Tankarsombankar

Oj vad glad jag blir av alla kommentarer på mitt förra blogginlägg! =)
Ett stort TACK!
Förstår att det rör upp och finns mycket att säga om...
Hade hoppats att jag skulle hinna skriva ett svarsinlägg och lite tankar typ igår, men så blidde det tyvärr inte och nu hinner jag inte :(
Kan dröja ett antal dagar eller någon vecka innan jag skriver här igen nu...men förhoppningsvis tidigare än senare...
Ta hand om er och ha det så gott ni bara kan tills vi "ses" igen förhoppningsvis!

*Kramar*

---

Ja det kan minst sagt säga att jag blev i går när jag pratade med Assar som nu går igenom en neuropsykiatrisk utredning precis som jag har gjort.
För det första så gör vi exakt samma utredning...(eller eventuellt så är hans utredning en aning kortare än min)
De har dock sagt till honom att hans utredning innefattar Asberger och andra neuropsyiatriska diagnoser förutom ADHD...
Jag frågade min utredare om vad min utredning innefattade och hon sa att det var enbart ADHD!
Så vem har rätt, vem har fel av utredarna?!?
Detta ska jag absolut ta upp när jag och min terapeut träffar utredningspsykologen i Augusti.

Fast det är inte detta jag är mest upprörd över..
Det verkar inte som om han har Asberger som han först och främst är där för att kolla upp, för hans utredare hade sagt detta till honom i går, " ja då kanske du har ADHD"
Jag gick verkligen i taket när han berättade det...och blev skitlåg resten av dagen...
Varför?
Jo, för om han får samma diagnos som mig så kan jag inte lita alls på min utredning eftersom jag och Assar är så himla olika, som natt och dag gällande en hel del....alldeles för olika för att kunna ha samma diagnos, han är lugn som en död jämfört med mig och inte alls rastlös som jag...
Sen är det en annan grej, en grej som gör att jag inte litar på hans resultat hur hans utredningsresultat än blir (och det har jag sagt till honom) jo att han står på ett antal mediciner och har gjort det i hela sitt vuxna liv (typ 15år) Jag anser definitivt att man då inte kan veta hur man faktiskt skulle ha presterat på testen på utredningen då...eller för den delen egentligen riktigt veta hur man fungerar i vuxen ålder...
För nu snackar vi ett par avtrubbande och förslöande epilepsimediciner, en äldre tyngre antidepressiv medicin som gör honom både mer trög och trött (han har berättat detta, och märkt skillnad i perioder när han har legat lägre i dosen, dessutom har min morsa haft den och blev extremt trög i skallen av den)
En lugnande medicin som han står på dagligen har han också...mycket möjligt att det är något mer han tar som jag inte kommer i håg nu....
Hmmm ja, eller vad anser ni???

Trodde inte jag skulle kunna sova i går ens för jag var så upprörd....men turligt nog gick det :)

---

Oj, 5 dagar sedan jag skrev visst....
Farsan och faster är uppe i Storstaden och hälsar på, så det tar som tusan på krafterna både psykiskt och fysiskt.
Å´den här hettan så klart, den är bara toooo fucking much!
Snälla snälla snälla, 25 grader räcker väl ändå?!?
Well....stress stress i väg snart och möta dem + en släkting och promenera vid Hellasgården!
Hoppas det blååååååser där!

Ha en fin dag på er....hoppas jag!

---

Kanske skulle låna den här boken?!?
Undrar om den ger något dock....
Allt är ju liksom så komplicerat...
Men ja, hittar jag den på något bibliotek så...
Någon som har läst den??



Med utgångspunkt från sina vardagsfilosofiska betraktelser i radions »Tankar för dagen« bjuder Patricia Tudor-Sandahl på funderingar om hur människor lever och hur vi egentligen skulle kunna leva om vi bara vågade. Tänk hur ofta vi skjuter upp saker vi vill göra och i stället gör sådant vi kanske inte alls har lust med.
Patricia Tudor-Sandahl håller upp en spegel framför oss där vi kan se att våra tillkortakommanden kanske inte är så farliga som vi ibland tror och låter oss hindras av. Tittar vi efter riktigt noga kan vi också se alla våra förtjänster och möjligheter. Det är dags att våga överraska inte bara andra utan framför allt oss själva.

