Balans = tråkigt?!?
Det händer för lite i mitt liv (som vanligt mest alltså...) fast jag klarar ju inte av när det händer särskilt mycket heller...
Jag är ju inte den som är bra på balans tyvärr = (
Antingen är det för mycket eller för lite....
Balans låter egentligen så tråkigt, balans är ju lika med lagom och lagom känns så Svenssonaktigt inrutat och trist, känns inte som jag eller som någon mall jag någonsin kan tro att jag kommer passa in i och trivas med...
Men, jag kan ju ha fel.....
Ska i allafall ta tag i den där "Jag är bra-boken" a´la Mia Törnblom igen, det blev av att skriva i den ett tag och sedan blev det gleasare....till sist upphörde jag med skrivandet helt.
Nya nya tag, vill må bättre, tycka om mig själv, o,s,v.....
Är det någon mer som kör Mias modell?? Berätta hur det går!! = )
Nu blir det att gå till min nyrenoverade tvättstuga (som invigdes i dag efter att ha varit stängd en hel månad) och hänga upp tvätten....
Lyckopiller
Det är mycket som virvlar runt i skallen nu, mycket problem utan synbara lösningar....
skulle verkligen vara skönt om man kunde tvätta problemen med en fantastisk Prozac som i reklambilden här ovan i bland = )
Tyvärr funkar ju inte mina Cipralex hejdundrande så, det gör ju inga antidepressiva piller i världen förresten...
Att det faktiskt finns de som på allvar tror att antidepressiva sk "lyckopiller" gör en lycklig är ju riktigt skrämmande...
Jag har en bekant som verkar tro det, han skrev i allafall att om han skulle gå till en psykolog skulle den nog ge honom "lyckopiller" så att han gick runt och var lycklig hela tiden...(han skrev inte ordagrant så, men liknande i af)
Näpp, är tom på något vettigt att skriva känner jag....
Ha en bra dag!
Jäkla blodådror
Snurr, snurr och ångest!
Kom precis ifrån vårdcentralen där jag just har tagit blodprover, vilket inte gick särskilt bra, det värker och svider fortfarande i båda armvecken....
Usch och fy ja!
Blev hårt stucken i båda armarna utan att sköterskan fick tag i något blod eftersom blodådrorna bara rullade i väg bort.
Då frågade hon mig om jag var nervös, vilket gjorde mig stressad och mer nervig än jag var innan.... = (
Jag tyckte inte att jag var särskilt nervig innan, men tydligen tyckte min kropp det ?!?
Sköterskan gav i alla fall upp och gav mig valet att komma en annan dag eller få en annan sköterska, jag valde sköterskan för att få skiten ur världen någon gång.
Så...in i väntrummet igen blev det en liten stund igen
En läkare som sprungit fram och tillbaka där flera gånger när jag väntade första gången kom åter förbi, men den här gången tittade hon medlidsamt på mig och sa : Åh här sitter du igen!
Var på jag svarade på varför och hon sa något medkännande (som jag glömt) och strök mig över armen.
Verkade verkligen vara en riktigt empatisk läkare, vilket jag inte har någon särskilt stor erfarenhet av....om hon är lika bra i sitt yrke så är hon nog en toppenläkare som jag inte har något emot att komma till när min husläkare är upptagen...
Hur som helst gick det bra med proverna hos den andra sköterskan, även om det först rådde tveksamhet eftersom jag svullnat upp så i båda armvecken, men hon hittade väl något ställe vid sidan om att ta i vad jag förstod...
Jag tittar aldrig när de tar blodet, har blivit känslig för det med åren.....förr hade jag inga problem med att titta på när det tappade blodet, vet inte varför jag blivit så känslig sen?!?
Nu blir jag typ äcklad bara jag skriver om det här och efteråt förut fick jag verkligen ångest av skiten, fast det är lite bättre nu tack och lov.
Sitter här och käkar frukost nu och blir ju i alla fall lite lugnare av att äntligen få något i magen.
Läkarbesöket avklarat
Urk! kunde knappt sova en blund i natt av oro inför läkarbesöket i dag.
Blev heltrött , snurrig och helspänd i hela kroppen efter att det var avklarat.
Åt ju ingen frukost innan eftersom han hade sagt att jag skulle komma dit på fastande mage, vilket bara var onödigt eftersom inga prover ändå togs och de som ska tas i dagarna behöver jag inte vara fastande inför ens.
