Ordning och mysigt hemma...

Är sjuk och är hemma och har tråååkigt!
Är
ju inte sängliggande så jag tycker ju att jag borde kunna få lite vettigt gjort...
Hmm...vankar mest av och an utan att få något särskillt gjort än då.
Har så mycket att rensa/slänga/skänka och sortera men kommer knappt någon vart eftersom jag inte kan bestämma mig för vad och hur jag ska göra med grejerna.
Drömmer på sätt och vis om att leva mer minimalistiskt...(om det nu är rätt uttryckt?!?)
Måste vara skönt att inte ha så mycket grejer att hålla ordning på, lättare att städa, mindre stressande omgivning o.s.v.
Samtidigt kan jag tycka att det är svårt att få det någorlunda mysigt och hemtrevligt med mindre grejer.
Vill ju inte att det ska bli opersonligt heller...
Hmm...svårt!
Hur gör man?!?
Hittade precis den här sidan med tips om att få ordning hemma:.http://www.perfect-chaos.com/
Ska kollas in nu!
Era egna tips mottages hur som helst mycket gärna! :)

365:e och sista dagen...


Ja,oj oj, tiden går läskigt fort och redan i morgon är det första dagen på 2012!
Hoppas verkligen att det blir ett år där det går framåt, händer bra grejer och att terapin äntligen ska funka när vi börjar på nytt i Februari...fortsätter ADHD-gruppen tills dess.
Fortsätter även det nya året med att bland annat kämpa med socker/chokladberoendet, eller ehumm...utmaningen (så ska man ju formulera sig så att det låter lite positivare ...;) att sluta eller i allafall dra ner rejält på...
Men även försöka variera kosten lite bättre och få till att laga lite nya maträtter.
Vad har ni för mål nästa år? Nyårslöften?  
Önskar er alla väl och Ett Riktigt Gott Nytt År!

* Kramar *




Inte för att jag gillar tomtar...


Men den här mediterande tomten kunde jag inte motstå i gårdagens Metro :)
Den tomten hade passat bra som julkort också!
I mitt hem finns annars inga tomtar...aldrig!
Jag har absolut inget emot julpynt som julstjärnor, julslingor, ljusstakar , ev några änglar och röda detaljer i inredningen...men tomtar ärligt talat alltså, hur roliga är det oftast egentligen?!?
Vad tycker du?

Ni med ADHD/ADD

Jag bara undrar lite vad som har hjälpt er?
Vilken hjälp har ni fått?
Jag är särskillt intresserad av att veta mer om hjälp ut över medicinering :)
Är det kanske någon som med framgång använder sig av något/några Naturmedel och tycker att det hjälper?
Ni kanske har kommit på något eget bra som hjälper er i vardagen?!?
Ja, berätta gärna!!! :)

♥ KRAM! ♥

Kommentarer.....


Jag ber så mycket om ursäkt för att jag ibland dröjer alldeles för länge med att svara på era kommentarer, ibland vet i sjutton om ni ens vet att jag faktiskt har svarat eftersom det dröjt så?!?
Sen har det ju förstås hänt att jag inte svarat alls :(
Sorry sorry sorry!
Jag vill vill vill ju, men så blir det så svårt, inre motstånd, orden växer fast i skallen och kommer inte ut via tangentbordet och när ni skriver långa kommentarer blir jag visserligen jätteglad men samtidigt låser det sig ännu mer i skallen oftast eftersom jag vill svara och göra det så bra som möjligt o.s.v.
Ellen ville och tänkte verligen svara dig efter att du skrev om ditt jobbiga frisörbesök/frisyrhistoria och det, blidde ju tyvärr inte så :( men vill i allafall att du ska veta att jag har tänkt på dig ang det och hoppas att du slutligen vant dig och förhoppningsvis trots allt börjat trivas i din nya frisyr?!?
Tezla (om du läser det här?!?) eftersom du kommenterade i ett äldre blogginlägg blev du tyvärr avglömd, i hågkommen o.s.v. sen visste jag inte var kommentaren fanns längre :(
Hoppas i allafall att du inte tror att jag dissat dig! Hoppas att ditt liv går framåt på ett bra sätt verkligen!♥
Hade nog hoppats på att det redan skulle kännas lättare med att få till bloggandet med min nya (ADHD)ADD-medicin, men nje inte direkt...jo i början var det lite så, men nu märker jag så lite av medicinen tyvärr! :(
Så låg dos fortfarande dessutom....
Nå väl, nu vet ni!
Hoppas att ni inte är jättebesvikna eller så?!?

