Händer och ilska
Kan inte öppna några burkar eller flaskor med den här stukade handleden, får sätta mig ner på golvet och hålla grejerna mellan knäna och sen öppna med min fungerande hand.
Bad ett par jag mötte på stan om att öppna en flaska åt mig här om dagen, för det gick bara inte på egen hand...
Diska...ja, det är nästan bara att glömma liksom...ska nog faktiskt fråga Assar om jag kan få slänga in åtminstone lite bestick i hans diskmaskin.
I övrigt så har jag mycket ondare i nacke, axlar och i ryggen också....kan inte göra mycket åt det heller eftersom de rörelser och sträckningar jag behöver mest inte går p.g.a. handleden :(
+ att handen/handleden jag enbart använder mig av nu gör ont och är ansträngd eftersom den får ta allting nu.
Är frustrerad även om jag vet att det kunde ha gått mycket värre, kunde ju blivit liggande med gips runt halva kroppen på sjukhus i flera veckor eller så....
Hur frustrerad hade jag inte varit då liksom?!?
Eller som tjejen (som var jämngammal med mig) som det stod om i Metro i veckan som hade råkat ut för en cykelolycka för några veckor sedan och hade tvingats amputera ena sitt ben i från knät :(
Nog om det.
Blev ingen tid med psykläkaren om medicin i fredags förresten....
Han var upptagen med något annat, men sa någonting i stil med detta till min psyktant:
" Jag har hittat lösningen nu"
Well, det låter ju bra, men jag är ändå skeptisk eftersom det låter alldeles för bra för att vara sant.
De mesta som låter för bra för att vara sant är ju sällan sant.
Det är mycket ilska jag går runt och bär på i övrigt, förutom mot poliserna är det ang Assar.
Ja, hans Alkoholdrickande (missbruk är det nog t.o.m.) och över huvudtaget destruktiva levnadsätt som tar honom med stora kliv närmare döden för varje dag.
Det är ju bara han som kan göra något åt det även om jag absolut gärna hjälper till, men då måste HAN ju vilja och visa att han faktiskt försöker göra något åt sin situation.
Att han bara "gnäller" om sin kassa ekonomi (han har bättre ekonomi än mig, men jag tjatar inte om min för det)
Tjatar om att han är trött, har ont i ryggen o.sv. när han ofta inte går ut och rör på sig på flera dagar eller längre och bär på en massa övervikt som bara ökar hela tiden med han dåliga matvanor och alkohol....
Ja, bland annat detta står mig totalt upp i halsen.
Det kan ju låta som om jag är hemsk som tycker/känner så här och det tycker jag väl delvis att jag är också, men inte lika mycket som förut i allafall.
Att bara se på i år efter år hur det går ut för eftersom han bara förstör mer för sig själv är hemskt frustrerande och inget jag pallar hur länge som helst..
Usch, jag vet inte vad jag ska göra åt situationen?!?
Mmh, man är bräckligare än vad man tror ibland.
Skulle jag bryta ett ben, eller få ryggskott eller nåt liknande, så fick jag väl ta hjälp av hemtjänsten eller nåt.. vete fan hur jag skulle lösa det dagliga annars..
Så länge han (Assar) inte vill själv, så kan INGEN göra något!
Det bästa man kan göra är väl att lägga all energi på att försöka få honom till att vilja!
Men säkert inte helt enkelt det heller.. :(
Han är dock ansvarig för sitt liv och leverne, så du skall nog inte gräva ner dig för mycket, om han inte vill förändra sig..
KRAAAM
Jag har haft ryggskott ett par gånger, ingen lek precis men klarat mig har jag och det gör man nog mer än man tror om man ger sig f-n på det.
Hemtjänst är nog väldigt svårt att få så där tillfälligt...det tar säkert tid att få, de ska väl utreda och pappersarbeta en massa :(
Man kanske få deras hjälp när man väl hunnit bli bra typ...
Eller så ligger det bättre till än så?!? Man kan ju alltid hoppas!
Men HUR får man Assar (eller någon i liknande situation) att vilja då???
Ja, jag vet att han är ansvarig för sitt leverne och jag borde väl lära mig att hantera att vissa människor lever helt åt skogen bland annat, men jag kan inte det som det är nu i allafall :(
Kram!
Jo man tänker inte på hur "handikappad" man blir av att inte kunna använda en hand (eller t.o.m bara ett finger!). Hoppas du blir bättre snart.
Och det skall bli spännande att höra vad den här mirakellösningen är för något!
Beträffande Assar vet jag inte riktigt vad du kan göra. Inte så mycket tror jag dessvärre vilket nog för dig känns väldigt frustrerande.
Men jag tänkte på en sak. Jag har för mig att du nämnt någonstans att han har/har haft social fobi.
Det kan vara något som gör att han tycker det känns extra jobbigt att gå ut och röra på sig och få frisk luft, gå på promenader osv. Och att känna så, dvs att man inte ens klarar av att gå på en enkel promenad, gör ju inte saken bättre om man redan är deprimerad osv. Själv brukar jag tycka det är skönt när det regnar och är fult väder. Då behöver man inte ha dåligt samvete för att man inte är ute (inte fullt lika mycket dåligt samvete i alla fall).
Sedan det där med att han hela tiden klagar och gnäller gör det ju inget vidare kul att umgås med honom. Har du försökt prata med honom om det? Inte lätt, jag vet. Och han kanske är en sådan som då skulle börja klaga och gnälla för att t.o.m du tycker han är jobbig att vara med! Skitsvår situation det där.
Som Stefan säger, så länge han själv inte vill så kan ingen göra något. Och jag vet inte hur man kan få någon att vilja. Man vet ju själv hur svårt det är när man känner sig fast i en situation och allting bara verkar hopplöst. Det spelar ingen roll hur mycket andra försöker uppmuntra en och säger att det nog fixar sig osv. Är man inte själv övertygad...
KRAM
