, SAFFLOWER SEED OIL, EMULSIFYING WAX (VEGETABLE), GLYCERIN, COCONUT OIL, ALOE VERA LEAF JUICE, SEA ALGAE EXTRACT, LEMON OIL, SHEA BUTTER, GREEN TEA, JOJOBA SEED OIL, TOCOPHERYL ACETATE (VITAMIN-E), EUCALYPTUS GLOBULUS LEAF OIL, XANTHUM GUM (VEGETABLE), BENYZL ALCOHOL (PLANT ALCOHOL PRESERVATIVE)
 
Var nyss slut, men kom in på den brittiska webshopen Lovelula.com idag där jag köpte det för 262kr + 41kr i frakt, det är trots allt en ansiktsprodukt på 120ml, ligger ju oftast på 50ml och blir oftast mycket dyrare...

Dokumentär om socker ikväll...

TIPS!
En dansk dokumentär om socker visas i kväll på 2:an kl 20:00.
"Ska vi förbjuda sockret?"
Den verkar helt klart sevärd och intressant!
Man får bland annat följa två försökspersoner som ska leva utan socker i 3 veckor.
Den ena serverar i normala fall sina bar Coca Cola till frukost och dricker själv 3 liter om dagen!!
Den danske stjärnkocken Thomas Rhode som helt valt bort socker.
Och så besöker de den sockerfria danska kommunen Odder.
Finns att se på SvtPlay om man missade det eller vill tipsa någon.
 


Bra eller dåligt, inte vet ja....

Hmm, nu är det så där igen, precis som i somras när jag slutade med socker och samtidigt började med en medicin...
Jag vet inte vad som är vad?!?
Börjar jag känna mig mer samlad och lite mer avslappnad på grund av att medicinen (Valdoxanen) precis börjat verka på ett bra sätt eller är allt tack vara avhållsamheten i från socker?!?
Känns dessutom som ingen skulle kunna ge mig ett bra svar på detta :(
Idag, känner jag mig för övrigt mest konstig...
Borta på ett konstigt sätt, men ändå närvarande på ett sätt, men även förvirrad och tom...
Allt detta känner jag på någon slags neutral nivå dessutom...
Kan tänka mig att det är rätt svårbegripligt att förstå ;)
Jag känner hur som helst så som jag beskrivit men utan att jag kan avgöra om det är bra eller dåligt...
Går det åt h-vete nu eller blir det bara bättre liksom?!?
Hmmm....


Vad ska man säga till folk om sockerberoendet?

Det finns ju en hel del svårigheter med att vara sockerfri även om det så klart måste vara fördelarna med det som vinner i längden.....
Något som jag tycker är jobbigt är som rubriken lyder: "Vad ska man säga till folk om sockerberoendet?" 

För det första vill man ju kanske inte berätta för hela världen om det i de sammanhang man kan behöva avvika ifrån mängden och äta något annat än andra för att inte triggas/åka dit.
Det finns ju alltid människor som ska lägga sig i vad folk äter eller inte äter av flera skäl och ställa frågor.
Jag tänker lite som så att om det är folk som känner en dåligt kan man väl kanske alltid dra till med att man har någon allergi....eller säga som det är en överkänslighet (utan att för den saken skull gå in på VAD exakt det gäller)
Om det i Sverige vore en erkänd diagnos att vara sockerberoende/sockeröverkänslig hade det väl varit lättare att prata om det, men som det ser ut nu lär det väl dröja typ 10 år i värsta fall innan det blir det och vården börjar ge hjälp och stöd för alla drabbade :(
10 år som hinner ge fler  allvarliga följdsjukdomar som hjärt och kärlsjukdomar, fetma, diabetes, depressionener, ångest och mycket mera därtill alldeles i onödan :(
 
Vem vill bli bemött med ord som :
 
"Nä, du är inte sockerberoende, man kan inte bli beroende av socker, det handlar bara om att stå emot, äta det i rimliga mängder, det handlar om karaktär, se på mig jag klarar det hur bra som helst!"
Eller
"Jag som har bakat en så god tårta, du kan väl bara ta en liten bit? Det gör väl ingenting, det är ju bara en bit.
Eller
Äh, du som är så smal, det gör väl inget om du tar en bulle.."
 
Så blir nog tyvärr många bemötta.
Det finns ju knappast någon som säger till en alkoholist att den bara kan ta ett litet glas vin.
 
Personligen undviker jag att prata om det helt och hållet för det mesta just för att jag förväntar mig oförståelse och folk som inte tar det på allvar.
Bara tanken på det gör mig förbannad.
Jag tror inte att jag skulle klara av att prata om det mycket mer än det jag redan gör utan att bli så förbannad att jag inte skulle veta var jag skulle ta vägen...
 