*Kram*

Virus och så....

Hupp!
stress stress blir det nu, har ingen egen dator sedan ett agressivt virus angrep den för 8 dagar sedan! :(
Bror fixar!
Well, är på bibblan nu och lånar en dator..
Mycket har det varit på sistone ...för en sådan som mig....
Tar på de lilla krafter som finns!
Ingen terapeut tillbaka förrän i tidigast Augusti/september...Det känns och märks att jag inte har haft henne på 3-4 månader nu!
I går gick min psykkontakt/samtalskontakt/Ba på semester...en månad utan henne med....
Hmmm...
Känner mig rätt övergiven....fast ensam och övergiven är vad sommaren alltid förstärker för min del :(
Nu går tiden här ut om någon minut :(
Så...återkommer och hoppas att ni mår skapligt mina vänner!

*många kramar* /Estelle

Tystnaden över...

Jaha jaha jaha ja!
Ledsen över att jag har varit en sådan dålig bloggare nu igen!!
Motigt liv, motigt skriva här, rörig skalle, ont i kroppen o.s.v...
Såg i allafall att jag har fått en del kommentarer på sistone, även på äldre inlägg!
Roligt ju, tackar så mycket för det! :)
Hinner inte svara klart på inläggen nu dock...
Vad ni än gör eller inte gör i Påsk så önskar jag er att ni får må så bra som möjligt och ha det så bra som möjligt!

*Påskkramar* / Estelle



En riktigt bra komplimang

Hihihiii! Jaaaaaaaaaaaa!!! :)
Det här trodde jag aldrig skulle hända mig faktiskt, men jag önskade att det skulle typ....
Jisses alltså!
Jag var på Systemet i dag för extrema ovanlighetens skull (kan man skriva så?!?),i allafall så satt det en tjej i kassan som var i min ålder och när jag skulle betala sån studerade hon mig väldigt...
Så jag sa: Ja, du ser väl så klart att jag är över 20 (hade glömt att det var 18-års gräns)
Hon: (tveksamt) Hur gammal är du då?
Jag: 32, i din ålder väl?!?
Hon: Nä, jag var osäker för du ser ju väldigt ung ut, jag är 30...tycker du att jag ser så gammal ut?!?

Så....att kunna bli tagen för 18 år hade jag verligen ALDRIG trott att jag skulle kunna bli tagen för, är ju banne mig nästan 15år yngre än jag är!!!
GLAD GLAD GLAD!!
Jag som går runt och tror att folk tycker att jag ser ut som om jag är typ 10 år äldre än jag är, ja det är så jag har tyckt om mig själv på sistone i allafall..
Har tyckt att jag ser skitgammal och sliten ut med världens rynkor under ögonen o.s.v.
Uppenbarligen överdriver jag en aning då ;)
Det här behövde jag verligen höra i allafall!
Där emot är jag rädd att hon tog illa vid sig eftersom jag antog att hon var i min ålder, ja beroende på att hon svarade : Tycker du att jag ser så gammal ut?
Hoppas verkligen att hon inte tog illa vid sig!

Ha en bra dag på er nu vare sig ni firar Alla hjärtans dag eller inte!
Singel?!? Skäm bort dig själv med en present eller härlig upplevelse vet ja!
Får se om jag kommer på något bra till mig själv?!? En bukett tulpaner kanske?!?
*Kram*



Snart nytt år!


Hej på er igen! Nu är jag tillbaka i Storstan.
Eftersom det inte blev av en med en riktig julhälsning till er så är det bäst att jag passar på (medan jag kommer i håg) att önska er ett riktigt Gott nytt år i allafall!!
Jupp, hoppas verkligen att både jag och ni får nytt år som blir mycket bättre än det här om det inte varit något vidare...

♥ Puss och Kram! / Estelle ♥

Rädd!

