Proffessionell undvikare...
Bara för att jag ser lite sunkig ut idag och inte orkade bry mig ett skit om mitt utseende utan drog bara på mig ytterkläderna innan jag gick till stan.......och tänkte till och med att nu kommer jag säkerligen att träffa på någon jag inte träffat på länge bara för att jag ser ut så här....
Brukar det inte vara så just då liksom?!?
Självklart blev det så också.....
Helt plötsligt ser jag mitt X några meter bort......ett X jag inte har sett på 5-6 år!!!
Shit vad han ser sjuk ut, ja tanig och gråblek som ett lik med cigg i handen faktiskt!
Hade jag inte vetat vem han var hade jag trott att det var någon riktig knarkare som verkligen hållit på flitigt.
Nu är det förhoppningsvis inte så, vet ju att han har en allvarlig magsjukdom....måste vara riktigt illa nu alltså!
Tycker faktiskt synd om honom.....
Det enda bra med det hela är att mitt sunkutseende inte ens kom i närheten av hans...
Efter att ha konstaterat att det är han kopplas min autopilot på direkt, d.vs. jag undviker, går med bestämda steg förbi honom som om jag inte hade sett honom och fortsätter in till Södra station och vidare helt ställd.....
Ja oj vad jag är bra på att undvika folk, jag hinner ju liksom inte ens tänka längre, det bara sker liksom....
Jag har blivit en proffessionell undvikare, hur slutar man att vara det?!?
Jag vet att jag måste sluta med det, jag vet det så väl och min terapeut påminner mig ofta om det.
Jag vet inte om han såg att det var jag ens, jag vågade definitivt inte vända mig om för att se om han kollade efter mig.
Jag vågade inte vända mig om på en kilometer ungefär ens.
Fast han borde nog ha sett att det var jag trots att jag inte har kvar mitt långa hår, är smalare i ansiktet, har piercat näsan och är 5-6 år äldre....Jo, jag är ju inte skitförändrad vad jag vet?!?
Hade vi haft något att säga varandra om jag hade stannat och hälsat?!?
Han hade kanske haft det?!?
Jag känner mig nog mest tom på ord tror jag....
Men shit så omskakad jag är nu, i hela kroppen och skallen och mina axlar är spända så in i norden....
Hoppsan.. jag kan oxå vara lite sådär men inte av vana :)
Värst när jag är nere, då blir jag nästan folkskygg :-/
Jag har exakt samma autopilot som styr. Även om jag vill prata med personen i fråga så gör jag så. Skulle gärna bryta det på något vis.
Jenny
Mmm, handlar väl att jobba en hel del med tankarna, fråga sig själv varför man gör som man gör o.sv.
Antar i och för sig att du vet varför?!? Alltid en början...
Vet jag om mig själv i allafall, mycket rädsla som styr och förmågan att dras in i grejer som jag inte vill, svårt att säga nej, verkar med, glad och trevlig fast jag inte är det t.e.x...
fast det är massor av annat med.
Har du lagt ner ditt bloggande helt nu?
Tråkigt i såfall ju! =/
Jag har lagt ner bloggandet tillfälligt iallafall, får se sen vad som händer. Jag börjar säkert igen, det är ju lite beroendeframkallande...
