Tankarsombankar

Det är tyvärr inte mycket som fungerar vare sig vad det gäller huden/hudvård, att hitta rätt kost/skippa sockret eller att komma någon vart för att må bättre fysiskt som psykiskt och orka lära känna någon/några nya människor.😟 Ja, killarna jag nämnde i tidigare inlägg har jag i stort sett bara undvikit tyvärr. 

Har mest hängt i diverse slutna  facebookgrupper sedan årsskiftet (gick med i facebook innan jul!) Den bästa av grupperna på många sätt är en stödgrupp för att trappa ner psykofarmaka väldigt långsamt (max 10% av dosen var fjärde vecka eller mer sällan) Jag klarar dock bara runt 4% i minskning och blir ändå väldigt påverkad av det fysiskt som psykiskt. Har dock en paus från att trappa ner sen några månader tillbaka och kommer troligtvis fortsätta ha det till i höst när det blir svalare temperaturer igen eftersom jag liksom många andra blir så otroligt överhettade och svettiga av att trappa ner psykofarmaka.

Vill VERKLIGEN bli av med den där jäkla Cipralexen! Men förstår ju att det kommer att ta flera år av en massa helvetessymptom för att jag förhoppningsvis ska kunna bli fri från den och slippa börja med den igen sen. Har hittills bara lyckats trappa ner 1,25 mg, så ligger nu på 7,5 mg.

 

Var hos en läkare på Vårdcentralen för ett par veckor sedan (tog med mig syrran dit pga hur illa jag har blivit bemött så många gånger av läkare) som precis när jag gick sa att hon tyckte att jag skulle läsa på och sätta mig in i ME/kroniskt trötthetssyndrom eftersom det skulle kunna vara det jag lider av och har lidit av i ca 15 år nu sedan jag blev allvarligt utmattad och alla svårigheter och symptom jag har haft sedan dess. ME/Kroniskt trötthetssyndrom kom redan på tal i början av detta elände av en psykläkare, men INGEN vare sig psyk eller vårdcentralen har ju brytt sig sedan dess, så vad spelar det egentligen för roll om det säger sådant (men heller inte skriver något om att de misstänker detta i min journal) när de ändå inte kollar upp mig ordentligt och erbjuder mig den vård som faktiskt finns för det i så fall?!? Det finns inte mycket hjälp för den diagnosen, men man kan bland annat testa regelbundna sprutor med B12 och Folsyra, vissa mår mycket bättre av det.

Hmm, har precis varit ute och promenerat lite i Farsta strand och pratade med en kille som var på besök från Algeriet, jag var den första svenska personen han hade pratat med sen han kom för några dagar sedan (bortsett från butikspersonal och liknande) han trodde att jag var 25 år!!!😀 Själv var han 33. ja ja, det behövde jag verkligen höra jag som fyllde 40 nyligen och tycker att jag ser ut som 50 allt som oftast. Trevlig och lättpratad kille som var lätt att ha och göra med och för ett tag kunde jag koppla bort mitt eget skitliv. Sen kom den vanliga frågan "Vad jobbar du med?" Den frågan som jag bara vill slippa, den frågan som dödar hela stämmningen och gör att det inte går att "låtsas" vara någon vem som helst med ett "vanligt" skapligt välfungerande liv. I det här sammanhanget fick det mig dessutom att känna mig så jäkla bortskämd när han berättade hur svårt ekonomiskt många har i Algeriet, en vanlig månadslön ligger på 3000 kr, men det finns de som tjänar endast 1000 kr i månaden!!! Jag sa att jag inte jobbar pga har en hel del svårigheter, gått igenom mycket och har problem med min hälsa. Nu känner jag mig bara så låg och gråtfärdig efter att ha pratat med honom, som att jag för ett tag var någon annan person /kände mig dessutom yngre) utan en jäkla massa problem och sen pang återvänder till min vanliga hemska verklighet som jag hatar att tvingas vara i.😭

 

Nä, ursäkta om det blev rörigt, i alla fall inte i närheten av hur rörigt mitt inre är!

Vi hörs! *kram*