Mycket bloggande blir det inte :(
Men det är som vanligt mycket som snurrar...
En himla massa runt självmordsbombaren, nya terrordåd och så....
Rädd och vill helst inte vara på stan överhuvudtaget...
Bor ju trots allt i Stockholm och var på stan en timma innan självmordsbombaren sprängde sig i samma kvarter.
Syrrans närmsta vän hade oturen att gå förbi och såg honom ligga där precis efter att de hänt.
En sak är säker, hade jag bott i en annan stad hade jag inte varit lika rädd och påverkad.
I morgon måste jag åka igenom stan och vara där eftersom "Silvret" är där.
Fast jag är nog mest rädd över att åka till "hemstaden" över julen...
Centralstationen är ju en solklar plats för bombdåd :(
Känns ju helt sjukt det här, overkligt!
Eller vad tycker ni?



Död

Min styvfarsa dog i fredags på sjukhuset efter en operation av tarmvred.
Fick reda på det här i måndags kväll via min bror som hade fått ett meddelande på sin telefon av mamma...
Ringde mamma i går, hon verkade ok...men vad vet man?!? Man kan ju vara i chock/avstängd den första tiden efter att någon dör....
Själv vet jag inte riktigt var jag befinner mig känslomässigt i detta just nu....
Har typ inte känt något förrän i dag mer än skuldkänslor för att jag inte har känt något särskilt...
Har väl inte riktigt tagit in det?!?
Sen stod jag ju inte min styvfar särskilt nära...
Har aldrig bott med honom och de senaste tio tolv åren har vi ju bara setts några gånger på sommaren och vid juletid när jag har åkt till min "hemstad" och hälsat på .
Han har aldrig varit någon extrapappa åt mig...
Död är ju alltid jobbigt hur som helst....

Återkommer väl mer om detta, vet inte vad jag ska skriva mer nu ändå?!?



Påven i Sverige???




Samtal mellan tre överklasskillar i 18-20-års åldern på bussen igår....

Först avhandlas diverse om den ena killens ev plattångade hår som visar sig vara rakpermanentat...
Sedan kommer de in på den ena killens släkting som är pastor.
Den rakpermanentade undrar om det är typ som att vara prälle?!? (präst)
Typ blir svaret.
Rakpermanentade - Är han Kristen då eller?
Kille nr2 - typ
Rakpermanentade - Lite som påven då?!?
Tredje killen - Nä, påven är ju värsta världskändisen.
Rakpermanentade - Finns det någon påve i Sverige?

Har tack och lov för mig att någon av de andra killarna hade nog kunskap att svara nej på det i allafall!
På tal om detta så var det en tjej i min klass som killarna trackade en gång när vi gick i 6:an och frågade om hon visste vilken stad som var Sveriges huvudstad, hon kunde inte svaret på det!!!
Well...jag undrar verligen hur det har gått för henne sen...



Lite om Schematerapi




Hej hå, den här boken använder vi i min terapi....
Eftersom schematerapi är ett stort område som jag tycker är lite svårt att förklara så länkar jag både till en artikel ur Svenska dagbladet om just Schematerapi och ett ställe där man kan provläsa lite ur boken om någon skulle vara intresserad?!?
By the way så har jag haft Poul Perris som har skrivit det svenska förordet till boken som en av ledarna av Schematerapin i grupp jag gick för något år sedan :)
En varm trevlig och goodlooking snubbe med världens finaste och varmaste ögon.
Nu när jag kollade runt efter honom på nätet så blev jag dessutom väääldigt förvånad eftersom han visade sig ha varit sångare i bandet The Facer, minns ni dem?!?
Jag lite vagt, men av bilderna och det jag läste så var han visst rätt vild, rockig och allt annat än den Poul jag mött i terapirummet helt klart ;)
Ha ha, det här känns helt sjukt...HAN en sådan rockkille! Nä, det hade jag aldrig trott om honom.
Kanske var lika bra att jag inte visste det när jag gick i schematerapigruppen, det hade nog distraherat en del.
Well, det är hans forna dagar ...nu är han läkare, psykoterapeut, rektor och handledare för Svenska institutet för kognitiv psykoterapi bland annat.
Nog om det, här har ni länkarna:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/i-barndomen-formas-alla-dina-livsfallor_174073.svd
http://www.adlibris.com/bookbrowser/default.aspx?culture=SV-SE&isbn=9127121097&shop=1

