Tankarsombankar

I nuläget fattar jag inte hur sjutton jag klarade av att sluta med allt socker/choklad och dra ner på kolhydraterna i övrigt i ca 2 månader i somras.

Jag har försökt många gånger sedan dess att återgå till detta och har som längst (en gång) klarat av det i 6 dagar, men oftast bara i 1 ynka dag.

Jag anar att det här med att sluta med sockret i somras hade mer med mitt bättre mående att göra än Mirtazapinen (antidepressiv medicin som jag åt då)

Jag kan ju inte vara hundra förrän jag är utan socker i en lång period igen, men jag anar detta bland annat på grund av att min far i nuläget har ätit samma medicin ett litet tag och inte upplevt lika mycket positivt med den som jag gjorde.

Jag och min far brukar reagera väldigt likt på mediciner nämnligen.

Jag skulle förmodligen behöva sluta med sockret/chokladen och dra ner på kolhydraterna nu mer än någonsin.

Eftersom ångesten/hjärtklappningen/ spänningen/smärtan i kroppen och en massa annat är värre än på länge nu.

Vet ju att jag t.e.x. blir mer spänd/uppvarvad och trött av sockret....ja en massa andra bieffekter har det ju också när man är sockerkänslig som jag är.

Har ju dessutom viselsen hos far i jul framför mig, skulle verkligen behöva ha krafter och må bättre än nu  för att klara av det utan att det enbart blir en pina där.

Tack och lov är han inget sockermonster själv och är definitivt på min sida vad det gäller att sluta med sockret.