Tankarsombankar

Idag är det första Terapin på över två månader för mig (min terapeut har haft lång semester i sommar)
Tur att jag inte är lika matt som igår, då hade jag aldrig orkat pallra mig iväg.

Synd bara att jag inte har hunnit få testa Voxra än, hade varit så skönt om jag gått på den ett tag nu och att den visat sig hjälpa mig med b.l.a. ADD-symptom som att kunna få ihop mig bättre (större ordning i skallen b.l.a.), koncentrera mig bättre, få mer gjort och utan att i princip allt jag gör bara suger den lilla energi jag har ur mig.

Sen hoppas jag ju förstås att den kan göra mig mer stabil i största allmänhet, inte lika överkänslig för det mesta, mindre deprimerad, mindre ångest, bättre sömn och sådant förstås...

Hade känts betydligt bättre och hoppfullare att komma åter till terapeuten då.

Dessutom skulle hon ju bli glad av det och känna mer hopp inför vår terapi som är så svår att få till :(

 

Var ju typiskt nog tvungen att boka av med tanke på hur sjuk jag nyss blivit då :(

Får vänta två veckor på en ny tid nu och måste tyvärr träffa en ny psykläkare, får inte ha kvar min gamla när det inte gäller enbart ADHD/ADD-preparat som är narkotikaklassade eftersom han är specialisten och inte har tid för annat som andra läkare kan ta itu med.

Ångest ångest som tusan för att behöva träffa en ny läkare som ska fråga ut mig om hela mitt liv och livssituation så att hela dagen (eller flera dagar efteråt) känns totalförstörda av allt tungt som kommer alldeles för mycket upp till ytan, jag hatar att behöva höra mig själv säga allting högt!

Även fast jag vet att det jag säger är sant, så får jag overklighetskänslor av det....

Förutom att jag är livrädd för att inte bli förstådd/tagen på allvar och sådana saker då..

Enligt en deltagare i ADHD-gruppen ska i allafall den här läkaren vara bra och empatisk, hoppas verkligen att jag också tycker det!

Nä, måste snart pallra mig iväg...