Hade turen att slippa sitta i väntrummet i mer än fem minuter, så ångestnivåerna hann i alla fall inte stiga skyhögt =)
Sedan fick jag gå in i ett rum med enbart två läkarstudenter som ställde frågor till mig ang varför jag var där och så.
En kille och en tjej i min ålder (eller yngre?!?) som bara var trevliga, killen verkade jätteintresserad och tittade storögt på mig hela tiden typ.
Har ingen aning om det berodde på att han är så/ väldigt intresserad i sin roll eller om det var intresse för mig han visade?!?
Sådant där är inte alltid så lätt att förstå sig på.
Väl inne hos läkaren (som var sjuk och bad om ursäkt för det, han lät hes och hostig...bara han inte smittar mig nu! = (
Vi kom väl egentligen inte fram till något, inget svar på varför jag svettas så på nätterna alltså.
Prover ang infektioner, sköldkörteln och lite annat allmänt ska tas, men kommer antagligen inte att visa något trodde läkaren.
Andra hormonella prover tyckte han att jag hellre skulle vända mig till min gynekolog för att göra senare om vi inte kommer fram till något eftersom de är bättre på sådant.
Åh, vill ju bli av med det här svettandet ju, stör verkligen min sömn att vakna alldeles blöt nästan jämt.
Känns inte särskilt hoppfullt när läkaren säger att det kan vara något jag får leva med.
Snackade nyss med brorsan om det och han tyckte att jag skulle pröva någon kinesisk örtkur någon månad .....får väl se senare när jag är utredd.
Ja, det var det........
5 Hälsoeffekter av choklad
Det känns verkligen mycket positivare att vara chokoholic varje gång jag läser om chokladens alla positiva effekter...
Läste i nya numret av tidningen Hälsa bland annat detta: (Har kortat ner det väldigt mycket, men tidningen är gratis detta numret i Hälsokostbutikerna om du samtidigt handlar något annat = )
5 Hälsoeffekter av choklad
1 Afrodisiakum
Eftersom det har en viss kärlvidgande effekt som kan öka blodtillförseln till könsorganen.
2 Gladare
Troligen beroende på det koffeinliknande ämnet teobromin.
3 Friskare hjärta
Kakao kan sänka blodtrycket, samt vidga blodkärlen och få dem att slappna av, minska risken för blodproppar m.m.
4 Slätare hud
Kakao minskar känslighetenför solens uv-strålar, alltså risken att bränna sig i solen minskar.
Huden blir lite slätare, tjockare och mindre torr.
5 Bättre tankeförmåga
Dess koffeinliknande ämne teobromin gör att man kan känna sig mer energisk och tänka lite klarare, man blir helt enkelt lite snabbare i tanken.
Ja, som vanligt gäller detta tyvärr bara mörk choklad, dess tu högre kakaohalt dess tu nyttigare med andra ord...
Smaska vidare på den mörka chokladen med andra ord = )
Läkarångest
Woaah!
Känner mig helt uppspelt och skakis, fast gladnöjd! = )
Detta bara på grund av att jag faktiskt har ringt min husläkare för en tid!
Alltid blir det så här, all denna jäkla läkarångesten, för att inte tala om ångesten väl i väntrummet ......huuuh!
Var helt i uppror av ångest, svettades och magen ja...shit när jag satt i telefonkön till läkaren nyss och under tiden vi pratade, men sen blidde det så här som sagt!
Borde ju ha ringt för läänge sen ang det här med att jag svettas som en gris på nätterna, har ju trots allt varit så i ungefär ett år nu..
Orolig för vad det är har jag ju varit hela tiden och nätterna är ju inte särskilt roliga om man säger så...
Tänk om jag har hamnat i ett väldigt tidigt klimakterium?!? Det och att det skulle vara ett tecken på någon väldigt allvarlig sjukdom skrämmer mig allra mest.
Har läst på lite och det kan ju vara så att det är överfunktion av sköldkörteln, i så fall är det ju inte så svårt att åtgärda i alla fall.
Fast med mig brukar det ju sällan vara så okomplicerat, så då är det säkert något annat! = (
Har i alla fall en tid första april bokad nu! =)
Han hade läkarstudenter då dessutom, men jag bryr mig inte, det är snarare bra för då brukar ju läkarna bara vara bättre och noggrannare.
Nä, nu ska jag käka blåbär! =)
Ha en bra dag!
