Hur det går med sockerstoppet...
Idag är det 7 dagar utan socker och snabba kolhydrater! :)
Känner mig stolt!
Knappt så att jag kan tro det själv!
Jag hade inte räknat med att det skulle vara någon dans på rosor, vilket det inte heller har varit..
Men, det här är det enda sättet för mig, det är jag helt säker på, jag kan inte hantera godis och sötsaker/snabba kolhydrater bara jag bestämmer mig för det vid vissa tidpunkter.
Hur ofta och hur många gånger har jag inte bestämt mig för det?!? Det har ju alltid bara gått åt h-vete rätt snart!
Hur har jag gjort då?
Jo, jag har käkat bra mat tre gånger om dagen (något mellan mål på eftermiddagen bestående av Keso vid något tillfälle eftersom jag var rädd att det skulle gå illa när jag träffade Assar en dag) och har varit noga med att få i mig tillräckligt med fett och protein förutom grönsaker och långsamma kolhydrater som Quinoa.
Hellre för mycket fett och protein än för lite eftersom det håller blodsockret stabilare och mättnaden även blir längre.
Jag börjar alltid dagen med lite kanel i maten eftersom det är vetenskapligt bevisat att det håller blodsockret stabilare under hela dagen, rekommenderas för diabetiker dessutom.
Äter mindre frukt eftersom det kan vara triggande och få blodsockret att svaja.
När jag äter frukt är det ALLTID i samband med en måltid.
Bär är att föredra eftersom det innehåller mindre socker.
Har nästan aldrig plånboken med mig när jag går ut, förutom om det är extremt nödvändigt!
Handlar mat och sådant när jag har ätit nyligen så att det blir mindre risk att jag skulle åka dit.
Känslomässigt har det varit mycket av en berg och dalbana.
Jag växlar mellan att känna mig oövervinnerlig med världens självförtroende och mellan en massa ilska för att slå över i en väldig nedstämdhet, gråt och känna mig väldigt liten och ynklig.
Suget känns enormt på kvällarna ofta.
Det var särskillt en kväll nyligen som jag trodde att det var totalt kört.
Men otroligt nog klarade jag det igenom att fortsätta att se filmen jag höll på att se och med benen trummandes i hundraåttio.
För det mesta på kvällarna känns det rikkigt svårt och jag tänker tankar i stil med: " Nä, nu pallar jag inte mer, i morgon skiter jag i det här o.s.v." men sen när morgondagen börjar så känns det inte så, det är det bästa av allt! :)
Kommentarer
Trackback
