Löjligt....
Löjligt kanske, men....
Ofta när jag har skrivit något personligt och ingen kommenterar tror jag att de som har läst inlägget bara tycker att jag är så löjlig och liknande och att det därför inte finns någon vits med att kommentera ens, som att jag verkligen borde fatta hur löjlig jag är typ (läser jag in i tystnaden...)
Som när jag för nästan ett halvår sen skrev ett inlägg om hur arg, besviken och ledsen jag var (fortfarande är?!?) över situationen mellan mig och Assar då (han betedde sig som en skitstövel då) och hur komplicerat det är när man själv är begränsad i hur man kan ses och osäkerheten i att inte kunna ses när man väl har bestämt det eftersom det inte går att lita på att vare sig kroppen eller skallen klarar av det just då. ....
Inlägget låg nog uppe nästan en vecka, men ingen kommenterade, så jag tog bort det eftersom jag skämdes så....
Ja, jag vet inte......kanske tar jag bort det här med sen....
Kommentarer
Trackback
