Tankarsombankar

En vecka efter avslutad antibiotika-kur (som jag ju inte ens vet om den tagot bort bakterierna *ångest*) mår jag hemskt.

Är helt slutkörd i kroppen och (ofta skallen också) ibland är jag så matt att jag får kämpa med att stå upp för att fixa ihop mat eftersom jag bara skulle behöva begrava mig i sängen egentligen.

Blir jäkligt ynklig och skör av detta elände och spänd som en fiolsträng i hela kroppen vilket så klart beror mycket på att jag känner mig så fruktansvärt rädd av att må så här, och rädd att det aldrig ska gå över...

Och att det påminner så fruktansvärt mycket om när jag var allvarligt utmattad och det trauma det inneburit och fortfarande innebär för mig.

Bryter i hop och grinar var och varannan dag för att det känns så hemskt och hopplöst allting....

Det finns inget värre för mig än att behöva sitta/ligga ensam hemma utan att kunna gå ut och promenera åtminstone...

Jag utan någon motion= sjunker djupare och djupare ner i avgrunden och blir sååå otroligt liten och rädd ensam och övergiven.

Har dessutom fortfarande biverkningar av antibiotikan i form av magsmärtor, extrem muntorrhet, ja även underlivet, näsan, ögonen :(

Då och då (senast i går kväll) känner jag bara att jag vill dö, orkar inte mer, står bara inte ut mer!