Svar på era reaktioner ADHD/ADD

Nu så, si så där hundra år senare gör jag ett försök till svar på era reaktioner ang mitt senaste ADHD-inlägg!
Förstår att det här med diagnoser och mediciner rör upp, det gör det ju sannerligen för mig med.
Well, håller med om att det verkar gå trender i psykologi/psykiatri, men även inom somatiska sjukdomar och inom det mesta tycker jag.
Jag kan tänka mig att det lätt blir så när någon/några diagnoser just får större uppmärksamhet och är relativt ny eftersom både vanliga människor och vårdpersonal just då blir mer medvetna och insatta i den, vilket ju så klart är bra men även kan gå till överdrift.
Hur som helst, för min del var det ju faktiskt så att jag såg ett tv-program om kvinnor med ADHD och just därför fick upp ögonen betydligt mer för diagnosen och förstod att det jag hade trott om diagnosen och hur folk som hade den inte stämde med verkligheten, ja i allafall inte på kvinnor.
Den mesta forskningen och den mesta uppmärksamheten runt diagnosen handlar ju som vanligt om män :(
Det är ju mer på senare tid kvinnors ADHD har uppmärksammats mer och just att det skiljer sig...för hur många förknippar inte ADHD med stökiga/bråkiga killar i skolan???
Well, i tjejers/kvinnors fall är beteendet oftast det motsatta.

När man väl ställt diagnosen så finns det olika sätt att gå till väga.
För en del (oftast äldre antar jag?!?) så kan det vara en lättnad att bara få en förklaring på de problem och beteenden som man har haft i hela livet och  att det faktiskt inte är ens eget fel, att man inte bara kan skärpa sig hur som helst som en del säkert tycker och många säkert har mött människor som har sagt åt dem, förhoppningsvis har de redan lärt sig att leva med det och hittat lösningar som funkar relativt bra för dem, eller så börjar de medicinera och känner kanske känner att de för första gången i sitt liv kan fungera mer normalt, klara saker mer som andra och ta tag i sitt liv på ett sätt som de aldrig lyckats med hur hårt de än har kämpat för det tidigare.
Sen finns det ju en massa grejer man kan tänka på och testa för att få ihop livet bättre, det är ju lite induviduellt eftersom alla inte har samma problem och behöver samma typ av hjälp.
Det här läste jag i allafall någon stans (glömt var tyvärr..)

Behandling
Man kan underlätta vardagen för den som är drabbad. När det gäller barn och ungdomar kan man behöva anpassa skolmiljö och pedagogik, träna sociala färdigheter och utbilda föräldrarna i att bemöta sitt barn på ett konstruktivt sätt. Det kan också bli aktuellt med medicinering, i första hand med centralstimulerande läkemedel i låga doser. Läkemedlen ökar förmågan till uppmärksamhet och koncentration och gör det lättare att kontrollera impulser och överaktivitet.
En vuxen med adhd kan förutom behandling med läkemedel också behöva hjälp med att strukturera och planera sin tillvaro för att få vardagen att fungera. Här kan en arbetsterapeut vara ett bra stöd, liksom även vissa tekniska hjälpmedel som gör det lättare att hålla tiden och komma ihåg sådant som måste göras. Från kommunen kan man få praktisk hjälp med vardagssysslor som att handla eller städa. Ett annat exempel på stöd är anpassning av arbetsplatsen. Psykoterapi, i första hand kognitiv beteendeterapi KBT, kan enligt vissa forskningsstudier förbättra förmågan till problemlösning, planering och organisering av tillvaron. För att terapin ska fungera är det viktigt att terapeuten har kunskaper om adhd och kan anpassa behandlingen efter patientens speciella förutsättningar, till exempel ett nedsatt arbetsminne.
Vet även att det finns speciella ADHD-enheter där man kan få hjälp.