Att vara sig själv...
Själv är jag väldigt förvirrad i mig själv, vet nog knappt vem jag är egentligen?!?
Jag var så annorlunda förr mot vad jag är nu, ända tills jag var runt 17-18 år var jag väldigt tyst, visste inte hur man pratade eller umgicks med andra på ett naturligt sätt, i nästan alla sammanhang sa jag knappt någonting, förutom om någon frågade mig någonting vill säga.
När alla andra pratade satt jag och funderade på vad jag skulle kunna säga, jag bara funderade och funderade på vad jag skulle kunna säga som lätt vettigt och kom jag på något som jag kunde säga var det oftast redan försent eftersom samtalet redan hade bytt samtalsämne....
Folk visste nog egentligen inget särskilt om vem jag var heller, jag pratade ju inte om mig själv och för det mesta inte heller om vad jag tyckte om saker och ting eller någon kille jag var intresserad av heller eftersom jag inte litade på någon.
Jag kom hur som helst till en punkt när jag bestämde mig för att ändra på mig själv och gjorde det även....
Så, i från att ha varit den tysta så började jag plötsligt babbla, ja många gånger alldeles för mycket i stället faktiskt.
Jag tror att det även var i den vevan jag bad min syrra klippa av allt mitt långa tjocka hår, ville att hon skulle karva det så kort att skallen nästan var rakad....men hon vägrade...blev i allafall väääldigt korthårig...några centimeter blev kvar.
Hårklippningen var väl någon slags markering för mitt nya jag också kan jag tänka mig, även om det inte var medvetet.
Hur som helst så vet jag inte vem jag är nu, jag vet ju att jag går omkring med en slags mask, en slags sprallig, trevlig och glad mask ......den som jag en gång tog på mig...
För det måste nog ha varit när jag bestämde mig för att ändra på mig själv...
Ändra på mig själv för att få vara med, finnas till och framför allt bli omtyckt av andra människor, ja det var nog därför jag ändrade mig...
Då kunde jag ju inte veta hur lost jag skulle bli av min förändring, att jag skulle sitta här nu och inte veta vem sjutton jag är.
Det känns liksom som om det bara finns två slags "jag", den gamla tysta grå musen och det "falska" glada sociala jaget och ingen av dessa "jag" är någonting som jag trivs med över huvudtaget.
Att min känsla är att om jag försöker "ta bort" min skapade mask så kommer jag trilla tillbaka i min gamla roll i stället gör ju ingenting särskilt lockande.....
Jag vill verkligen inte tillbaka och skulle väl egentligen inte ramla tillbaka i det gamla i praktiken heller, men rädslan är ju i allafall den.
Äsch, det är så mycket som spelar in....
Jag vill ju egentligen att alla ska tycka om mig, ja helst älska mig förstås ; )
Självklart vet jag ju att det inte skulle kunna vara så hur jag än vore, finns ju ingen som kan vara omtyckt av alla, det måste man ju bara acceptera.
Jag är livrädd för att förändra/hitta mig själv och har någon slags tro på att jag bara skulle vara jäkligt tråkig, ointressant, otrevlig med mera riktigt dåliga egenskaper..
Vem sjutton skulle vilja ungås/vara vän med en sådan person liksom?
Jag har ju liksom alltid varit rädd för att bli övergiven, har en enorm separationsångest o.sv...
(det har sina orsaker, en del hemskheter tillbaka i mina unga år)
Fuck it!
Blir så less på mig själv, att jag inte vet vem/hur jag är egentligen....
Vill bara hitta hem till mig själv, någon slags trygghet, något att må bra i och som duger som jag är.
Hur gör man?
Puckad i huvudet....
Öja, känner mig helt puckad i huvudet i dag av förkylningen, är helt seg i hjärnan verkligen.
Mycket sängliggande har det varit eftersom huvudet gör ont och väger flera ton på min svinonda nacke/axlar....
Blir dessutom knäpp av att ligga i sängen för jag känner mig så rastlös och har bara en massa oro och ångest som gnager och har sig = (
Eländigt känns det........den här bilden fångar det en del = )
Kollar på Anna Pihl nu, måste säga att Karim är väldigt fin att titta på, eller vad tycker ni?
Något sjukt...
Faktiskt har jag lite av chokladen kvar.........men det beror på att det inte är lika gott att äta mörk choklad i större mängder och så hatar min mage det dessutom.
