Läkarfronten....

 
Det har gått flera månader sen jag träffade psykläkaren och vi kom över ens om att han skulle kolla/genomföra dessa punkter.
 
♥ Remiss till neuropsykiatriska enheten för kompletterande utredning eftersom jag inte känner mig säker på min AD(H)D-diagnos som jag fick för några år sedan.
Det kan lika gärna vara min traumatiska barndom m.m. som gett mig symptomen och det gick vi inte ens in på under utredningen sist.
 
♥Lite blodprover, b.l.a D-vitamin, annars flera prover som kändes viktiga men som jag inte fick ta.
Fick t.e.x. inte ta järn (ferritin) trots att jag berättat för honom att det är viktigt eftersom mitt järnförråd i kroppen visade sig ha minskat avsevärt sist det testades (och struntades i resultatet via den idiotläkaren) och snart kunde vara slut helt i värsta fall.
 
♥ Remiss till smärtläkare el liknande som utreder smärta och sedan remiss till smärtenhet (man behöver få en diagnos först för att få komma till smärtenheterna)
 
♥ Läsa på om B12-injektioner (han fick även en utskrift från mig om det och lyckade resultat av det när man lider av ångest, utmattning, sömnproblem m.m oavsett om man har B12-brist el ej)
 
♥ Ringa min terapeut och få bättre förståelse för min situation och fortsatt hjälp efter att jag måste sluta hos henne.
 
♥ Remiss någonstans för grundlig utredning av allt det fysiska som plågar mig hela tiden.
 
♥ Kolla upp om han kunde remittera mig för mag/tarmutredning/gastriskopi och i så fall göra det.
 
 
Vad han har gjort?!?
 
Remiss för komplettering av min AD(H)D-utredning (får komma dit tidigast i augusti när det har gått nästan ett halvår)
 
Vissa blodprover (inget visade något speciellt förutom att mitt kalciumvärde fortfarande ligger precis på gränsen till för lågt precis som senast, vilket det aldrig tidigare har gjort)
 
I övrigt fick jag fråga honom när jag gick på honom i korridoren förra veckan ang B12-injektioner, fick då svaret att han kände sig för osäker för att ordinera det eftersom han aldrig har gjort det tidigare :(
 
Klart jag är besviken på honom när knappt gjort något av det han lovade.
 
Nytt möte i slutet av Augusti, känns ju rätt värdelöst om han inte har gjort något mer tills dess....
 
Fy f-n för att må skitdåligt och livet bara rinner i från en utan att det finns någon vettig hjälp! :(
Det går sällan ens en dag utan att jag bryter i hop och får gråtattacker över hur förtvivlat mörk hopplös och tung hela min livssituation är.
Idag har jag haft två sådana gråtattacker, i tisdags bröt jag ihop på textilkursen, vilket kändes väldigt jobbigt eftersom jag bröt ihop av till synes ingenting, de fattade inte alls vad som hände...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0