Min far är bekymrad för mig p.g.a. all den choklad jag äter (då vet han inte ens hur mycket det egentligen är)
Han tycker att 100gram mjölkchoklad om dagen är mycket!
Jag kan hålla med om att det är mycket att äta varje dag med tanke på att det ändå blir ca 3 kg i månaden, men ändå lite eftersom jag snarare ligger på ca 5kg choklad i månaden (kan bli än del bullar och kakor också), men det har varit myyycket värre än detta under mååånga år tidigare!
Om han bara visste....är nog tur för honom att han inte har förstått det!
 
Så, hur ser ni på saken? Vare sig ni är sockerberoende eller ej, så får ni gärna komma med tips på vad man kan säga till folk!

Hjälp mot sockerberoende...

Igår kväll gick jag och funderade över sockerberoendet och tänkte; "Tänk om det vore möjligt att bara må illa och känna äckel av sockerstinna livsmedel så att det aldrig kunde slinka ner eftersom motviljan vore så stor" 
Tankar i stil med det.
Ikväll klev jag steget vidare i mina funderingar och tänkte; "Det borde ju finnas hypnos mot sockerberoende, det måste jag googla på ju"
 
Nu har jag gjort det och fått en del träffar med både nöjda klienter och hypnosterapeuter (googla själva på hypnos mot sockerberoende så får ni se) men det ledde mig även vidare till självhypnoskivor mot sockerberoende, känns som något som jag skulle kunna tänka mig att testa utan att lägga ut en massa pengar (som jag ändå inte har)
Hittade dessa två nu;

Självhypnos mot sockerberoende  av Erna Westlund (CD)
 
Självhypnos mot sockerberoende
Sötsaksberoende – sockermissbrukare

"Sötsaksmissbruk", "Godisberoende", "Sötsug"… ja, vad allt kan man inte kalla det? Med hjälp av självhypnos kan man påverka sig själv på så sätt att intresset för sötsaker elimineras. En CD med självhypnos för Dig som har detta problem. Den lyssnar man flitigt på och ska snart märka förändring!

I det avslappade, hypnotiska tillståndet blir man tydligt medveten om både sin egen insikt i detta och sitt eget beslut att det nu måste vara nog. Tydligt, och mycket snart finner man, att intresset och längtan efter sött helt enkelt försvunnit som av sig självt.
Vill bara inte ha – nej, det känns närmast äckligt i munnen. Ingen uppoffring alls. Och kroppen blir så nöjd och glad när den slipper utsättas för allt vad socker åstadkommer.
Finns att köpa här

Fri från socker - slipp ditt sockerberoende (Ljudbok, CD)
Författare: Malte Lange
Slipp ditt sockerberoende med hjälp av denna ljudbok med hypnos. Detta program hjälper dig till en effektiv sockeravvänjning, så att du kan komma ut ur sockerberoendets skugga.
Läs mer här


Socker the fucking shit!

Det går inte alls bra med att sluta med sockret och det gör mig så less...
Så här ser det nämligen ut:
Jag klarar 2-6 dagar utan socker..
Sedan blir det ett jäkla frosseri, på gränsen till hetsätning i flera dagar då jag är som besatt och känner att det är omöjligt att bryta beteéndet och känner mig hur misslyckad och äcklig som helst.
Jag får troligtvis i mig mer socker på dessa dagar än om jag hade spridit ut det på en hel vecka utan några dagar sockerfri.
Så frågan är om det är någon vits med det här?!?
Äta socker var eviga dag eller inte lika ofta men mer på en gång?!?
Vill ju verkligen inget av det, vill bara vara utan det!
Eller om jag hade kunnat hantera det, äta något sockerikt som lördagsgodis i rimlig mängd.
Hatar det här, måste komma på något bra sätt att få det att fungera!
 


Så går det med nyårlöftet...

Jo då, 11 av 14 dagar det här året har jag varit sockerfri :)
5 dagar först, sedan gick det åt skogen i tre dagar och sen blev jag rejält sjuk i vinterkräksjukan och räddad i från fortsatt sockerknarkande så :)
Sen har jag ju inte varit utanför min dörr på 6 dagar, vilket har räddat mig från att kunna få tag i något sockerrikt.
Det är NU det blir svårt IGEN!
Idag ska jag försöka mig på att orka gå ut lite för första gången och det innebär även att handla lite mat och sådant...
Nä, det SKA GÅ!
Jag vill klara det här!
Den här gången vill jag klara mig längre än 2 månader (som i somras) i från att vara fast i sockerträsket igen.
Helst hela livet.........