En sak som är sjuk tycker jag, är att jag tål mjölkchoklad, bullar och annat onyttigt rätt ok utan att min mage hatar mig.
Där emot tål jag knappt alls att käka frukt, så att ersätta godis med frukt för att vara lite nyttigare i bland är ju liksom ingen bra lösning.
Jag hatar min känsliga dumma mage, känns som om det inte finns någonting med mig knappt som inte är överkänsligt = (
Det skulle väl i så fall vara att jag trots allt inte har några allergier då, konstigt nog!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Har något sjukt i kroppen i dag, först trodde jag "bara" att det var nattens tandpressande, mardrömmar och sådant vanligt som gjorde att jag vaknade upp och hade en nackvärk/stelhet som om jag vore fast i ett skruvstäd och mådde allmänt sunk.
Men men...ju längre dagen har gått så har nackeländet blivit lite bättre och ersatts av huvudvärk, frysningar/värmevallningar och sveda på tungan/halsen och dålig ork....
Så, det har varit en lugn dag mest inomhus med Friggs Echinaceabrustablett, honung, The på laktitspulver, grönt the och sådant som är bra för att stärka immunförsvaret.
Har lyssnat på en massa på låtar som jag inte kan få nog av just nu, dessa bland annat:
♥ Killer ( Stakka bo )
♥ Apologizes ( One republic feat Timberland )
♥ No one ( Alicia Keys )
♥ Våga vara rädd ( Kent )
I kväll blir det givetvis Nip/Tuc och om jag orkar ska jag göra himmelskt goda rödbetsbiffar med massor av kryddpeppar i , jasmineris och supergod sås till....
Forts...Må bra-boken
Att skriva ner grejer under rubrikerna Tack och Hjälp har jag inga problem med även om tacksamheten inte kommer av sig självt och liksom känns tacksamt, snarare är det grejer som jag "borde" vara tacksam över och i stället känner dåligt samvete över att jag inte känner tacksamhet för.
Men men....det är ju så klart något som ska kunna bli annorlunda och bättre ju mer man skriver i boken.
Under rubriken Bra går det inte alls Bra där emot = /
Jag har jättesvårt för att känna att jag gör någonting särskilt bra över huvud taget, känns liksom alltid som om jag skulle kunna ha gjort saker och ting mycket bättre.
Ja, nog sjutton har jag höga krav på mig själv, jag vet............det är helt klart en grej jag behöver jobba bort.
Jag fortsätter ju så klart med mitt skrivande i boken...
Det gäller ju att fortsätta skriva för att se resultat.
Bättre självkänsla m.m.
Om ni inte har läst någon av hennes böcker, så har ni kanske sett hennes tvprogram som gick förra året..
Tv-programmet kunde nog upplevas som ganska störigt och Mia som en uppvarvad överkäck typ som fick saker och ting att verka lättare än vad det i själva verket är....
Hur som helst hade jag ett bra tag innan tv-programmet varit på en föreläsning av Mia Törnblom som var väldigt inspirerande kul o.sv...så jag hade en mycket bättre bild av henne än vad tv-programmet gav.
Jag köpte hennes bok i pocket när den kom ut för ett bra tag sen och började göra lite övningar ur den som man skulle göra varje kväll, men kom sedan av mig tyvärr =/
Nu ska jag i allafall göra ett nytt försök, i samarbete med min terapeut har jag i läxa till nästa vecka att göra detta:
I min Jag är bra-bok som följde med tidningen Topphälsa för ett tag (går väldigt bra att använda en egen liten skrivbok i stället) ska jag varje kväll skriva ner minst tre saker under de tre rubrikerna Bra, Tack och Hjälp.
Detta ska man göra för att lyfta fram något bra som man har gjort, för att känna tacksamhet inför det man har och för att lättare släppa lite av det man oroar sig för.
Exempel (skrev detta för ett par år sedan)
BRA
Jag var bra i dag som skötte ätandet ok.
Jag var bra som äntligen fick mailet till "M" ur världen.
Jag var bra som tog två långpromenader.
TACK
Tack för att jag lyckats motstå impulserna att köpa godis i dag.
Tack för att jag har en egen lägenhet.
Tack för att jag har orkat mer än vad jag brukar i dag.
HJÄLP
Hjälp mig att stå ut med mina känslor
Hjälp mig att tycka om mig själv och mitt utseende.
