Alldeles för mycket under isen...

Ja, jag vet att det är min blogg och jag ska inte känna krav att blogga o.s.v.
Men jag är i allafall ledsen över att jag bloggar så sällan, för jag vill ha energin/orken att göra det oftare.
Har ett antal grejer att recensera sedan länge (vissa kan jag nog inte ens recensera längre eftersom de är slut sedan ett bra tag och minnet sviker mig lite för mycket för att det ska bli en bra recension :(
Sedan har jag länge tänkt skriva om en udda/speciell hudvårdsrutin som jag faktiskt inte har läst om på någon svensk blogg någonsin, träffade på den och vad den kallas på en Australiensisk blogg första gången.
 
Men som det är befinner jag mig alldeles för mycket under isen, är alldeles för slutkörd, det är väldigt mörkt, jag gråter och hyperventilerar och känner mig väldigt liten, hjälplös och hopplös.
Kaos känns det mest som hela tiden dessutom, vilket väl heller inte är så konstigt när minsta lilla känns överbelastande och sömnbrist hela tiden gör mig extremt överkänslig.
 
Dessutom är jag i för mig konflikt/väldigt jobbig situation med min kompis/vän Assar sedan några dagar tillbaka (gör mig rädd och ännu mera ångestladdad, är ju konflikträdd som tusan...) och kan inte göra någonting åt den situationen alls så som jag mår nu, skulle bara göra allting ännu värre, risken är att jag både skulle skrika av ilska och frustation åt honom och dessutom bryta i hop och grina....knappast något som skulle lösa något för någon av oss.
 
Läkaren vill att jag ger Valdoxanen två veckor till för att veta om den hjälper mig, fyra hemska veckor har gått då den verkligen inte har fått mig att må något bättre....
Har varit tvungen att käka lugnande tabletter de senaste två veckorna för att inte braka i hop totalt, men till och med med lugnande tabletter har det varit hemskt. (sen är jag ju rädd för att bli beroende av tabletterna, vill inte käka dem alls, men har inte haft något val)
 
Nu har jag fått en burk med Melatonin av en bekant (eftersom hon inte behövde dem mer) och hoppas verkligen att de ska kunna fungera på mig så att jag kan få sova och kunna återhämta mig lite någon gång.
Jag har fått klartecken av min psykläkare att börja med dem och sluta med de lufnande tabletterna.
Men jag är livrädd för att jag inte ska kunna sova något över huvud taget på dem eftersom de inte är ångestdämpande....
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0