Attention Defict ja, visst är det så att jag på ett sätt har för mycket ”attention” och att det verkligen ställer till problem.
Hmm, hur ska jag förklara nu då, vill gå in mer på det här men hittar inte alls orden just nu :(
Ellen, om du vill så får du gärna ta några exempel så att jag hittar tillbaka till det här lite lättare :)
Hur som helst, i det här fallet syftar man på lättdistraherad och har svårt att koncentrera sig på saker och ting och det stämmer absolut på mig i alla fall.
Jag är/blir lätt väldigt splittrad och har väldigt svårt att koncentrera mig på en sak i taget vare sig det gäller samtal med andra människor eller saker jag ska ta tag i hemma, det är så mycket som försigår samtidigt att det blir väldigt svårt.
Kan vara något jag ser, hör eller vad som helst som gör att jag tappar fokus totalt på det jag höll på med och inte kan släppa det nya som dök upp, det låser sig liksom...eller ja, jag vet inte hur jag ska förklara.
Tycker att jag är rätt dålig på att förklara saker, jag vet i skallen oftast vad jag vill ha sagt men sen när jag ska få ut det så blir det inte alls lika bra..och jag har fått höra att jag skulle passa att vara lärare av ett par människor i ett kurssammanhang som arbetsförmedlingen hade en gång...
Vilket skämt!!!

Visst, jag håller med om att prata fort, vara uppskruvad o.s.v.  inte alls behöver ha att göra med ADHD eller ADHD/ADD, var nog mest den tolkningen tjejen på Silvret gjorde när vi möttes första gången, eller så var det något annat?!? Jag vet faktiskt inte?
Så kan man ju absolut vara som person eller helt enkelt beroende på stress/ångest eller av andra känslomässiga skäl än just ADHD/ADD...ja, man kan ju vara manodepressiv till exempel...om man nu ska dra in ännu fler diagnoser i detta ;) Nä, vi lämnar nog det nu.

Well, beträffande Assar så blidde det ingen neuropsykiatrisk diagnos över huvudtaget faktiskt, så nu kan jag i alla fall släppa det.
Sen tycker jag definitivt fortfarande att det är oseriöst att göra en utredning på någon med så pass många starka mediciner som han har, jag tror inte att man kan se igenom medicineringen särskilt väl när någon har gått på medicineringen i många år.
Tog för övrigt upp det i veckan när jag träffade Neuroläkaren, han sa att det så klart är svårt att se igenom medicinering men att det för det mesta går om man är skicklig (ja, något sådant svarade han)

Sen det här med vad som är rätt och fel ...hur man är som människa, vad som accepteras av samhället som rätt eller fel ...
Att medicineras eller/och behandlas för att man kanske inte passar in i "mallen" det är ju ett väldigt stort ämne som både är tänkvärt och viktigt.
Det skrivs helt klart ut läkemedel i onödan (fast det gäller ju även somatiska sjukdomar) både fel läkemedel och till fel personer..
Många gånger skulle andra åtgärder vara bättre som kost, motion eller något annat.
Men samtidigt är det bra att läkemedel finns, för trots allt så räddar de människor eller i allafall hjälper många.
Sen att läkemedelsbolagen och andra vill tjäna pengar på folks ohälsa, ja det är ju riktigt riktigt vidrigt och ett stort ämne som är både tänkvärt och jätteviktigt det med.

Puh....det var lite om detta i allafall!!



TACK!



Oj vad glad jag blir av alla kommentarer på mitt förra blogginlägg! =)

Ett stort TACK!
Förstår att det rör upp och finns mycket att säga om...
Hade hoppats att jag skulle hinna skriva ett svarsinlägg och lite tankar typ igår, men så blidde det tyvärr inte och nu hinner jag inte :(
Kan dröja ett antal dagar eller någon vecka innan jag skriver här igen nu...men förhoppningsvis tidigare än senare...
Ta hand om er och ha det så gott ni bara kan tills vi "ses" igen förhoppningsvis!

*Kramar*

Upprörd



Ja det kan minst sagt säga att jag blev i går när jag pratade med Assar som nu går igenom en neuropsykiatrisk utredning precis som jag har gjort.
För det första så gör vi exakt samma utredning...(eller eventuellt så är hans utredning en aning kortare än min)
De har dock sagt till honom att hans utredning innefattar Asberger och andra neuropsyiatriska diagnoser förutom ADHD...
Jag frågade min utredare om vad min utredning innefattade och hon sa att det var enbart ADHD!
Så vem har rätt, vem har fel av utredarna?!?
Detta ska jag absolut ta upp när jag och min terapeut träffar utredningspsykologen i Augusti.