Hjälp mig att vara närvarande när jag träffar sjukgymnasten i morgon.
Mår för jäkligt...
Känns som om min terapeut också tycker att jag är hopplös, som om hon inte vet hur det ska gå framåt för mig.
I så fall är det ju inte första gången någon känner sig maktlös inför mig = /
Jag vet ju att jag egentligen inte borde avsky mig själv för att jag inte fungerar som jag borde, inte fungerar som de som är mer "normala", det är ju liksom inte mitt fel att jag är uppväxt med en farsa som knappt visat några andra känslor än ilska (förutom bland andra människor när han tog på sig masken och bara verkade hur trevlig och glad som helst) och nästan bara berättat hur dålig man är på allt, hotat en som liten många gånger med att han ska ta sitt, liv gå ut i skogen och aldrig komma tillbaka.....inte undra på att det sitter hårt i mig, har ju alltid haft sjuk separationsångest.....
Ja, det finns så mycket mer som har gjort att allt har blivit som det blivit, allt är jag ju inte ens medveten om......
vet inte ens om jag vill bli?!?
Förr för ungefär tio år sedan trodde jag att bara jag förstod mig mer på vad det är som har gjort att jag mår så dåligt , orsakerna så skulle allting bli mycket bättre.
Så fel jag hade........
Slut, snurrig, låg
Jag är helt slut, snurrig och känner mig verkligen låg.
Kom nyss hem efter ett baspass på Friskis & Svettis som kändes hur jobbigt som helst.
Känns lite konstigt måste jag säga, speciellt med tanke på att det var samma pass som jag gick på förra veckan och då tyckte var ett skitbra pass på alla sätt och vis.
?????
Konstigt att jag kan ändra mig så snabbt........musiken som gav mig en massa energi sist hade ingen som helst verkan på mig i dag...
Tyckte redan att jag hade tröttnat på rörelserna fast jag ju bara har varit på passet en enda gång tidigare.
I dag luktade det dessutom riktigt illa om en del människor, jag har ett himla bra luktsinne, är väldigt känslig för lukter och blir väldigt påverkad av det minst sagt.....så det gjorde ju inte saken positivare på passet precis = /
Ärligt talat har jag just nu ingen lust att gå på det här passet på väldigt länge.
Jag hade ju tänkt att jag skulle gå på det här passet varje vecka eftersom tiden passade mig så bra + att passet var så himla bra....
Typiskt att det inte blir så nu!
Är det mig eller passet det är fel på egentligen?
Jag antar att det är jag eftersom jag väldigt lätt tröttnar på saker och ting och även har väldigt svårt att hitta något/någon som intressserar mig överhuvudtaget.
Skit alltså!
Duktig = )
Har ju glömt att nämna hur duktig jag var i går = )
Invigde ju mitt Friskis & Svettiskort med ett Ki-balanspass fast jag mådde skit.
Pallrade mig i allafall i väg och råkade givetvis hamna på ett pass som en hel skolklass hade bokat in sig på förutom oss andra.
Det var minst sagt fullsmockat i lokalen, så tätt att jag petade på någon och någon petade mig på foten.
Trots att jag det bara kröp i kroppen av motvilja att genomföra passet till att börja med, så härdade jag i allafall ut och var kvar hela passet = )
Efteråt var jag helt slut och yr trots att det var ett så pass lugnt pass.
Gick och la mig efter att jag käkat lunch och somnade till och med.
Well.....det borde väl bli bättre i längden, finns ju andra pass att gå på också!
Klassiskt för hälsan
Denna dag invigs med en hög disk till den klassiska samlingen jag lånade av brorsan igår :
The most relaxing classical album in the world ever
(snacka om att ta till starka ord för ett samlingsalbum)
Tro nu inte att jag lyssnar på klassisk musik vanligtvis!
Nä nä nä, så fel ..... så fel ni har då......
Jag vill lära mig där emot, lära mig att tycka om det och inte bara bli stressad som en dåre av alla pampiga stycken eller känna mig väldigt nedstämd av de lugnare.......
Jag måste också erkänna att det finns en hälsoanledning till det ..
Så är det med mycket som jag försöker ta mig för.
Det är ju bra, man ska ju må bättre av det o.s.v.... sådant tänker jag en massa........
Många gånger är det för mycket av den varan och alldeles för lite lust, ingen som helst lust många gånger ens.
Klassisk musik ska ju vara vara bra för hjärnan, göra en intelligentare, att man får lättare att lära sig.