Handfast, stödjande och inspirerande råder Patricia Tudor-Sandahl oss att leva i nuet, att våga brinna och känna livsruset. Det är tid för förändring.

---

För att roa lite kanske?!?
I allafall så berättade Assar om sin grannes sura katt som han mött när granntanten var ute och gick med den i en barn vagn =D
Jag har bara mött en hundvalp i barnvagn tidigare och då p.g.a. att det inte är bra att gå för mycket med dem när de är små.....väldigt gulligt var det, men detta med katten alltså ;)

Well...innan han tog den här mobilbilden så fräste katten åt honom...


Ehe...vilken min =)

---

I dag skriver jag inget annat än detta:
Ett stort grattis till Viktoria och Daniel och hoppas de lever lyckliga i alla sina dagar!

---

---

Assar säger att han ska sluta dricka om jag blir i hop med honom...
Han skämtar, men jag vet att det finns allvar i det.
Han säger även " Det är ditt fel att jag dricker, eftersom du inte vill bli i hop med mig"
Ja, på skämt där med....men men....

Han dricker för mycket och för ofta och hoppas på mig fast han inte har en chans...
Hemskt och sorgligt och jag kan inte hjälpa honom...

---

Jag skulle/ska ju skriva ett inlägg om solskydd som jag har prövat och dess för och nackdelar och så ska jag berätta vilka två solskyddsprodukter jag använder nu, köpte nämligen det senaste i går...
Well, det kommer......

Miss Angst.....
Skulle ha kommenterat tillbaka en av dina kommentarer för länge sedan, men det kommer...

Det är så mycket jag tänker att jag ska göra, men så lite som faktiskt blir gjort....har förstått att det är ett typiskt ADD-symptom och att skapa struktur i vardagen är viktigt vid ADHD för att underlätta.
Jag hatar rutiner, så det här är ingen lätt match, men samtidigt så förstår jag ju att det kan vara bra....
Så länge det inte utvecklas till tvång vill säga, jag ramlar tyvärr lätt in i tvångshandlingar och får vidrig ångest om jag bryter mönster som jag har skapat...
Så får det inte bli, det skrämmer mig verkligen, det får inte bli SÅ!!

Men jag har faktiskt börjat skapa struktur på vissa grejer den senaste veckan, disken till exempel.
En gång varje dag ska jag diska, en massa jobbig disk som stressar och skjuts upp ska nu  bli ett minne blott.

Det var det, måste göra mig i ordning så att jag kommer i väg till terapin snart.
Ha en fin dag!

---

Om det är något som gör mig stressad så är det allt!
Hmm, mja var inte riktigt det jag skulle skriva nu, men tyvärr så stämmer det rätt bra för jag är extremt stresskänslig :(
Men i dag gäller det det där med snubbar som ska in i lägenheten och fixa med det ena eller det andra, sådant man inte kan styra över själv eftersom Stockholmshem (hyresbolaget i mitt fall) har bestämt att det ska grejas.
Det är bara att rätta sig efter lappen man får i brevlådan....det vidriga med tidpunkten de ska komma på är att de bara skriver att de kommer mellan (7)8-17.
Med andra ord kan de dyka upp precis när som helst utan förvarning :(
Är man hemma då och de inte dyker upp förrän slutet på dagen så innebär det i allafall för mig att hela dagen blivit totalförstörd.
Vad jag än gör så tänker jag typ "Nu kommer de säkert" och så scannar jag in de minsta lilla ljud, bil, människor runt och i huset och är på helspänn hela tiden.
Att gå på toa är det mest stressande av allt, för tänk om de stormar in när man sitter och skiter liksom?!?
(De har för de mesta fått min lägenhetsnyckel i förväg)
Min toadörr går inte ens att låsa!!
Duscha och sånt ska vi inte tala om, det skulle jag aldrig göra en sådan här dag ens.
Äta, stress stress stress!
För att inte tala om att jag stressar med att städa innan de ska komma, ibland flera dagar innan....
Sedan ska det dessutom städas när de har gått, tvättas eller spritas där de har tagit med sina äckliga händer som ju har varit runt i tusenmiljoner lägenheter, torka golven och ev dammsuga där de har gått för de tar ju ALDRIG av sig skorna och inte sjutton hinner man säga till dem om de heller...
Det sista jag kommer på nu men absolut inte minsta är att jag sällan kan sova natten innan de ska komma heller..och om jag kan så blir det kassare än vanligt och med resultatet som är i dag, Jag har huvudvärk och yrsel och mår urkasst både psykiskt och fysiskt.
Jo men, jag önskar såååå att jag kunde hantera sådant här på ett MYCKET bättre sätt!