Nytt år nya tag...

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla!
För egen del hoppas jag att det äntligen blir "mitt" år, året då det börjar gå åt det positiva hållet, det har verkligen varit dags i många år för det......
 
Som jag har nämnt tidigare är jag egentligen inte mycket för nyårslöften och det är väldigt sällan jag avger några sådana löften...
MEN, eftersom jag vill, behöver och måste ta mig ur mitt sockerberoendeträsk så har jag veckan innan det nya året kom bestämt mig för att just 1:a Januari är ett väldigt bra datum att börja om på nytt allvar med sockerstopp.
Är ju väldigt lätt att hålla räkningen på hur det går och hur länge jag har klarat mig då.
2 dagar har gått och det har gått, mår riktigt uselt, men hur mycket det beror på sockerstoppet är egentligen oklart...
Någon mer som har avgett något nyårslöfte kanske? 


Hur kunde jag sluta med socker egentligen?

I nuläget fattar jag inte hur sjutton jag klarade av att sluta med allt socker/choklad och dra ner på kolhydraterna i övrigt i ca 2 månader i somras.
Jag har försökt många gånger sedan dess att återgå till detta och har som längst (en gång) klarat av det i 6 dagar, men oftast bara i 1 ynka dag.
Varför har det varit så omöjligt att sluta sen?

Jag anar att det här med att sluta med sockret i somras hade mer med mitt bättre mående att göra än Mirtazapinen (antidepressiv medicin som jag åt då)
Jag kan ju inte vara hundra förrän jag är utan socker i en lång period igen, men jag anar detta bland annat på grund av att min far i nuläget har ätit samma medicin ett litet tag och inte upplevt lika mycket positivt med den som jag gjorde.
Jag och min far brukar reagera väldigt likt på mediciner nämnligen.
Jag skulle förmodligen behöva sluta med sockret/chokladen och dra ner på kolhydraterna nu mer än någonsin.
Eftersom ångesten/hjärtklappningen/ spänningen/smärtan i kroppen och en massa annat är värre än på länge nu.
Vet ju att jag t.e.x. blir mer spänd/uppvarvad och trött av sockret....ja en massa andra bieffekter har det ju också när man är sockerkänslig som jag är.
Skulle verkligen behöva fixa det här nu!
Har ju dessutom viselsen hos far i jul framför mig, skulle verkligen behöva ha krafter och må bättre än nu  för att klara av det utan att det enbart blir en pina där.
Tack och lov är han inget sockermonster själv och är definitivt på min sida vad det gäller att sluta med sockret.
 
Ni som lagt av med socker, hur länge har ni klarat det som längst?



Svårt utan socker....

Även fast jag återupptog sockerstoppet efter det inte allt för stora återfallet jag hade för lite mer än en vecka sedan så har det varit svårt, ja dagligen har det varit svårt och precis på gränsen att åka dit igen.
Det har blivit lite som jag var rädd för innan jag slutade med sockret, d.v.s. Det har blivit svårare med tiden!
Men jag vill, vill vill verkligen leva utan sockret ändå!
Det har ju dessutom varit både medicininsättning, medicinutsättning, det årliga besöket av farsan, extra mycket sömnproblem p.g.a. både inomhusvärmen på sommaren m.m.
Sen en del annat mycket stressande och jobbigt efter att farsan åkte...
Nu har jag dessutom två veckor utan någon kurs två gånger i veckan att gå på (höstkurserna börjar sen) och det gör att det bli väl mycket tid över att må dåligt över.och extra mycket ensamhet, inte bra för mig.
Så, det är väl egentligen inte så konstigt att det inte är lätt att vara sockerfri och inte kunna stoppa i sig chokladkakor m.m. för att lugna ner/ dämpa, stå ut o.sv. som jag annars hade gjort...
Blir förhoppningsvis lättare igen om ett tag.
Det måste det bli!
 

Ramlat dit...

Usch fy och blä!
Igår lurade sockermonstret bakom knuten utan att jag hade koll på det.
Föll för en stor chokladboll, vidare till två Snickers och väl hemma en halv burk jordnötssmör.
Kände så tydligt av hur det påverkade min kropp, tydligare än någonsin faktiskt.
Kände mig alldelles febrig och fick hjärtklappning av skiten!
Idag är min mage svullen och innehåller gaser i från h-vetet typ.
Känner mig till och med illamående.
Nä, nu är det en dag i taget som gäller igen, fortsätter självklart med mitt sockerfria liv!
Fast det känns som att börja om på nýtt idag.
Förhoppningsvis känns det lättare igen om några dagar.
Idag hade jag klarat en hel månad sockerfri om det inte hade varit för gårdagen......
 