Det sägs ju att det är bra musik att plugga till.....
Jag har nog inte gett klassisk musik en riktig chans tidigare, ska försöka göra det nu.
Blev inspirerad och måmind av Victoria som skrivit i sin Blogg om sitt lyssnande på Beethoven och hur mycket hon njuter av det.
Tackar för inspirationen om du läser det här = )
Victorias blogg
http://svartvitlila.blogg.se/
Diskandet kändes förresten inte alls lika trist och hatstressande till klassisk musik som annars = )
Surprise
Känns verkligen skönt att jag plockade och röjde undan en hel del i min lägenhet i går.
Jag är rätt säker på att jag skulle blivit halvt galen på röran i dag annars.
Mår nämligen helskunkigt, blodbadsveckan började nämligen i dag lagom till att jag skulle till min Försäkringskassehandläggare och allt =(
Blödde redan på vägen dit igenom byxorna....kände mig med andra ord inte särskilt fräsch!
Förutom att jag känner mig yr och har skitont i mitt ena ben och knä och mår illa då....
Än vrider jag mig inte i magplågor i alla fall, alltid något.
Hoppas bara att jag får slippa det den här gången.
Surprise!
Jag fick faktiskt ett terminskort på Friskis & Svettis via Försäkringskassan =)
Det gick hur lätt som en plätt!
Jag som inte trodde att det gick, trodde bara man kunde få gå kurser inom studieförbunden och så....
Nu gäller det att pallra mig dit också.
Inte i dag, men i morgon om jag inte känner mig för mensäckelplågad....
Det var rätt jobbigt hos Försäkringskassan, men däremot hade jag ingen särskild ångest innan eftersom jag var så upptagen med att ha ont i mitt ben och det att jag inte kunde tänka på mycket annat.
Med andra ord förde det onda i alla fall med sig något gott ; )
Eftersom det var sista gången jag träffade tanten i dag fick jag separationsångest när det gick mot sitt slut och gråtfärdig när jag kom ut där ifrån.
Vad är man för en sjuk jäkel om man till och med känner separationsångest ang sin Försäkringskassehandläggare?!?
Ja, jag är ju sjukskriven så..................................
Nä, nu ska jag dricka mitt Ingefärste!
Ingefära är värmande, bra mot smärta, illamående och inflammationer b.l.a.
Färsk Ingefära
Nu tar jag i med hårdhandskarna!
Än har ju detta inte hänt , jag har ju bara visat ett gammalt stenhjärta jag har gjort (2ggr!) och det skapade jag ju liksom för över 5 år sedan!
Nä, nu får det banne mig vara nog!
Nu ska jag ta i med hårdhandskarna och återerövra mitt skapande och skaparlust!
Den här boken har jag precis beställt för ynka 37kr (utan fraktavgift) på Adlibris.se
Kreativitet, författare: Osho
Om boken
För att vi ska kunna frigöra oss från ett efterhärmande och regelstyrt beteende och istället bli kreativt nyskapande och flexibla, krävs en djupgående förändring av våra attityder gentemot oss själva och våra förmågor.
Den som skapar kan inte följa den upptrampade stigen. Han eller hon måste söka sin egen väg, måste hoppa av från mobbmentaliteten, från den kollektiva psykologin, menar Osho. Man kan bara vara kreativ om man är en individ.
Kreativitet är en handbok för dem som förstår behovet av att införa mer kreativitet, lekfullhet och flexibilitet i livet. Det är en manual för hur man lär sig tänka utanför ramarna och för hur man lär sig leva inom dem likaså.
Ja, det låter ju bra, eller hur?!?
Jag har även ringt bibblan nyss och bett dem lägga undan dessa två böcker till lilla mig....
Vad du än tänker, tänk tvärtom av : Paul ArdenOm boken
I sin uppföljare till succén Inte hur bra du är utan hur bra du vill bli uppmanar Paul Arden oss att se på livet på fel sätt. Att vrida på perspektiven och tänka tvärtemot hur vi brukar tänka. Få oss att inse varför de dåliga besluten är bättre än de goda och varför risken är vår säkerhet i livet. Det handlar bara om att våga göra tvärtom!
Ja, det borde ju också vara något för mig som tänker en så jäkla massa mörka och destruktiva tankar hela tiden.
min terapeut har ju dessutom sagt till mig att tänka mer tvärtom så......