---

Naaw va gulligt smart och coolt =)
Råttor som röjer minor...
Läs här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7188724.ab

---

Jag ser på Lost nu
Jag fick reda på att jag har ADD i går
Snart ska jag borsta min bettskena
Sen ska jag fixa te på Citronmeliss eller Salvia
Eller så blandar jag båda?!?
Nu återgår jag till Lost...

God natt! God morgon!... eller vad det nu är för er....

---

Leka leka lite med smink och testa utan kladd på dig själv eller varför inte någon du känner eller någon kändis du vill se i annorlunda sminkning?!?
Du kan göra det här på Topshops sida:
http://www.taaz.com/topshop/topshop.html

Gillar! =)

---

Ha! Det är inget fel på mig som inte gillar brysselkål och nästan spyr av bara lukten...
Nä, det är ni som gillar brysselkål det är fel på!
Ja, faktiskt....läste nämligen i någon tidning här om dagen (tror det var I form?!?) att anledningen är att vi som inte kan med brysselkål har bättre utvecklade smaksinnen och känner av den beska/bittra  smaken mycket mer, något som sedan urminnestider har varit viktigt (finns kvar i våra gener) att känna av för att inte bli förgiftad av olika födoämnen.
De som gillar brysselkål har tydligen inte kvar den förmågan...typ någon defekt...
Ja, ungefär så stod det!
Så nu vet ni om ni legat sömnlösa och tänkt på detta i all evighet ;)

Well....ber om ursäkt för att jag inte har svarat på kommentarer på ett tag eller skrivit något annat heller för den delen....det kommer...har bara inte haft ork.

Go´kväll!

---

Neuropsykologen (som ibland verkar vilja ta min terapeuts roll...) har sagt till mig att jag ska försöka måla/rita mindful för att hitta tillbaka till mitt målande/ritande.
Ja, det låter ju jättebra...
Men, hur sjutton gör jag det utan all jäkla förstörande prestationsångest???
Hur hittar jag ro att ens sitta still??
Det och mer grejer råder man inte lätt bot på......
Men.....det är väl klart att jag vill hitta tillbaka....


♥ Liselotte Watkins me like ♥

---

Shit alltså!!!
Ringde återbud till Neuropsykologen i går kväll/natt vid 23:45
Blev liksom inte av under dagen och så var det säkert lite undermedvetet så att jag ville slippa snacka med henne och bara lämna återbud på telesvararen i stället.
Man måste ju ringa återbud minst tre timmar innan så att man slipper betala, hade ju ingen lust att ringa vid 6 på morgonen liksom.

