Lyckan vore att vara enstöring....

Åh vad jag önskar att jag vore en av de enstöringar som lever ett liv för sig själva och trivs med det!
Det är så mycket som hade varit enklare då.
Ja, tyvärr lär jag ju inte bli en sådan person, antingen är man det eller inte liksom, knappast något man bara blir så där så vitt jag vet!?!
Jag är så trött på all ångest, rädsla, frustation, besvikelse, utanförskap o.s.v. som är relaterat till kontakten med andra människor.
Men att ständigt lida av att inte ha människor man trivs med/mår bra av och lida av ensamheten är hemskt!
Och förstås det stora problemet med att hitta några människor som JAG trivs med.
Det finns en och annan på "sykursen" jag går som förslagit att ses/byta nummer och så, men som vanligt är det inga som jag trivs med/mår bra av/stämmer i hop med :(
Hur sjutton hittar man människor man trivs med? Hur tusan vet man vilka man trivs med?
Är ju inte första gången jag skriver om något sådant här, men likt förbannat känns det lika omöjligt att lösa fortfarande....
*Suck*
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0