Fast det är inte detta jag är mest upprörd över..
Det verkar inte som om han har Asberger som han först och främst är där för att kolla upp, för hans utredare hade sagt detta till honom i går, " ja då kanske du har ADHD"
Jag gick verkligen i taket när han berättade det...och blev skitlåg resten av dagen...
Varför?
Jo, för om han får samma diagnos som mig så kan jag inte lita alls på min utredning eftersom jag och Assar är så himla olika, som natt och dag gällande en hel del....alldeles för olika för att kunna ha samma diagnos, han är lugn som en död jämfört med mig och inte alls rastlös som jag...
Sen är det en annan grej, en grej som gör att jag inte litar på hans resultat hur hans utredningsresultat än blir (och det har jag sagt till honom) jo att han står på ett antal mediciner och har gjort det i hela sitt vuxna liv (typ 15år) Jag anser definitivt att man då inte kan veta hur man faktiskt skulle ha presterat på testen på utredningen då...eller för den delen egentligen riktigt veta hur man fungerar i vuxen ålder...
För nu snackar vi ett par avtrubbande och förslöande epilepsimediciner, en äldre tyngre antidepressiv medicin som gör honom både mer trög och trött (han har berättat detta, och märkt skillnad i perioder när han har legat lägre i dosen, dessutom har min morsa haft den och blev extremt trög i skallen av den)
En lugnande medicin som han står på dagligen har han också...mycket möjligt att det är något mer han tar som jag inte kommer i håg nu....
Hmmm ja, eller vad anser ni???

Trodde inte jag skulle kunna sova i går ens för jag var så upprörd....men turligt nog gick det :)

RSS-symbolen

Jag undrar just om den där  RSS-grejen funkar?!?
Miss Angst du får gärna berätta om den gör det om du anslöt dig till den?




Besök i hettan

Oj, 5 dagar sedan jag skrev visst....
Farsan och faster är uppe i Storstaden och hälsar på, så det tar som tusan på krafterna både psykiskt och fysiskt.
Å´den här hettan så klart, den är bara toooo fucking much!
Snälla snälla snälla, 25 grader räcker väl ändå?!?
Well....stress stress i väg snart och möta dem + en släkting och promenera vid Hellasgården!
Hoppas det blååååååser där!

Ha en fin dag på er....hoppas jag!

Tid för förändring

Kanske skulle låna den här boken?!?
Undrar om den ger något dock....
Allt är ju liksom så komplicerat...
Men ja, hittar jag den på något bibliotek så...
Någon som har läst den??



Med utgångspunkt från sina vardagsfilosofiska betraktelser i radions »Tankar för dagen« bjuder Patricia Tudor-Sandahl på funderingar om hur människor lever och hur vi egentligen skulle kunna leva om vi bara vågade. Tänk hur ofta vi skjuter upp saker vi vill göra och i stället gör sådant vi kanske inte alls har lust med.
Patricia Tudor-Sandahl håller upp en spegel framför oss där vi kan se att våra tillkortakommanden kanske inte är så farliga som vi ibland tror och låter oss hindras av. Tittar vi efter riktigt noga kan vi också se alla våra förtjänster och möjligheter. Det är dags att våga överraska inte bara andra utan framför allt oss själva.

Handfast, stödjande och inspirerande råder Patricia Tudor-Sandahl oss att leva i nuet, att våga brinna och känna livsruset. Det är tid för förändring.



Sur katt i barnvagn

För att roa lite kanske?!?
I allafall så berättade Assar om sin grannes sura katt som han mött när granntanten var ute och gick med den i en barn vagn =D
Jag har bara mött en hundvalp i barnvagn tidigare och då p.g.a. att det inte är bra att gå för mycket med dem när de är små.....väldigt gulligt var det, men detta med katten alltså ;)

Well...innan han tog den här mobilbilden så fräste katten åt honom...


Ehe...vilken min =)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0