Dags att göra det nu!
Sist men säkert inte minst har bibblan lagt undan denna bok åt mig:
Höj din självkänsla med kognitiv beteendeterapi av : Melanie FennellOm boken
Höj din självkänsla med kognitiv beteendeterapi förklarar vad låg självkänsla är och innehåller ett komplett självhjälpsprogram. Steg för steg presenteras metoder för att bryta negativa tankemönster och ersätta dem med ett tillåtande, accepterande förhållningssätt.
Låg självkänsla påverkar livets alla delar, i familjen, på arbetet och socialt. Resultatet av ett aktivt arbete med övningarna i denna bok kan vara en mer balanserad självbild och en växande självrespekt.
Åsa Nilsonne, författare, psykiater och psykoterapeut har skrivit bokens svenska förord.
Hoppas hoppas att den kan vara till någon hjälp för mig med och inte för invecklad och jobbig...
Texterna om böckerna är tagna i från Adlibris.se
Ekorrhjul
Pust och stön!
Jag skulle ju aldrig hamna i det här hyperstressångestiga ekorrhjulet igen!
Nu är jag ju där igen ändå.
Det känns för det mesta som om jag inte kan andas och kommer få en hjärtinfarkt när som helst.
Det farliga med sådana här ekorrhjul är ju att man inte märker att man är fast i dem förrän man har snurrat in sig i dem så väldigt att det är skitjobbigt att nysta ut sig ur det igen.
Att jag på sistone (i flera månader någonting) har kommit in i någon slags förseningsfas har helt klart bidragit.
Jag har nog varit försenad till ungefär allting på sistone.
Allt från läkarbesök och förbokad långväga bussresa till tidsbestämda möten med vänner.
Dygnet har dessutom förskjutits på alla sätt och vis.
Jag går alltid och lägger mig runt 01 (aldrig innan) och mattider som för mig är viktiga att hålla och som jag har hållit i flera år har flyttats flera timmar framåt.
Bara det här gör mig förbannat stressad och så blir jag jäkligt arg (inombords) på andra som inte fattar ett skit.
Tider tider, ska börja med att komma till rätta med dem....
Jag hoppas verkligen att det här inte handlar om medicinminskningen av min antidepressiva medicin bara....
Usch i så fall!
Skriet så klart!
Svimmning
Har mått väldigt dåligt på sistone, inspiration och ork är ju liksom inte det som födar något särskilt då precis.
(Gjorde det väl inte så mycket innan heller kanske?!?)
Svimmade mellan T-centralen och Centralstationen i går när jag gick där ensam...
Kunde varken röra mig eller se på länge efter det och hade enorma smärtor i magen + att jag mådde väldigt illa och svettades så att det rann om mig,
Blev i allafall släpad/buren till en bänk av några gulliga män som sedan ringde ambulans och höll i mig tills de kom och körde mig till Södersjukhusets akut.
Var sedan där hela dagen och fick ta prover och så.
Vet fortfarande inte vad det var som hände, inte läkarna heller...
Något blodtrycksfall i samband med magsmärtan o.sv. kanske?!?
Skraj som sjutton är jag i allafall över att det här ska hända igen, tänk om ingen hjälper mig ens då liksom?
Vågar knappt gå utanför dörren nu.
Kan knappast andas av ångesten jag får när jag väl är utanför dörren.
Fuck alltså!
Jämt är det något skit med min kropp eller psyke, mest båda två samtidigt!
Blir så less!
Kan jag aldrig få bra någon gång liksom?!?
Snälla nån!
Toppform
Om fem sekunder eller så.....
Jag hoppas hoppas veeeeerkligen att det ska kunna inspirera mig och ge mig en spark i arslet att få mig att leva hälsosammare än vad jag gör nu.
Den här dagen har varit en riktigt usel dag i matväg måste jag säga.
Ingen riktig luch, en massa choklad i stället o.sv.....
Jag vet ju tyvärr var felet ligger, det är absolut inte bara matvanorna det handlar om.
Det är ju känslorna jag äter med och inte vet hur jag ska handskas med på ett vettigt sätt.
I spiration och sådant behöver jag ju ändå, goda och nyttiga matrecept behöver jag definitivt.
Som det är nu och har varit länge, så käkar jag mest väldigt trist mat....inte roligt alls.
Jag tar hemskt gärna emot nya Vegorecept om du har något!
God kväll!