Det har varit extra jobbigt på sistone, så att det skulle komma ett bakslag så här var ju inte särskilt konstigt.
Min far har som sagt varit här en vecka vilket har inneburit att jag har känt mig väldigt stressad, pressad och de flesta dagar alldeles matt och mått jättedåligt p.g..a överansträngning.
Är inte van att umgås mycket med folk p.g.a. min nedsatta ork, stresskänslighet, ångest m.m.
Så att gå från knappt något umgänge  till att umgås varje dag och dessutom gå rätt långa promenader blev övermycket för mig.
Dessutom har min bror och far tapetserat min sänghörna en eftermiddag, vilket gjorde mig galet stressad.
Jag pallar ju inte med att ha folk hemma över huvudtaget, men ibland måste man ju..
Det var inte särskilt roligt för dem heller eftersom jag blev väldigt irriterad, lade mig i  en massa o.s.v.
Så, igår var sista dagen vi sågs innan hans hemresa, då märkte jag ju dels på honom att han tyckte att det var jobbigt att skiljas åt eftersom vi ses så sällan, och så drabbades jag själv av min vanliga vidriga separationsångest dessutom.
Hmm ja!
 

Hur det går med sockerstoppet...

Idag är det 7 dagar utan socker och snabba kolhydrater! :)
Känner mig stolt!
Knappt så att jag kan tro det själv!
Jag hade inte räknat med att det skulle vara någon dans på rosor, vilket det inte heller har varit..
Men, det här är det enda sättet för mig, det är jag helt säker på, jag kan inte hantera godis och sötsaker/snabba kolhydrater bara jag bestämmer mig för det vid vissa tidpunkter.
Hur ofta och hur många gånger har jag inte bestämt mig för det?!?  Det har ju alltid bara gått åt h-vete rätt snart!

 
Hur har jag gjort då?
 
Jo, jag har käkat bra mat tre gånger om dagen (något mellan mål på eftermiddagen bestående av Keso vid något tillfälle eftersom jag var rädd att det skulle gå illa när jag träffade Assar en dag) och har varit noga med att få i mig tillräckligt med fett och protein förutom grönsaker och långsamma kolhydrater som Quinoa.
Hellre för mycket fett och protein än för lite eftersom det håller blodsockret stabilare och mättnaden även blir längre.
 
Jag börjar alltid dagen med lite kanel i maten eftersom det är vetenskapligt bevisat att det håller blodsockret stabilare under hela dagen, rekommenderas för diabetiker dessutom.
 
Äter mindre frukt eftersom det kan vara triggande och få blodsockret att svaja.
När jag äter frukt är det ALLTID i samband med en måltid.
Bär är att föredra eftersom det innehåller mindre socker.
 
Har nästan aldrig plånboken med mig när jag går ut, förutom om det är extremt nödvändigt!
Handlar mat och sådant när jag har ätit nyligen så att det blir mindre risk att jag skulle åka dit.

 
Känslomässigt har det varit mycket av en berg och dalbana.
Jag växlar mellan att känna mig oövervinnerlig med världens självförtroende och mellan en massa ilska för att slå över i en väldig nedstämdhet, gråt och känna mig väldigt liten och ynklig.
Suget känns enormt på kvällarna ofta.
Det var särskillt en kväll nyligen som jag trodde att det var totalt kört.
Men otroligt nog klarade jag det igenom att fortsätta att se filmen jag höll på att se och med benen trummandes i hundraåttio.
För det mesta på kvällarna känns det rikkigt svårt och  jag tänker tankar i stil med: " Nä, nu pallar jag inte mer, i morgon skiter jag i det här o.s.v." men sen när morgondagen börjar så känns det inte så, det är det bästa av allt! :)
 

Från klarhet till klarhet...

