Svimmat igen!


Ja, jag förstår inte det här?!?
I förrgår var jag med om en minst sagt skrämmande och omtumlande olycka som påminde om när jag ramlade i rulltrappan för lite mer än ett halvår sedan...
Det som hände i går var i allafall att jag precis hade träffat min psykkontakt (första gången efter hennes 4 veckors semester) och köpte lite godis efteråt som jag åt med huvudet i påsen (min bacillskräck...vill inte ta i det med händerna) medan jag gick och därför uppenbarligen hade extremt dålig koll på gångbanan framför mig...
Helt plötsligt föll jag nämligen framlänges med händerna och huvudet före (ungefär som om jag skulle stå på händer!) över ett sådant där trekantigt farthinder i betong.
Satte mig upp och tyckte inte att det verkade ha gått särskillt illa, men sen när jag skulle ställa mig upp var det tydligt att jag var väldigt vinglig snurrig och svag...
Stod lutad mot ett räcke, sen minns jag inte mer än att jag låg på rygg på asfalten och hade svimmat där.
Sen var det någon/några som pratade med mig, bland annat en utländsk snubbe som erbjöd mig skjuts men som jag avböjde och sa att jag inte vill åka någonstans med någon främling...(klar i skallen var jag trots allt :)
Vet inte hur allt gick till sen eftersom jag troligtvis svimmade igen.
Det var i allafall en kvinna och en man som ville att jag skulle lägga mig i gräset och vila, men jag sa att jag inte ville eftersom jag är rädd för fästingar och halvstod i stället upp mot ett berg.
Sen hade jag ramlat och svimmat igen och vaknade upp på ryggen igräset medan mannen snackade i telefon och hade ringt ambulans...
Tydligen hade jag varit medvetslös ett tag då..
Började känna mig mer stabil och svarade på frågor i från både "sjukvårdsnissen" i telefonen och kvinnan och mannen...
Vägrade att åka till akuten eftersom jag redan har blivit så dåligt bemött där tidigare och verkligen inte hade vare sig lust eller ork att sitta i ett väntrum i si sådär 8-12 timmar och dessutom må psykiskt skitdåligt.
Man är ju inget prioriterat fall om man inte är döende typ :( (inte här i Stockholm i allafall)
Så det blev struket, där emot så sa "sjukvårdsnissen" till mig att jag absolut skulle åka till en jourmottagning samma dag i allafall.
Mannen och kvinnan ville inte släppa iväg mig eftersom de var rädda att jag skulle svimma igen, så jag sa att jag kunde gå och sätta mig och vila ett tag i väntrummet på psykiatrin precis i närheten där jag just varit. (fanns ingen anledning att hålla det hemligt att jag varit där nyss i det härfallet kände jag)
Så gick med mig dit.
Där uppe brast det....
Började storgrina och kände mig väldigt skärrad över det jag just hade varit med mig.
Fattade det först då, känslorna kom helt enkelt i kapp...
Kändes hemskt att sitta där och grina med si så där 4 andra personer väntandes i väntrummet och dessutom ha jord på både kjol och linne + en ruffsig frisyr och blödande sår på benen.
En kvinna som satt där stirrade dessutom på mig och såg riktigt läskig och ond ut...creepy!
Fick in allafall tag på min psykkontakt igen och blev även omplåstrad och fick ta blodtryck och puls hos sjuksköterskan.
Det visade inga konstiga värden, men så var det ju en efter att jag både hade ätit upp en påse med chokladnötter och väntat i väntrummet i ca en halvtimma....
Min psykkontakt kollade upp jourmottagningar, men de ville inte ta emot mig och hade inte resurser för att kolla upp mig ordentligt eftersom det även visat sig att jag fått en bula i skallen, skadat ena armen och ett finger.
De ville att jag skulle åka till akuten :(
Inte jag som sagt!
Blev i allafall hemskjutsad av mobila psykteamet och beordrad att inte vila om det skulle vara något allvarligt p.g.a. bulan i skallen.
Min psykkontakt skulle även höra av sig några timmar senare för att kolla läget med mig.
Det finns en del att tillägga ang detta men jag tar det en annan dag för jag orkar inte nu...
Bara lite...

Med tanke på omständigheterna klarade jag mig ok, kom undan med blotta förskräckelsen, stukad och svullen/inflammerad arm.
Stukat uppsvullet/inflammerat blått lillfinger, några skrapsår, en sträckning vid ena sidan av nacken och lite ont i ryggen...förutom bulan som blivit lite mindre och inte känns särskillt mycket.
Men jag förstår inte varför jag svimmar vid alla olyckor nu för tiden?!?
Känns exremt läskigt och verkligen ingenting jag vill vara med om mer...måste ta upp det med min läkare på Vårdcetralen som jag ska träffa i morgon...
Men jag återkommer som sagt....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0