Nu till saken
Ringer.. ..och efter ett tag svarar hon!!!
Ja, hon svarar kl 23:45!
Mmmmm säger hon och frågar vem det är.
Jag säger vem jag är och blir ju jätteförvånad och frågar om hon fortfarande är kvar på jobbet, hade ju väntat mig telefonsvararen.
Sen får jag reda på att hon låg och sov HEMMA  när jag ringde och att hennes jobbmobil är kopplad hem när hon inte är på jobbet.
Jag vet ju inte ens att det är mobil (det är nämligen ett vanligt nummer man ringer)
Känns ju helt för jä-ligt att ha ringt hem till henne nästan mitt i natten och väckt henne!
Ursäktar mig som tusan och lämnar i allafall återbudet.
Efteråt känner jag mig både chockad och kaosartad i skallen.
Usel började jag känna mig med eftersom jag väckte henne och det.
Men ärligt talat hur sjutton skulle jag unna veta att hennes jobbtelefon var kopplad hem och till och med på nattetid?!?
Hon är ju liksom ingen jourpersonal....
Helt sjukt känns det här.
Om det var svårt att komma ner i varv och sova sen för min del?!?
Jo, tjena!

Mår förresten bättre (fast mådde bättre i går än i dag) men fortfarande rätt förkyld...men inte tillräckligt bra för att min skalle skulle kunna prestera mitt normala på neurotest i dag.

---

Ok nu skriver jag lite....
Lite positivt faktiskt =)
Jag som skrek och hämtade min farsa när jag såg en spindel så att han fick ta hand om den (ända tills jag flyttade hemifrån) har inte längre några stora problem med spindlar =)
I går var det en spindel i mitt badkar som jag slängde ut igenom fönstret (med papper och grejer visserligen)
När det i torsdags var en stor fet spindel på Silverkursen, så var det jag som tog hand om den utan problem också =)
Jag är faktiskt förvånad och impad av mig själv.
Getingar, humlor och liknande har jag där emot aldrig varit rädd för, de tar jag utan problem direkt i handen om de inte hittar ut ur lägenheten.
I min förra lägenhet hade jag typ 15 getingar inne varje dag hela sommaren, tur jag inte var getingrädd liksom.
Tvestjärtar är så mycket äckligare, blev biten av en förra sommaren dessutom =(
Att simma långt på öppna vatten är jag inte heller rädd för förresten, det är andra som blir orolig för mig då i stället.....jag själv känner nog mer hemma i vatten än på land och skiter i princip i vad som kan hända mig....
Var ju nära döden en gång när jag simmade från Kungsholmen över till Långholmen (sträckan bredvid Västerbron) det om nämligen en båt i full fart emot mig som givetvis inte såg mig...jag simmade som en dåre och klarade mig i från den.
Vad har ni för grejer/djur som ni inte är rädda för som många andra är?

---

Inte mycket skrivet blir det, tänker för mycket och får för lite gjort helt enkelt...
Hoppas ni har en bra påsk i allafall!
GLAD PÅSK på er!

---

Ja just det, det är ju Alla hjärtans dag! ♥
Inget som jag känner mig särskillt berörd av visserligen...
Tycker egentligen att sådana här bestämda dagar när man ska ge fina grejer och så till den man tycker om är så himla påklistrade....är det inte mycket trevligare och framför allt mer äkta att vara extra gullig och ge bort en present spontant vilken dag som helst i stället?!?
Anyway.....hoppas ni har/haft en bra Alla hjärtans dag!

---

Ja, jag kollade på Melodifestivalen i går....
Men hur bra var det egentligen?!?
Nä, kunde verligen ha varit utan.
Men jag gillar Dolph Lundgren faktiskt, inte hans utseende och så men han verkar vara en bra och ödmjuk människa helt enkelt.
Apro på honom, varje gång han kommer på tal kommer jag att tänka på när jag chattade på Passagen för si så där 10 år sedan och en kille där påstod sig vara just Dolph Lundgren.
Just det, säkert tänkte jag och "babblade" på med snubben och sa att jag inte trodde honom och så, men hävdade att han absolut var honom .....
Sedan frågade jag i allafall honom vad hans riktiga namn var då (Dolph Lundgrens riktiga förnamn Hans alltså!)
Då blev han helt ställd och visste ju inte ens svaret på det och bad mig om ursäkt + att det märtes tydligt att han skämdes som tusan på det han skrev (minns ej tyvärr exakt vad han skrev längre....)
Ha ha!
Ska man ljuga så får man väl ändå ta reda på mer om det man ljuger om eller?!?
Ja....inte för att man ska ljuga men.....

---