Utanförskap och närhet...
Nyss hemkommen i från Sykursen, den här gången var en sådan där gång då jag kände mig extra utanför :(
Det var två som pratade förtroligt med varandra och pratade så tyst att de viskade.
Sen var det väl lite som det ofta brukar vara att jag tycker att folk verkar passa ihop med varandra på ett sätt som jag väldigt sällan känner med någon.
På fikat tycker jag alltid att folk inte är lika intresserade och lyssnar på mig när jag säger något som när någon annan gör det.
Känner en massa sorg och utanförskap över att jag aldrig lyckas passa in och känna mig särskillt bekväm med andra.
Undrar om det beror på att jag oftast inte blir lika personlig och utelämnande som många andra?!? (det är skillnad på att vara personlig i text som här...)
Att jag ofta pratar snabbt?!?
Har jag en utstrålning/kroppspråk som utstrålar att jag inte vill att folk ska komma mig för nära?!?
Är ju visserligen väldigt rädd för närhet, men suktar efter det och behöver det lika mycket som jag är rädd för det..
Speciellt rädd för att fel personer ska komma nära och skada mig....
Kommentarer
Trackback
