Piller fast jag inte vill....
Nu börjar det faktiskt kännas mer och mer som när jag inte hade någon antidepressiv medicin alls....
Så jäkla mycket ångest, svårt att andas, tryck över bröstet och en enorm inombords stress, en känsla av något riktigt
hemskt kommer att hända när som helst.
Ändå har jag käkat lugnande tabletter i stort sett varje dag i en vecka nu för att bryta skräckkänslorna och allt sådant som varit ett bra tag innan jag tog lugnande.
Vågar inte ta lugnande ofta eller varje dag som det egentligen var sagt mellan mig, min behandlingsansvarige och nya läkare att jag skulle i en vecka......
Är så lätt att bli beroende av benzodiazepiner ju...
Hade jag kunnat ta något annat som funkade ok så hade jag.....
Det måste bli bättre snart och jag måste verkligen anstränga mig för att göra avslappningsövningar och sådant via cd...
I morgon ska jag åka och hälsa på farsan som fyller 70 och vara där tills på söndag.
Han mår också skitdåligt, har så ont i sina armar att han knappt kan använda dem och inte vet han vad det beror på ens.
Jag tror att det är psykosomatiskt.
Min faster är inlagd på psyket sen ett par veckor och är så illa däran att hon till och med får elchocker nu.
Klart jag är påverkad av att de mår så dåligt, blir ju skraj, orolig och så drar det igång en massa gammal traumatiskt jag har varit med om.....
Nog för nu......
