Tankarsombankar

En personlig blogg om mitt liv, mitt kämpande. Om naturlig/ekologisk hudvård.

Sockret, nu långt senare....

 

Ja, hur går det med det där j**la sockret som jag har kämpat med i så många år då?

Skitdåligt rent ut sagt, det senaste året har varit det sämsta året på flera år tyvärr! :(

Senaste månaden har "skräpätandet" som handlar främst om mjölkchoklad legat på ca 4 kg, vilket blir ca 2 kg rent socker!!! :( Verkligen inte bra!

Behöver dessutom äta så inflammatoriskt som möjligt nu, (och självklart får ner stressen extremt mycket) har nämligen drabbats av den smärtsamma autoimmuna sjukdomen frozen shoulder, gått runt med den skiten i ca 8 månader nu och får räkna med 3-7 månader (enligt ortopeden) till innan jag börjar få tillbaka rörligheten och smärtan minskar, men helt bra tar några år att bli om man nu blir helt bra, för det blir inte alla

.

Ju mer jag läser om sockerberoende/skadligt bruk av socker dess tu mer framstår det som att det i princip enda sättet att hantera det är att gå över till LCHF-kost, något som kan verka rätt vettigt när man läser på ordentligt om det, men som samtidigt känns i princip som något omöjligt för mig som känner en stor motvilja mot att äta kött, ja jag blir oftast äcklad av konsistensen, blir dålig av rött kött dessutom (efter några timmar känner jag mig oftast het som om jag hade feber i hela kroppen) och suktar verkligen inte efter det.

Kyckling kan jag äta i mindre mängd då och då utan större problem, fisk har jag alltid tyckt väldigt illa om, värre än kött tyvärr och mjölkprodukter mår jag inte alls bra av (magen, hudutslag, tjock i halsen och äckliga illaluktande/illasmakande proppar i halsmandlarna)

Skulle ju liksom inte gå så vitt jag kan se?!? Är för övrigt rädd för att hantera kött och tillaga det själv p.g.a. alla bakterier/smittor som salmonella m.m.

 

I mitt hjärta är jag som tidigare nämnt Vegan både för djuren och min egen dels skull, men får det ju tyvärr inte alls att fungera.

Försökte i flera månader i början på året, men det ledde bara till att jag mådde ännu sämre fysiskt som psykiskt och åt ännu mer socker än annars. 

 

Urk! Behöver verkligen ordentlig hjälp med att hantera ätandet och alla jäkla känslor.

Varför finns det inga landstingsanslutna dietister som jobbar med sockerberoende/skadligt bruk av socker?!? Eller finns det någon som någon läsare känner till???

 

Det här med 12-stegsmodellen som bland annat anonyma alkoholister kör med finns ju även för sockerberoende/ätstörningar och en hel del annat, jag tror definitivt att det är jättebra för många.

Det kräver ju bland annat att man skaffar sig en så kallad sponsor,(en typ av stödperson inom gruppen som har kommit längre än en själv och lever utan aktivt missbruk) som man kan ringa och så vidare när man behöver) och att man själv senare när man kan hantera livet utan sockret blir sponsor åt någon/några andra.

Personligen skulle jag inte klara av vare sig att vända mig till någon så eller att vara sponsor åt någon annan eftersom jag helt enkelt skulle tycka att det vore ännu svårare att prata om mitt liv/få stöd av någon som inte jobbar proffesionellt med det. Att jag själv skulle vara någon som ska finnas där för någon annan och vara tillgänglig skulle stressa fullkomligt i hjäl mig, jag klarar ju liksom inte ens av att vara nåbar för de få jag har i mitt liv nu, jag svarar ju i princip aldrig i telefon till exempel, har i princip aldrig på telefonen ens eftersom jag bara tanken på att någon kan ringa gör att jag känner sådan hög stress att det lätt blir panik i hela kroppen.

Har testat att gå på några möten, men klarar inte av att säga någonting om mig själv när man får ordet när man sitter i en grupp så och ska prata helt själv, är det gruppterapi är det ju ett samtal, men i 12-stegsmodellen av bryter man ju liksom inte eller för ett samtal, man går ju bara från den ena till den andra personen som får dela det den vill utan att någon annan säger något. 

