Vidrigt

Jag vet inte vad som är vad riktigt?!?
Men jag vet att allting känns helt jäkla vidrigt och självföraktet är värre än på väldigt länge!
Om det är den nya medicinen?!? Att psykkontakterna är på semester så att jag inte har någon att vända mig till på allvar....
Eller någonting annat som har gjort att jag mår så jäkla vidrigt att mitt gamla ätstörningsmonster blivit aktivt i handling igen?!?
Har i allafall väldigt lite kontroll (ingen kontroll alls med jämna mellanrum) över mitt ätande och kommer det att fortsätta så här så går det åt så mycket pengar till skitmat och choklad att jag måste be far min om lån igen för att månaden ska gå i hop.
Känns INTE bra!
Ensamt vidrigt är det med sådant här oavsett om någon vet hur det känns och förstår, så är det ändå så ensamt.
Eller ja, hade det varit någon i min närhet som hade erfarenheter av ätstörningar och sockerberoende så hade det väl underlättat lite i allafall...
Med Assar så får jag ju alltid den hälsosamma rollen, han kallar mig till och med för Skipper (från Anna Skipper) och Fass Skipper i bland! (Fass på grund av att jag ofta har koll på många olika mediciner folk tar)
Jag får inte plats med honom, det är alltid han som tar över med sitt....
Visst, jag är inte den som är bra att ta för mig vad det gäller att prata om hur jag mår och har det, men han är ju verkligen heller inte den som bryr sig särskillt ofta om att fråga heller så...
 
Nästa vecka är i allafall min psyktant tillbaka, får rådfråga henne om jag ska fortsätta med medicinen då eller ej...för beror det här på medicinen och inte är övergående, så är det bara bye bye för den med det samma!
............................................
.....................................
.........................

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0