Mycket död....
Usch ja, har blivit riktigt dålig på att skriva, inte meningen, vill men samtidigt har jag så ont i både kropp och själ och en massa dåligt med ork och sådant vanligt i min värld.
Har dessutom befunnit mig i en värld av en massa hemskheter angående döden den senaste månaden.
Det hela startade med att min far fyllde år, hela 75 och jag blev helt chockad eftersom jag trodde att det inte var mer än 73, inte så stor skillnad kan tyckas, men det blev det iallafall för mig...
Vet inte hur många gånger jag har brytit ihop och storgrinat och liksom sett hela situation efter att han har dött framför mig som om det redan hade hänt, ja den här perioden är inte den första som jag har upplevt det så här, har levt med en väldig separationsångest i stort sett hela livet som min far tyvärr är en stor del till eftersom jag har traumatiserats av grejer han har utsatts mig för, även om det var då så blir jag lika liten och hjälplös känslomässigt fortfarande av detta när jag blir triggad av något, men det påverkar även mitt liv i sin helhet och har alltid gjort...Så less på det!
Det här har även hakat i sorg och en massa hemskt runt min hund som jag tvingades avliva för ca 13 år sedan och ännu mer runt katten jag tjatade till mig vid 9-års ålder och som vi avlivade när han var 18 för 9 år sedan (om jag rälnade rätt nu?!?)
Har varit som förföljd av plågsamma Flashbacks angående katten och den sista veckan jag träffade honom i livet, och känt en massa skuldkänslor och ånger inför vad jag tyckte att jag borde ha gjort och inte gjort då (låg dessutom sjuk i hög feber ensam i uppväxthuset eftersom min far var bortrest under den veckan)
Sådant, men jag har även slutat sygruppen jag gått länge, vilket känns trist, men det enda jag kunde göra nu eftersom jag har börjat en för att inte gå in på det i detalj "Gruppterapi" för människor som har varit med om upprepade trauman under livet och dess följder...
Den gruppen har bara varit två gånger, men är väldigt tuff att gå, särskillt igår....*Huh!*
Vet varken ut eller in angående gruppen än, finns en del jag inte känner igen mig i, annat jag känner igen mig i och så blir jag så rädd och förvirrad över om jag passar in där eller ej...
Det är ju inte så att alla har samma symptom och erfarenheter, men ja jag vet inte...är huller om buller i skallen av hela grejen, men jag ska givetvis snacka med min terapeut om det....
Så det var väl lite om läget iallafall....
Kommentarer
Trackback
