Lagen om alltings jä*lighet...


Är det inte så det brukar bli, det vanliga, att allt skit alltid kommer samtidigt?!?
Så jäkla typiskt alltså!
Ska det jä*las så ska det! :(

Ekonomin som är som ett jättestort orosmoln framför mig....
ADHD-gruppen som startar i morgon och allt svårt runt det.
Min psykkontakt kommer jag inte kunna träffa lika ofta framöver eftersom hon har för mycket annat att hinna med, det är oklart hur ofta vi kommer att ses som det är nu....
Min terapeut är visserligen tillbaka på pappret, men hennes familjetragiska situation är fortfarande kvar och gör återgången till min terapi oviss, men även oviss p.g.a. ADHD-gruppen eftersom vi inte vet hur ofta eller om vi ska ses över huvudtaget under gruppens gång?!?
Har blivit tillsagd av en deltagare på "Silvret", hon tycker att jag pratar för mycket och har till och med gått och beklagat sig över detta för de som är ansvariga för kurserna.
Fast hon har i allafall berättat det efteråt för mig och önskar att vi ska kunna funka i hop på kursen eftersom hon trots allt tycker att jag är så gullig!
Känns skitjobbigt, vet inte alls hur jag ska förhålla mig till detta som det är nu?!?
Känns så jäkla ofta (och har väl alltid känts så...) som att jag inte har rätt att vara den jag är, att det alltid är fel på mig, som om jag aldrig passar in någonstans ...som om det bara är fel på hela min personlighet! :(
Brorsan har nyligen skaffat flickvän och allting runt det är och har gått så jäkla snabbt, han är på mig alldeles för mycket med att jag ska träffa henne, vilket jag visserligen vill eftersom jag ju självklart är nyfiken på vad hon är för en, men samtidigt orkar jag inte det NU, det är för mycket att smälta för mig som det är redan, jag klarar inte av mer virrvarr och fler nya intryck!
Höjde Metaminan i fredags och låg på den dosen (5mg) i tre dagar, men fick gå ner till hälften igen eftersom det drev på mig för mycket, måste ha snackat mer än vanligt (iallafall kändes det så?!?) märkte att jag blev för impulsiv, sa privata grejer som jag sedan ångrade till en tjej i en butik jag bara träffat ett par gånger tidigare.
Var alldeles för impulsiv när jag köpte några grejer...borde ha sparat pengarna.
Ja, var väl lite annat också...minns inte riktigt nu...
Kanske var det höjningen som frestade på mina ögon dessutom?!?

Känner mig skitsliten, väldigt labil, stressad, kroppen jäklas extra mycket med mig, ögonen har gjort ont svidit och varit röda och jätteansträngda från morgon till kväll i flera dagar(?!?) Magen känns tom på ett svältande sätt hela tiden och tarmarna värker.
När jag ser mig själv i spegeln ser jag inte frisk ut alls, ögonen ser febriga ut och huden ser sjukt blek ut!
Sover dåligt som vanligt, går och lägger mig för sent och går upp för tidigt(blir inte många sömntimmar)...men har åter igen även börjat vakna runt 5-snåret och grubbla en massa eller bara vakna av någon hemsk dröm av att jag inte kan andas eftersom paniken låser fast mig i sitt grepp.
Glömde säkert något mer skitjobbigt, känns så kaotiskt allting att jag inte alls kan hålla reda på det! :(
Jo, förresten en grej till...givetvis har jag råkat ut för extra snorkig personal när jag har varit och handlat dessutom....sådana typer jag nästan aldrig annars möter....
Nu får det banne mig lugna ner sig snart, är ett vrak snart annars ju!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0