Hoppar runt bland en massa böcker om mat och sockerberoende nu.
Egentligen är det sött, allt som smakar sött (och mycket ang att man är känslig för kolhydrater det handlar om)...borde heta sötöverkänslighet egentligen!
Precis som med alla andra beroenden så har man en överkänslighet som inte de som har en beroendepersonlighet har och dessutom ett mycket känsligare blodsocker även om man äter samma saker som en ickeberoende.
Det hade jag faktiskt ingen aning om innan jag läst om det i den gamla klassikern " Slut på sockersuget - Potatis inte Prozac"
Lånade den på bibblan igår och kände att jag bara gick från klarhet till klarhet med vad som fanns skrivet om hur olika man reagerar som beroende och ickeberoende.
Till exempel får ju jag ökat självförtroende av att sätta i mig en chokladkaka, ett falskt sådant givetvis, men ändå skönt för stunden och ju tyvärr går över i en loserkänsla m.m. sen i stället...
Det har nog de flesta som inte beroende svårt att förstå, för det låter ju rätt konstigt och korkat eller hur?!?
Så fungerar det ju för en alkoholist också å´andra sidan.
Jag blir galen på all information jag egentligen skulle vilja förmedla till folk i min närhet, till andra sockerberoende m.f.l.
Önskar att alla läste och fick sig ett hum om vad det handlar om, allting handlar ju om hjärnan!
Det är både väldigt intressant och skrämmande.
Läste även igår om att anledningen till varför många människor inte blir hjälpta i terapi och tillräckligt av antidepressiva är för att de är sockerberoende och att mycket av depressionerna, ångesten, den inre stressen, sömnproblemen, tröttheten o.s.v. beror på just det och inte går att "fixa" med mediciner eller terapi just därför!
Självklart kan man ju ha haft en traumatisk barndom och grejer man behöver hjälp med i terapi, men det är ju heller inte helt ovanligt att man söker hjälp och inte förstår sig på varför man mår som man mår och inte har haft en tuff uppväxt till exempel.
Nå väl, det var väldigt lite av det jag egentligen ville säga, jag hoppas att det gick att förstå något?!?
Jag vet att jag inte är den bästa personen på att förklara saker, känns som att hjärnan sätter krokben på mig många gånger,
Förstår verkligen inte hur några handledare på en kurs jag gick via arbetsförmedlingen en gång kunde tycka att jag skulle bli lärare?!? (som min far har varit hela sitt liv)

Stopp!

 
Nej! Jag har lurat mig själv alldeles för länge, men nu är det slut på det!
Jag kan inte äta choklad/sockerrika livsmedel på bestämda dagar eller tidpunkter som jag bestämmer och har kontroll över.
Jag är sockerberoende och för att kunna hantera det så småningom på ett bra sätt (hoppas jag) finns det inga mellanvägar, det enda som gäller är att sluta med skiten helt och hållet!
En alkoholist kan ju inte bestämma att den "bara" dricker ett glas vin varannan dag eller liknande.
Det handlar ju om en annan kemi i hjärnan än för den som inte har ett beroende, en ökad känslighet och en massa med signalsubstanserna att göra som fuckar upp det.
Well, det svåra med det här är ju att hålla ut i längden, är så jäkla rädd för hur jag ska må utan.
Inte bara psykiskt där det ju fyller en massa funktioner utan även fysiskt.
Jag använder det ju för att hantera fysisk smärta, för att orka när jag är alldeles för energilös också.
Tänk om jag kommer att ramla ner i den djupaste grop där allt bara handlar om bottenlös depression, förtvivlad gråt, hjälplöshet och total brist på att orka någonting!
Jag har ju varit där förut, aldrig mer vill jag vara med om den fruktansvärda skräcken.
 
Kör på nu i allafall....
Finns ju möten här i Stockholm i samma anda som AA för sockerberoende, kanske går på något sådant möte..


Hålla fast och trappa ner

Har bestämt mig för att hålla ut till början av nästa vecka med nya medicinen..
Fast då tänker jag inte ändra eller sluta med den, nej jag kommer att minska Cipralexen då i stället.
Eftersom jag blir så himla trött och konstig av mirtazapinen (vilket brukar vara värst i början, men även kan hänga kvar en del i långa loppet av den här typen av mediciner NaSSa) kan jag nog klara det det lite bättre att trappa ner lite på cipralexen, vilket jag i normala fall blir väldigt dålig, speciellt fysiskt av.
Det som särskillt gör att jag håller fast vid mirtazapinen är sömnen, att den verkligen fungerar som en sömntablett så att man kan få till en bättre dygnsrytm bland annat.
Som sagt, guld värt för mig som i normala fall i princip aldrig lägger mig innan midnatt och dessutom sover för ytligt och för få timmar.
Det här är för övrigt en av de stora anledningarna till varför Assar har ätit mirtazapin i över 10år.
Finns förresten en till STOR anledning att ge mirtazapinen en chans och det är faktiskt mitt socker/chokladberoende!
Ja, jag hade verkligen inte förväntat mig att en medicin som har som vanligaste biverkningar ökad aptit och viktuppgång kunde göra att det går lättare att hantera socker/choklad!
känner helt enkelt inte alls samma behov att käka det nu :)
Vilket väl i och för sig säkerligen beror mycket på att jag inte har en massa ångest och känner mig stressad hela tiden som annars.
Nå väl, det återstår att se hur allting går....


Tidigare inlägg
RSS 2.0