Vad ska man säga till folk om sockerberoendet?

Det finns ju en hel del svårigheter med att vara sockerfri även om det så klart måste vara fördelarna med det som vinner i längden.....
Något som jag tycker är jobbigt är som rubriken lyder: "Vad ska man säga till folk om sockerberoendet?" 

För det första vill man ju kanske inte berätta för hela världen om det i de sammanhang man kan behöva avvika ifrån mängden och äta något annat än andra för att inte triggas/åka dit.
Det finns ju alltid människor som ska lägga sig i vad folk äter eller inte äter av flera skäl och ställa frågor.
Jag tänker lite som så att om det är folk som känner en dåligt kan man väl kanske alltid dra till med att man har någon allergi....eller säga som det är en överkänslighet (utan att för den saken skull gå in på VAD exakt det gäller)
Om det i Sverige vore en erkänd diagnos att vara sockerberoende/sockeröverkänslig hade det väl varit lättare att prata om det, men som det ser ut nu lär det väl dröja typ 10 år i värsta fall innan det blir det och vården börjar ge hjälp och stöd för alla drabbade :(
10 år som hinner ge fler  allvarliga följdsjukdomar som hjärt och kärlsjukdomar, fetma, diabetes, depressionener, ångest och mycket mera därtill alldeles i onödan :(
 
Vem vill bli bemött med ord som :
 
"Nä, du är inte sockerberoende, man kan inte bli beroende av socker, det handlar bara om att stå emot, äta det i rimliga mängder, det handlar om karaktär, se på mig jag klarar det hur bra som helst!"
Eller
"Jag som har bakat en så god tårta, du kan väl bara ta en liten bit? Det gör väl ingenting, det är ju bara en bit.
Eller
Äh, du som är så smal, det gör väl inget om du tar en bulle.."
 
Så blir nog tyvärr många bemötta.
Det finns ju knappast någon som säger till en alkoholist att den bara kan ta ett litet glas vin.
 
Personligen undviker jag att prata om det helt och hållet för det mesta just för att jag förväntar mig oförståelse och folk som inte tar det på allvar.
Bara tanken på det gör mig förbannad.
Jag tror inte att jag skulle klara av att prata om det mycket mer än det jag redan gör utan att bli så förbannad att jag inte skulle veta var jag skulle ta vägen...
 
Min far är bekymrad för mig p.g.a. all den choklad jag äter (då vet han inte ens hur mycket det egentligen är)
Han tycker att 100gram mjölkchoklad om dagen är mycket!
Jag kan hålla med om att det är mycket att äta varje dag med tanke på att det ändå blir ca 3 kg i månaden, men ändå lite eftersom jag snarare ligger på ca 5kg choklad i månaden (kan bli än del bullar och kakor också), men det har varit myyycket värre än detta under mååånga år tidigare!
Om han bara visste....är nog tur för honom att han inte har förstått det!
 
Så, hur ser ni på saken? Vare sig ni är sockerberoende eller ej, så får ni gärna komma med tips på vad man kan säga till folk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0