Hur kan man ta till sig hemskheter utan att bli illa berörd???
Hur många människor klarar av att se på nyheterna varje dag eller på andra sätt ta till sig mestadels dåliga och hemska nyheter om det som händer i vårt samhälle och världen där ute är för mig på många sätt ett mysterium.
Hur kan man se och läsa om krig, tortyr, våldtäkter, svält,fattigdom, sjukdomsepidemier m.m. och inte bli hemskt illa berörd?!?
Sova gott om natten trots detta?!?
Vara på gott humör, inte ens försöka göra någon som helst insats trots att man kanske till och med tjänar pengar så att det räcker och blir över till skönhetsingrepp, lyxmat och jordenruntresor....?!?
Inte för att det hjälper att vara så hudlös som jag, gråta över eländet, gå hem och gråta över tiggarna på gatorna (tänk dig att sova utomhus i minusgrader hela vintern som många av de gör) känna sådan hopplöshet och förtvivlan över allt hemskt som händer i världen eftersom jag inte kan göra mycket åt det att jag själv känner att jag inte har rätt att leva.
Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin skulle kunna må bra även om mycket av det jag kämpar med både fysiskt och psykiskt skulle bli bli så mycket bättre när det finns så många andra som har det så hemskt runt omkring i världen.
Inte för att det hjälper att jag mår dåligt för andras skull, men jag vet inte hur man kan må bra samtidigt som man vet hur världen ser ut?!?
Hur lyckas man med det?
Men om jag någon gång i framtiden skulle klara av det skulle jag vilja engagera mig i någon typ av hjälparbete, men troligtvis kommer jag aldrig att klara av det, inte utan starka mediciner som stänger av mina känslor så att jag inte tar in allt hemskt jag ser och hör och bara går sönder mer och mer.
Som det är nu ger jag en mindre månadspeng till Amnesty, något som jag har gjort i ca 15 år, från början var det bara 20 kr i månaden eftersom det var det jag klarade av när jag levde på existensminimum.
En liten peng är bättre en ingenting, kom i håg det!
Tiggarna, jag ger några kronor varje dag, eller/och så ger jag en frukt eller godisbit om jag råkar ha det med mig, för det mesta tittar jag på dem, ler och säger hej även de gånger jag inte har något att ge.
Även om jag känner mig usel som inte gör mer, så är det ju i allafall NÅGOT.
Hur kan man välja att inte göra något?
Inte ens skänka en gammal jacka som man ändå tänkt slänga eller ge till second hand?!?
ALLA kan ju göra NÅGOT!
Hur tänker ni som läser detta?
Kommentarer
Trackback