Känns som vanligt som att inget passar för mig för att jag är för krånglig liksom :(

 

Sorry om texten blev rörig! Orkar inte fixa till en massa i efterhand, hoppas att det gick att läsa och förstå hur som helst! :)

---

 

Jag har ju inte problem med socker så har inte läst på hur det är, så du får ta min "dumma" frågor med en nypa salt. ;-)
Varför LCHF? Jag kan inte heller äta LCHF. Mår bara dåligt. Jag äslkar mina kolhydrater! Jag har ju inte ätit socker sen 2013. Då menar jag socker från rörsocker, samt olika syntetiska socker, maltodextrin, agavesirap, kokosirap m.m. Det jag har ätit är socker i vissa bröd jag bakar samt socker som finns naturligt i produkter som t.ex. fruktsocker i frukt. Jag saknade socker litegrann, men hade inte så svårt att sluta och jsg tror inte jag var sockerberoende. Jag vet att en del slutar med frukt och kolhydratrik kost för att sedan antingen gå till baka till mer fruk och kolhydrater eller bli mer eller mindre LCHF. Jag vet ju inget om problemet med "beroendet", men om man tänker generellt så verkar det vara svårare om man slutar med allt? Jag tänker att min kropp inte saknar det socker jag tagit bort för jag får en del ändå i frukt och kolhydrater. För mig känns det förutom att jag mår illa av LCHF som om jag inte kan tänka om jag får för lite kolhydrater.

Nu är ju jag inte världens förespråkare av LCHF som du vet ;P Men finns många veganer som kör en typ av LCHF, man behöver inte äta kött direkt! Sök på youtube "LCHF vegan/low carb vegan" och du kommer få massa tips på hur du skulle kunna äta.

Med det sagt så tycker jag personligen inte att LCHF är bästa kosten för någon som dras till sötma. Istället tycker jag man ska laga söt mat och vända sig till frukt för att stilla suget. Kanske du underäter också vilket leder till suget och hetsätning? Du har ju inte berättat om din vanliga kost, hur en dag ser ut för dig, men verkar mer som att din kropp vill ha kolhydrater, men det gäller ju av rätt kolhydrater. Själv har jag fått handskas med mitt beroende av kakor och bullar, de är sannerligen min svagehet! Men genom att äta ganska sött genom hela dagen, men från riktig och näringsrik mat, så tänker jag aldrig ens tanken på det. Godis däremot är inga problem för mig, får så ont i tänderna att jag förknippar det med något dåligt haha

Sedan kan det naturligtvis vara en slags vanegrej för dig, precis som för rökare, och då som sagt gäller det mer att bryta mönstret och att istället för att vända sig till godis och annat sött vända sig till något mättande och näringsrikt sött istället. xx

Malin

Det är lugnt, inga dumma frågor!:)
Lchf anses oftast vara det bästa sättet att hålla sig i från socker, speciellt om man pratar med de som kör enligt 12-stegsmodellen. Att sluta med allt lär vara det bästa sättet för att inte trigga i gång sockersug o.sv. Man kan ju jämföra med alkohol eller rökning, för de som är beroende av det fungerar det ju inte att bara dra ner på det, i alla fall inte i längden, då gäller det ju att vara nykter alkoholist eller före detta rökare.
Jag är så sjukt imponerad av dig som har lyckats sluta med socker så och bara äta det ifrån det de ingår naturligt i sen 2013, Wow! Det är ju nästan 5 år!!! Men på din beskrivning låter det definitivt inte som om du var sockerberoende, man får både fysiska som psykiska symptom när man slutar med det då. Jag var utan socker i 5-7 dagar förra månaden (inte naturligt socker som finns i frukt och så dock)och var bland annat sjukt trött, energilös och nere då, kände mig verkligen sjuk.
Hur hanterar du grejen med sociala sammanhang där folk bjuder på sockerinnehållande fika till exempel?

Jag tror inte heller jag var sockerberoende, så det blir ju lite orättvist att jämföra då. Jag slutade ju med det pga magproblem, som du vet och som är för långt stt skriven om här. Men det är ju lite magproblemen som gör det lättare också att få folk att acceptera min speciella kost. Ibland när jag inte känner folk så bra brukar jag bara säga att jag är allergisk mot massa saker som en kort förklaring.